Blade TrinityBlade II måste ändå ha gått rätt bra med tanke på att det bara tog två år innan uppföljaren Blade Trinity var på plats. Nu var frågan om manusförfattaren David S. Goyer lärt sig tillräckligt mycket av Stephen Norrington och Giullermo del Toro för att kunna fylla deras regissörsskor. Manuset såg han dock till att fortfarande hålla kontrollen över.

Det är ett manus som börjar med att återuppväcka the one and only. Nej, inte Ron Perlman, the one and only i vampyrsammanhang är förstås Dracula. Eller Drake som hans namn moderniserats. Huruvida det är denne Drake som kommit på en plan för att en gång för alla ta hand om Blade är lite oklart, men vår Daywalker ska komma att drabbas av samma öde som många andra superhjältar före honom.

Hans frifräsarfasoner har till slut rönt FBI:s uppmärksamhet och en spektakulär biljakt slutar med att han inför tonvis med kameror avrättar en familiar, en mänsklig vampyrslav. Blade och Whistlers HQ raidas av horder med agenter men det dröjer inte länge innan han är på väg att transporteras till ett vampyrnäste tack vare högt uppsatta familiars.

Men vampyrerna har uppenbarligen inte räknat med ytterligare ett vampyrjägargäng som kallar sig för The Nightstalkers och som nu ställer upp för vår muskulöse hjälte. Är han tacksam över den hjälpen? Gissa tre gånger…

Nej, David S. Goyer lärde sig tyvärr inte tillräckligt mycket av sina föregångare. Ytan och delarna finns väl för det mesta på plats men inte blir det någon riktigt bra bild av alla pusselbitarna. Sedan är frågan om Goyer fick tillräckligt med tid över till manusbiten, för det är en hel del element som bara försvinner när storyn inte hinner bekymra sig för hur den ska lösa dem. Exempelvis slutet, vilket väl får ses som ett rejält misslyckande.

En anledning till att det inte blir någon riktigt bra vampyrbild är att personregin är rejält undermålig. Parker Posy spelar en av vampyrerna och vacklar mest omkring på skyhöga klackar. Hennes tandproteser är så stora att hon inte kan stänga munnen. Vilket tyvärr blir än mer uppenbart eftersom hon envisas att måla läpparna knallröda. Dominic Purcell ger sin Drake en air av billighetsmagiker med en mångfald halsband samt en puffy shirt uppknäppt ned till naveln. Kostymören Laura Jean Shannon måste generellt ha haft en saftig jobbsvacka med tanke på att Drakes röda och svarta läderfajtingoutfit lika gärna hade kunnat hänga på Samantha Jones från Sex and the City.

Ryan Reynolds är i sin tur vampyrjägaren Hannibal King och känns lika stelopererad och teatralisk som Parker Posy. Det är nog meningen att han ska vara häftig men blir aldrig mer än milt fjantig. Abigail Whistler (dotter till gissa vem?) spelas av Jessica Biel och hon gör i och för sig inte sämre ifrån sig än hon brukar men särskilt upphetsande blir det ju aldrig.

En annan anledning till att Blade Trinity till slut börjar kännas rätt gäspig och trist är att fajterna pågår alldeles för länge. Både vampyrer och jägare har alla möjligheter att få till ett snabbt avslut med tänder eller vapen men ska trots det av någon anledning utöva martial arts-inspirerad fisticuff i all oändlighet. Detta äger dessutom rum i ett vampyrhögkvarter som med sina mångahanda glasrutor, frilagda stålbalkar och hängande korridorer knappast kan användas för så mycket annat än en slutfajt.

Och så kan man ju som vanligt fundera lite över titeln. Ok, detta är den tredje filmen i ordningen men någon tydlig treenighet märker jag inte direkt av i filmen. Möjligen bortsett från en enda scen där Blade får gå i slow motion (överhuvudtaget är det mycket slow motion, men den sjukan har ju även de tidigare filmerna lidit av) tillsammans med Hannibal King och Abigail Whistler. Men varför just de skulle vara en treenighet och inte exempelvis Blade, Drake och en snubbe till blir aldrig tydligt. Kanske var det bara ett coolt namn David S. Goyer fick ärva av Guillermo?

Effekter
Mja, de har förvisso inte blivit sämre men inte heller så himla mycket bättre. Drakes monsterpiggar och knaggliga ansikte (för Drake är ju egentligen inte Dominic Purcell-skön i nyllet) påminner mest om en halvdålig Djävuls-mask från Legend. Däremot är Drakes expanderbara vampyrkäftar rätt snygga.

Coolhet
Ingen av de nya vampyrerna är särskilt coola. Det säger kanske allt att både de och Dracula slås med hästlängder av en vampyrdvärgspets…

Vampyrtyp
Monstervampyrer, through and through.

Jägaren
Eller jägarna i det här fallet. The Nightstalkers har samma upplägg som vilket specialteam som helst – biologisk expertis, the tech guy, the car guy och så förstås Hannibal King och Abigail Whistler som ska använda all den här utrustningen. De är inte samma typ av individualister som The Blood Pack i Blade II men jag förstår exempelvis inte riktigt det praktiska i att Abigail ska köra en cool spellista i öronen när är dags för uppdrag. Behöver de inte kommunicera med varandra? Hannibal tror jag ska vara någon slags wisecrack-karaktär med ett visst fokus på genitalieförolämpningar. Funkar sådär om jag ska vara helt ärlig.

Mytologin
Svårt att undvika denna kategori när det handlar om Dracula. Samtidigt kommer det nästan än mer att handla om Marvel-mytologin än vampyrditon. Det sägs lite svepande att Dracula är patriarken av vampyrer, han är den förste att uppstå (i den gamla Sumer) och därför har han inga av sina avkommors svagheter. Så alltså en superstark människa med smak för blod och fallenhet för hamnskifte. Samtidigt visar Hannibal Blade en tidning från Marvelserien ”Tomb of Dracula” där ju Blade dök upp på 70-talet i sällskap med bland andra nämnde Hannibal. Man kan därför anta att den bakgrund som just återberättades kommer från sagda Marvelserie.

star_full 2star_half_full

Annonser