You are currently browsing the tag archive for the ‘Smitta’ tag.

alt. titel: What We Become

Det känns som om det blivit något av ett mantra att all film som kommer från Danmark och Norge är så mycket bättre än sin svenska motsvarighet. Så en dansk zombiefilm måste man förstås försöka sig på, inte minst med de norska Död snö-filmerna i ryggen.

I den idylliska villaförorten Sorgenfri är den traditionsenliga sommarfesten i full gång men allt är inte riktigt som det brukar. Det har kommit oroväckande nyheter om ett sjukdomsutbrott på ett närliggande ålderdomshem och börjar man inte lite till mans känna sig något krasslig? En förtvivlad äldre dam vill ha hjälp med att ta hand om maken som dött knall och fall framför TV:n men väl på plats ligger det ingen dör på golvet.

Allt det här är dock inget som gör lämnar några större avtryck på tonårige Gustavs radar. Han är nämligen fullt upptagen med att drömma om och spana på den heta Sonja som precis flyttat in tvärs över gatan. Sonja, som i sann tonårsfilmstradition inte tycks ha de minsta emot att bli stalkad utan bara vinkar lite näpet när hon ser Gustav och hans kikare.

Snart har dock vare sig Gustav eller Sonja något större val än att uppmärksamma vad som pågår omkring dem eftersom området invaderas av militär som skjuter skarpt om någon försöker ta sig därifrån. Kan det verkligen bara handla om en vanlig virussmitta som TV-utsändningarna påstår?

När jag nu ändå tagit upp Död snö, låt oss jämföra: zombienazister i fjällen vs zombies i villaförorten – vad känns mer nyskapande?

Nej, Sorgenfri blev tyvärr inget exempel på hur mycket bättre icke-svensk film ”alltid” är. Istället var den en sådan där rulle där man undrar hur det kommer sig att någon överhuvudtaget påkostat dess spridning. Inte för att den är remarkabelt dålig utan för att den inte bjuder på något som helst nytt. Klipp sönder en fem, sex, långsamma zombiefilmer, blanda och ge och häpp, så har vi Sorgenfri.

Det man möjligen kan notera är att produktionen antagligen inte hade någon särskilt stor budget vad gäller effekter, för de är förvånansvärt sparsmakade med tanke på genren. Allt vi får är lite fejkblod, några kladdiga sår och den gamla klassikern: viftande armar in genom fönstret.

Hade Sorgenfri haft ungefär samma innehåll men varit mer undermålig med avseende på teknisk kvalitet och skådespeleri hade man kanske kunnat se en viss charm i den. Avfärdat den som ett ambitiöst studentprojekt. Nu blir den tyvärr bara tråkig för alla som sett mer än en zombiefilm tidigare.

Är du sugen på lite långsamma zombies kan Sorgenfri med fördel ses via streamingtjänsten C More. Kanske också passa på att utnyttja deras erbjudande om en hel gratismånad, då hinner man med många zombies.

Annonser

alt titel: Evil Dead 2: Dead by Dawn

Kan George Lucas göra omtag på sina egna filmer så kan väl Sam Raimi? Fast Raimi gjorde sitt omtag ett antal år innan Lucas och kanske inte främst för att han var missnöjd med debuten The Evil Dead. Han och polaren Bruce Campbell hade först avfärdat idén att göra en uppföljare och istället satsat på en film vid namn Crimewave (medförfattad av inga mindre än Coenbröderna) som tydligen var lite för svårsmält för både publiken och kritikerna. Ingen större hit, alltså.

Läs hela inlägget här »

alt titel: Demons 2, Demons 2: The Nightmare Continues, Demons 2: The Nightmare Returns, Demons 2: The Nightmare Is Back

Ok, nu snackar vi ett heeeelt annat upplägg jämfört med original-Dèmoni. Istället för en sliten storstadsbiograf har vi ett fönsterbemängt och ultramodernt storstadshöghus (hej, Poltergeist III!). Istället för ett soundtrack med Saxon och Accept har vi ett soundtrack med The Smiths och The Cult.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Demons

Gratis är ju som bekant gott. På Berlin-biografen Metropol samlas bland andra kompisarna Cheryl och Kathy, kompisarna George och Ken, ett äldre bröllopsdagsjubilarpar, hallicken (?) Tony med hororna (?) Rosemary och Carmen, ett tonårsdejtingpar samt den blinde mannen Werner och hans ledsagarinna Liz för en smygfilmvisning.

