You are currently browsing the tag archive for the ‘The Thing’ tag.

alt. titel: The X-Files: Fight the Future

Säsong 5 av serien The X-Files sade farväl till Mulder och Scully i den rykande askhög som fanns kvar efter att deras evige nemesis, Cigarette Man, lämnat en avskedspresent i arkivskåpen. Det var den 17 maj men fansen behövde lyckligtvis inte vänta särskilt länge på sitt nästa äventyr i det okända. Blott en månad efteråt dök nämligen en liten film upp på biograferna.

Nu har våra frejdiga FBI-agenter sugits upp i den vanliga byråkratin och är för närvarande i Dallas för att agera mot ett bombhot. I sedvanlig ordning gör Mulder inget by the book och Scully hakar på som den stöttande kvinna hon är. Därför befinner de sig i en helt annan byggnad än den som blivit bombhotad och givetvis är det den som i slutänden flyger i luften.

Därefter följer vad som vid det här laget torde vara en välbekant cirkus med utfrågningar och förhör: varför befann de sig i fel byggnad som ju visade sig vara rätt? Är de beredda att ta ansvar för de fyra brandmän som omkom i attentatet? Varför lät sig den överordnade agenten Darius Michaud sprängas i småbitar?

Men Mulder anar återigen att det ligger en hund begraven i fallet modell Grand Danois (när gör han å andra sidan inte det?) och lyckas återigen släpa med sig en motsträvig Scully till Dallas. En obduktion senare börjar även Scully hålla med om att det förvisso är något skumt med en kropp som inte verkar vara så mycket sprängd som i rena upplösningstillståndet. Mysteriet fördjupas när de också får chans att undersöka fossila benfragment som verkar drabbats av samma upplösning.

The X-Files-produkterna är tydligen dömda att till att bli en lång räcka besvikelser för min del. Eller ja, kanske inte direkt besvikelser. Mer ett slags omtumlat förvirringstillstånd – jag minns ju det här som riktigt bra?! Fight the Future är för all del ingen genomusel film men den är verkligen inte den thrillride som den en gång var (må så vara kanske bara i mitt huvud).

Kanske hänger det också på att jag nu har serien i relativt färskt minne och i det avseendet kommer filmen inte med särskilt mycket nytt. Den återvinner istället friskt bland Majestic 12-konspirationer, genetiskt modifierade bin och den oljigt svarta substansen that we all know and love.

Det den lyckas med är att få till ett par snygga scener som faktiskt också kan vara riktigt spännande. Jag minns särskilt inledning nummer två där en ung Lucas Black trillar ned mot sitt alieninfesterade öde. Martin Landau som konspirationsteoretikern Alvin Kurtzweil är också ett rätt roligt tillskott men visst är det lite märkligt att Mulder har ett (högeligen photoshoppat) foto av mannen i sitt eget fotoalbum utan att ha det blekaste minne av karln?

Det som däremot åldrats nästan lika illa som de avslutande (datoranimerade?) effekterna i ett snöigt ”Antarktis” är alla de hål och allmänna konstigheter som den övergripande mytologin samlat på sig sedan serien körde igång 1993. Varför envisas Majestic 12 med att vara så skraja för Mulder? Jag ställer mig högst tveksam till att han skulle bli någon slags foliehattarnas martyr i en sådan omfattning att det skulle påverka deras planer överhuvudtaget. Snarare har han väl ägnat de fem år vi känt honom med att framstå som allt mer neurotisk, paranoid och oberäknelig.

Vilken roll har egentligen Cigarette Man? Är han en ren springpojke eller har han något slags mandat och hur stort är i så fall det? Och om nu Majestic 12 är en organisation som ”never make mistakes” blir det jäkligt svårt att se hur deras agerande skulle leda fram till något funktionsdugligt mål.

Det filmen gör bra (men tyvärr utan att göra någon poäng av just det) är att visa på orimligheten i en omfattande och övergripande konspiration. Här pekas FEMA ut som djävulens hantlangare och det är ändå rätt många personer som är på plats vid det där hålet i Texas. Sannolikheten att ingen av dem skulle snacka utan att det är upp till två enskilda FBI-agenter att rota rätt på sanningen torde vara minimal.

Lite unket kan jag också tycka att det känns att Mulder än en gång måste rädda Scully undan alieninvasionens sinistra klor även om hennes gisslansituation nu blev mer påtaglig jämfört med den tidigare cancerdiagnosen. Men han behöver kanske återupprätta sin manlighet efter erkännandet att han ”owe her everything!”?

Slutet hämtar inspiration från såväl Alien som The Thing och på något sätt blir jag ändå lite glad över att se en konstruktion som skulle ha fått storstryk som en ren kopiering av The Matrix om det inte vore för att den filmen kom 1999. The X-Files är värda ett bättre öde än så. Nu återstår bara att se vad de fyra avslutande säsongerna kan bjuda på.

Annonser

Om man vill försöka kravla sig ur det generiska Hollywoodträsket och inte är något större fan av sepiatonad mumblecore brukar skräckgenren ofta kunna bjuda på en del godbitar. Här är det den kanadensiska regissörs- och manusduon Jeremy Gillespie och Steven Kostanski som bullat upp med så väl Lovecrafttentakler, John Carpenter-vibbar och de samlade krafterna hos cirkus två säsonger av realityserien Face Off.

Läs hela inlägget här »

Mycket datorrelaterade nyheter detta tidiga 80-talsår. Commodore 64 hamnar i (nästan) var mans hem, med tiden blir den alla tiders bästsäljande PC. Datorrevolutionen innebär samtidigt evolution av helt andra produkter — det första datorviruset (skapat av en 15-åring från Pittsburgh) upptäcks. Och Sony släpper den första CD-skivan som riktar sig till den vanlige konsumenten.

Läs hela inlägget här »

stranger-thingsKanske spelar Dustin, Will, Mike och Lucas inte bara rollspel i Mikes källare för att det är ett kul sätt stt umgås. Kanske handlar det på något plan om att omtolka vardagliga svårigheter som mobbare till en Demogorgon, vilken medelst ett lyckosamt tärningskast kan förgöras med magi?

Läs hela inlägget här »

Prince of Darknessalt. titel: Mörkrets furste

Brian Marsh läser teoretisk fysik på universitetet, uppbär en imponerande 80-talsporrmusche och är het på sin kursare Catherine. Till hans förtjusning bjuder den lätt kufiske professor Birack in ett antal av sina studenter, däribland både Brian och Catherine, att delta i en tvärvetenskaplig undersökning i en övergiven kyrka.

Läs hela inlägget här »

Vampiresalt. titel: John Carpenter’s Vampires

Vampyrjägaren Jack Crow arbetar med sitt team på uppdrag av Vatikanen och har precis avslutat ett jobb i New Mexico. Innan de drar vidare passar de dock på att festa loss en sista kväll med horor och försvarliga mängder sprit på Sun-God Motel.

Läs hela inlägget här »

Året 1987 innehåller både minnesvärda filmer och händelser. Gorbatjov och Reagan undertecknar ett nedrustningsavtal och tar världen ett steg längre bort från tredje världskriget. På den svenska företagssidan dyker både Frementa och Bofors på nosen medan tysken Mattias Rust höll (flygplans)nosen högt tillräckligt länge för att kunna landa på Röda torget. Sighsten Herrgård träder fram och ger AIDS ett ansikte, komplett med rätt underhållande ”reklam”filmer som sänds på Anslagstavlan. Svensk TV gör rum för såpan Varuhuset och på årets sista dag börjar TV3 invadera TV-enigheten.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning efter onsdagens konspiratoriska filmspanartema, där jag citerade David Icke som menade att den där Carpenter, han visste minsann hur världen var konstruerad. Som nedanstående film alltså… Som av en ren händelse kan den här rullen också kopplas till det nyss genomgångna Halloween-temat.

***

They Live Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaAlla som är tillräckligt gamla vet att svaret i den politiskt inkorrekta sketchen (tidens tand är inte nådig) självklart är ”Ormet”. Just reptiler och andra kritter både med och utan ryggrad är förstås det som kanske ligger närmast tillhands när man tänker på månadens filmspanartema – ”Det kryper och krälar”.

Läs hela inlägget här »

Mixtape pic

So, here we are again… The last time I wrote a post in English was also the time I partook in the blogathon My Movie Year, likewise instigated by the movie blogger Fandango at Fandango Groovers Movie Blog.

And now it is to be about Mixtape Movies. Even though I am definitely old enough to have experienced the phenomenon of tape cassettes, I realise that I have never really understood the level of commitment that mixed tapes apparently demands. For me, it was always just a question of managing to press the “Rec” button when Kaj Kindvall happened to play the song I liked on the radio show Tracks.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Bone Collector
Jeffery Deaver, The Burning Wire
Elizabeth Gaskell, Mary Barton
Kristina Sandberg, Liv till varje pris
Fredrik Backman, Björnstad

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg