Under en period följde jag Guillermo del Toro på Twitter och helt plötsligt började det dyka upp en jäkla massa inlägg om ett projekt som kallades för Trollhunters. Först kände jag mig en smula stolt å Nordens vägnar eftersom jag trodde att det rörde sig om någon slags fortsättning på den norska found footage-filmen Trolljegeren.
Fortsätt läsa ”X4: Trollhunters (2016-2021)”Etikett: Trolljegeren
Scary Stories to Tell in the Dark (2019)
Efter ett dumdristigt försök att en gång för alla ge sina mobbare betalt för gammal ost tvingas Stella, Auggie och Chuck fly för sina liv. Med sig i flykten får de Ramón, på genomresa i småstaden Mill Valley. För att undkomma den hämndlystne Tommy Milner och hans kumpaner söker den lilla fyrklövern skydd i det lokala spökhuset, en gång tillhörande familjen Bellows.
Fortsätt läsa ”Scary Stories to Tell in the Dark (2019)”Troll (2022)
Det blev hart när omöjligt att undvika en titt på den norska Netflix-snackisen Troll, särskilt som jag blev genuint förtjust i found footage-föregångaren Trolljegeren (den förra dock regisserad av André Øvredal, medan dagens film är signerad Roar Uthaug). Det var en pigg och påhittig produkt, som utnyttjade found footage-greppet optimalt och samtidigt skapade en underhållande kombo av nordisk folktro och modern byråkrati.
Fortsätt läsa ”Troll (2022)”2010 års tio bästa filmer — the remake
En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
”I should have known if a guy like me talked to a girl like you, somebody would end up dead.”
9. Snabba Cash (NY)
Svenska stekargangsters var mer underhållande än jag hade vågat hoppas på. Trots alla hyllningar blev jag positivt överraskad av både Daniel Espinosa, Matias Varela och Joel Kinnaman. Fortsätt läsa ”2010 års tio bästa filmer — the remake”
The Autopsy of Jane Doe (2016)
Bjällerklang, bjällerklang hör dess dingel-i-dång…
En vanlig regel i skräckfilm är att enskilda företeelser är hanterbara medan massor och myller är obehagliga och skrämmande. En zombie (särskilt om den är av den långsamma sorten) går att runda utan allt för mycket ansträngning medan en zombielavin kan knäcka den starkaste av murar.
De förjagade (2017)
Det var väl aldrig något gulduppdrag som den unge rekryten Linus Wickman åkte på. Kuska hela vägen upp till norraste Norrland mitt i smällkalla vintern, enbart med sällskap av de tystlåtna Bratt-bröderna. Men är det 1917 och krigstider (även i det neutrala Sverige) lönar det sig knappast att tjafsa när order utfärdas. Med på färden följer också kapten Fager samt ingenjören och vetenskapsmannen Klefbäck. Samt ett antal mystiska lådor som under inga omständigheter får öppnas innan sällskapet genomfört det möte med Ryssen som är hela anledningen till resan.
Men när sällskapet, förstärkt med ett antal ytterligare mannar, kommer fram till det isolerade lägret där utbytet ska ske är något väldigt fel. De hittar märkliga fotspår och döda kroppar (varav en befinner sig i dasstunnan). Vad kan ha hänt dem som fanns i lägret tidigare? Vad är det för djur som har lemlästat dem? Och ska det nuvarande sällskapet klara sig när påfrestningarna ökar och sämjan i gruppen (som aldrig varit särskilt god) gör en störtdykning? Fortsätt läsa ”De förjagade (2017)”
2010 års tio bästa filmer
Ingen gemensam listpostning den här gången, men när det går ut önskemål på årsbästalistor för det inte allt för avlägsna året 2010 är det klart att man ställer upp. Tidigare har jag presterat en rätt kortfattad ALIMo-lista för året.
***
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
Død snø (2009)
alt titel: Död snö, Dead Snow
Vad är mer skräckinjagande än zombies? Man skulle kanske kunna tro att det är korkade och ölfulla studenter i en liten fjällstuga, men det är förstås nazist-zombies!
För faktum är att dagens kanonmat till studenter för en gångs skull varken är särskilt korkade eller osympatiska. Förutom lite inledande grabbsnack i bilen som skulle kunna kvalificera sig till vilken amerikansk standardslasher som helst, överraskar de tappra sju (nej, vänta sex…, nej, fem förresten…, ja, ni fattar…) med att (under rådande zombieomständigheter) vara någorlunda rationella och trovärdiga.
Rörliga bilder och tryckta ord 