Läs hela inlägget här »

Lika omöjligt som det vore att hoppa över en titt på The Exorcist i ett sådant här tema vore det att inte inkludera Sam Raimis The Evil Dead-trilogi. På sitt sätt, och inom sitt splattergebit, en lika stor klassiker som Friedkins exorcism-rulle vågar jag påstå utan att skämmas.

Läs hela inlägget här »

Bara lugn, redan imorgon dag är Brontë-systrarna tillbaka med en sista bok.

***

train-to-busanalt. titel: Train To Busan

Det är lite tajt just nu för koreanske fondförvaltaren Seok-Woo. Världens finansmarknader är i gungning och oroande besked kommer om ett av de företag som han handlar med. Sell, sell, sell! Tyvärr går det inte riktigt lika lätt att göra sig av med hans andra flaskhals i livet, dottern Su-an. Det är nästan så man undrar om Seok-Woo kräver vårdnaden om Su-an i skilsmässan från sin föredetta fru bara för att jävlas. För oss tittare framstår hon nämligen inte som något särskilt attraktivt investeringsobjekt för den unge finansmannen.

Läs hela inlägget här »

resident-evil-retributionTänk om Resident Evil: Retribution kunde vara lika påhittig som sin titelsekvens. För den som har sin Resident Evil: Afterlife (kunde Paul W.S. Anderson efter ”apocalypse”, ”extinction” och ”afterlife” inte komma på några fler ord som antyder död och förintelse?) i färskt minne (och vem har inte det, jag bara undrar?!) minns kanske att vi lämnade Alice och Claire på skeppet Arcadia som inte var så mycket annat än en enda stor Umbrella-fälla (hey, that rhymes!).

Läs hela inlägget här »

Till helgen hade den senaste Resident Evil-filmen premiär, Resident Evil: The Final Chapter. För att fira denna epokgörande händelse passar jag på att skriva om de tidigare fem filmerna (nota bene: jag har aldrig kommit närheten av dataspelet som filmerna bygger på). Innehållet i särskilt del ett och tre ger dessutom anledning att återuppliva 2016 års Halloween-header (och, i ettans fall, zombiekategorierna) under dessa dagar. Härliga tider!

***

resident-evilDet i zombiekretsar famösa årtalet 2002 innebar förutom 28 Days Later också starten på en filmserie som kanske inte varit lika stilbildande men ändå visat sig vara mer långlivad (hittills).

Läs hela inlägget här »

Till skillnad från den mer flytande vampyrgenren skulle jag säga att zombiegenren genomgått tre relativt tydliga skiften — från voodoo till långsamma och smittsamma till snabba och smittsamma. (Varför jämföra vampyrer med zombies? Inte av någon bättre anledning än att jag numera känner mig hyfsat välbekant med de båda typerna av odödingar. I den mån den nya sortens zombies verkligen är odöda och inte bara smittsamma kannibaler….) Bland vampyrerna fanns exempelvis redan tidigt ett drag av tragisk hjälte, den största förändringen torde i så fall vara de på senare år så populära “snälla” eller “vegetariska” vampyrerna (Hej Angel, Edward, Bill och allt vad ni nu heter).

zombie-pic-1

Läs hela inlägget här »

the-girl-with-all-the-giftAldrig hade jag gissat att årets Mud, ’71 eller Sicario på Malmö Filmdagar också skulle visa sig vara en zombierulle. Som om filmgudarna bestämt sig för att Halloweentemat anno 2016 behövde piffas till med en sprillans ny film. Som i och för sig bygger på en bok av britten Mike Carey (som också skriver seriemanus plus förvandlat sin egen bok till manus), men inte heller den har särskilt många år på nacken. En historia som snabbt plockats upp av den brittiska filmindustrin med andra ord och det är den väl värd.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Stone Monkey
Stephen King, Bag of Bones
Elizabeth Gaskell, Sylvia’s Lovers
Kristina Sandberg, Liv till varje pris

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg