ALIMo: 2010-2012

Det här blir ett långt inlägg, men det känns angeläget att sätta punkt här och nu istället för att dra ut på det men ett litet tarm-inlägg efter morgondagens gemenskapseffort (you’ll see what I mean). Jättetack till alla som följt med på resan, läst och kommenterat. Lika roligt som det var att skriva inläggen, lika roligt har det varit att läsa era olika reaktioner.

***

2010
Nu kan jag snart räkna filmerna jag ens har sett på fingrar och tår. Den nostalgifria listan kan skrotas eftersom långtifrån alla är kvalitetsrullar. Årets bästafilm har med största sannolikhet en hel massa konkurrenter som jag bara inte hunnit se ännu.

På årets hylla märkt ”Finfint” hittar vi den förhoppningsvis sista delen i Toy Story-trilogin. Toy Story 3 är bra, men absolut inte den bästa delen i serien. Jag stör mig dessutom på dess genusperspektiv. Shutter Island är stabil och snygg, men inte lika klaustrofobisk som Dennis Lehanes förlaga. Ännu snyggare är Inception och här jag ju ingen förlaga att jämföra med, så Nolan slår Scorsese på fingrarna.

På hyllan ”Dumroligt” hittar vi igen slasherspoof i myspysiga Tucker and Dale vs. Evil, våldsförhärligande och läderartade ansikten i Machete samt hungriga firrar i Piranha 3D (fast utan 3D).

Självklart finns det även en WtHWTT-hylla (What the Hell Were They Thinking?), vilken 2010 tyvärr är ganska välfylld. Zach Snyders magplask Sucker Punch är kanske årets besvikelse medan M. Night Shyamalan har underpresterat långt innan The Last Airbender. Dock aldrig på den här magnituden. Någon slags remake-reboot på varulvsmyten fungerar väl sådär i Wolfman och datorspelsadaptionen Prince of Persia: The Sands of Time bevisar att det finns roller som till och med Jake Gyllenhaal sover sig igenom. Att remaken på A Nightmare on Elm Street inte skulle funka kom inte som någon större överraskning. Det finns bara en Freddy och han heter Robert.

På samma hylla, men av kanske lite andra orsaker, har jag dessutom placerat Srpski film. Jag blir helt enkelt inte klok på vad man vill med produkten – chocka, beröra, uppröra, kittla eller bara tjäna förhållandevis enkla pengar?

Årets vinnare är ett nyförvärv. Tills för bara ett par dagar sedan var Inception ohotad på förstaplatsen men inspirerad av The Hunger Games hade jag blivit nyfiken på Jennifer Lawrence. Det känns fel att säga att Winter’s Bone var en ”trevlig” bekantskap, för trevligt är det minsta man kan säga om white trash-misären som är sjuttonåriga Ree Dollys vardag. Däremot var den mycket bra.

Filmer som jag har kvar att se är bland andra (*djupt andetag*): The Social Network, Easy A, The Kids Are All Right, Rabbit Hole, Never Let Me Go, Snabba Cash, Cornelis, How to Train Your Dragon, The Exependebles, The King’s Speech, The Ghost Writer, Robin Hood, HP and the Deathly Hallows, Tangled, Biutiful, Black Swan, Blue Valentine, True Grit och 127 Hours. Puh.

2011
Av de filmer jag än så länge tagit mig fram till är de flesta lättviktare, men åtminstone mer eller mindre bra sådana. Superhjältegenren exploderar och filmerna kan rankas i fallande ordning: Captain America, Thor och Green Lantern. The Green Hornet är så speciell i sammanhanget att den nästan är utom tävlan.

J.J. Abrams skapar Spielbergnostalgi i Super 8 medan Rise of the Planet of the Apes gör ett betydligt bättre jobb med att försöka blåsa lite liv i serien än Tim Burton. Leo blir sminkad till oigenkännlighet (and not in the good way) i J. Edgar. David Fincher gör långt ifrån något storverk med Daniel Craig och Mara Rooney i The Girl With the Dragon Tatoo men den slår i alla fall den svenska versionen. Om det nu var någon som hade förväntat sig något annat.

Paul är en underhållande komedi, men ändå inte i närheten av Hot Fuzz-kvalitet. Bridesmaids är också den underhållande, men i grund och botten en lagomt korkad komedi. Att casta bara tjejer i rollerna gör inte så stor skillnad som vissa tycks tro.

Även detta års bästafilm är en ny en. The Cabin in the Woods kvalar in eftersom den visades på en filmfestival i december och därmed får produktionsår 2011 hos IMDb. Jag kan inte påstå att jag är en die hard Whedon-älskare, men den underfundiga driften med en hel genre är svår att motstå.

Filmer som jag har kvar att se är bland andra The Artist, The Tree of Life, The Descendents, The Ides of March, Melancholia, War Horse, Carnage, The Help, Tinker Taylor Soldier Spy, Drive, 50/50, Moneyball, The Skin I Live In, Take Shelter, We Need to Talk About Kevin, Huvudjägarna, Shame och Crazy, Studpid Love.

2012
Och här tror jag vi sätter punkt. Antalet filmer jag har sett i år uppgår inte ens till tvåsiffrigt, så det känns ärligt talat lite onödigt. Dessutom är ju en fjärdedel av årtiondet kvar.

***

Tja, det var det hela.  Ett liv i filmer, både bra och dåliga. Förhoppningsvis väntar minst lika många till runt knuten, jag får kanske återkomma om ytterligare 40 år. Lär väl i så fall vara bloggvärldens äldsta deltagare. Eller enda, eftersom alla andra slutade blogga 2020.

Jag avslutar med en sammanfattande enkel lista:

1972              Deliverance
1973              The Wicker Man
1974              Blazing Saddles
1975              Jaws
1976              All the President’s Men
1977              Annie Hall
1978              Invasion of the Body Snatchers
1979              Alien/The China Syndrome
1980              Friday the 13th
1981              Indiana Jones and the Raiders of the Lost Ark
1982              First Blood
1983              Zelig/To Be or Not To Be
1984              The Terminator
1985              Ran
1986              Henry: Portrait of a Serial Killer
1987              Princess Bride
1988              Die Hard
1989              Dead Poets Society
1990              Flatliners
1991              Fisher King
1992              A Few Good Men
1993              The Nightmare Before Christmas
1994              The Hudsucker Proxy
1995              The Usual Suspects/Seven
1996              Fargo
1997              L.A. Confidential
1998              Out of Sight
1999              Election
2000             High Fidelity
2001              Gosford Park
2002              Equilibrium
2003              Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl/X-Men 2
2004              Eternal Sunshine of the Spotless Mind
2005              Brokeback Mountain
2006              Das Leben der Anderen
2007              Hot Fuzz
2008              Vals Im Bashir
2009              District 9
2010              Winter’s Bone
2011              The Cabin in the Woods

16 reaktioner till “ALIMo: 2010-2012”

  1. Kul med det lite annorlunda formatet på din ALiMo-lista.

    2010: Winter’s bone är ett värdigt val. Jag vet inte om jag har missat din revy på den eller om den helt enkelt inte blivit publicerad än? Utmanare som du kan se fram emot skulle enligt mig vara: Never let me go och Black swan, men den senare borde nog ses på bio…

    2011: Här har du kommit med ett inspirerat val i The cabin in the woods. Jag definierar den som en 2012:a med min komplicerade formel för vilket år jag lägger in filmerna i… Utmanare till titeln årets film som du har kvar är (*djupt andetag*) Shame, 50/50, Take shelter, The artist, Moneyball och The descendants. I första hand…

  2. Du har en hel del bra film kvar att se från förra året! Shame, The Artist, Melancholia och Carnage är nog mina favoriter bland de du listade. 🙂

  3. @Henke: Kul att du gillade det, man vill ju gärna vara lite eljest 😉 Nope, inte publicerad än men ligger i kön. Och visst känns det som att både Winter’s Bone och Cabin kan få en del råbarkade konkurrenter.

    @Svartnoir: Japp, bara att börja beta av 😀

  4. Riktigt intressant och rolig läsning som sagt! Lite stressad blir jag dock över det faktum att hur få nyare filmer du än sett så har du fortfarande sett ca 100% mer än mig. ;D Så tack för insikten om att jag får skärpa mig och hänga med liiite bättre även bland dagens filmer!

  5. @BRC: Tack, trevligt att det föll i god jord. Och jag kan avslöja att vore det inte för yttre faktorer (filmspanare och ”nyfilmssugen” make) skulle jag antagligen aldrig se filmer yngre än typ 5-10 år 😉

  6. Intressant lista. Har knappt hunnit med bloggläsandet de senaste veckorna, så en summering var kanon. Då vet jag var jag ska gå tillbaka och läsa!

  7. @Steffo: Vad bra, för jag skäms inte det minsta över något av valen 😀 Tack för läsning och reaktioner!

    @David: Vad som än gör läsningen lättare, tillhandahåller jag 🙂

  8. Tackar för dina två mastodont teman i både film o musik. Läsningen har varit mkt underhållande 🙂 När jag kollar på din summering ser jag att jag sett alla dina favoriter förutom De andras liv och Waltz. Även om vi inte har så många favoriter som tangerar varandra håller jag med om att de flesta filmerna på din lista är bra.
    2010: Winters bone funkade inte alls för mig. Kom att tänka på ett långfilmsavsnitt av Grotesco och det var nog inte meningen hos filmmakarna? 😉
    Cabin in the woods – där sällar jag mig till hyllningskören.

  9. @Filmitch: Tack själv för att du hängt med! Har faktiskt ingen aning om vad Grotesco är men kan säga att jag inte trodde att jag skulle tycka Winter’s Bone var så bra, white trash-misär är vanligtvis inte riktigt min grej.

  10. Grotesco är en humorgrupp som haft två säsonger på TV.
    Gillar white trash filmer men här blev det så överdrivet att det gränsade till ironi därmed började jag tänka på Grotescogänget.

  11. @Filmitch: Säger som Ru: Aha! Är själv inte så van vid white trash-filmer så jag har svårt att avgöra när det bli ”för mycket” sas.

  12. Så – jag hann till sista inlägget innan årets slut. 😉

    2010: ”Ännu snyggare är Inception och här jag ju ingen förlaga att jämföra med, så Nolan slår Scorsese på fingrarna.” Hehe, klassisk Sofia. 😉 Åh, du har sett Srpski film. Jag… tror… inte… jag… vill… se… den. Winter’s Bone var helt ok men jag gillade systerfilmen Frozen River mer (fast den kom ju 2008). Av de du har kvar att se skulle jag satsa först på The King’s Speech, Black Swan och The Ghost Writer. Och True Grit måste du se, det är ju Coen! Några favoriter som inte nämnts: 127 timmar, Nawals hemlighet, Armadillo, I Saw the Devil.

    2011: Hehe, jag tyckte den svenska versionen av tGwtDT bättre. Super 8 var mysig, jag gillade den. Jag tänkte mer på King än Spielberg. The Cabin in the Woods fann jag hyfsad, inte mer. Du har en hel del kvar att se. Bäst är nog Melancholia och Moneyball… och WNtTAK (5/5). Några favoriter som inte nämnts: Attack the Block, Killer Joe, Drive (!) och The Raid.

  13. @Jojjenito: Starkt jobbat, du har som sagt verkligen varit ihärdig. Respekt! Det…gör…du…helt…rätt…i. Jag kan möjligen hålla med om att Frozen River liksom var allvarligare än Winter’s Bone, men jag gillade den senare klart bättre.

    Haha, nästa vecka kommer jag att vara mer utförlig vad gäller just tGwtDT. The Raid tror jag inte att jag hade hunnit se när jag skrev inlägget, annars hade den nog kunnat platsa. Attack the Block är mer tveksam, såååå bra var den inte.

  14. ”Jag kan möjligen hålla med om att Frozen River liksom var allvarligare än Winter’s Bone, men jag gillade den förra klart bättre.”

    Vänta nu, den förra? Frozen River alltså? Fast du menar nog WB.

  15. @Jojjenito: Jag hann nog inte ändra kommentaren innan du läste, nu ska det står rätt och du tolkade helt korrekt. Jag gillar WB bättre än FR.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: