En hel del har sagts om The Last Airbender, inte mycket av det positivt. Efter att ha sett den utskällda filmen är jag rätt övertygad om att hade någon annan än Shyamalan gjort den hade den fått ett betydligt vänligare mottagande. Tänk en färsk regissör, alldeles för många producenter som ska in och tycka till och ett manus som genomgått en tre, fyra bearbetningar av olika författare. Då hade slutresultatet varit begripligt. Men nu? Shyamalan torde ha haft så mycket kontroll över produktionen som en regissör, producent och manusförfattare rimligtvis kan önska sig och vi vet ju att han kan leverera (eller åtminstone kunde). För egen del kan jag inte annat än tycka att mesta delen av kritiken den här stackars filmen fått utstå är rättvis.
Historien om hur Aang, den unge återfödde avataren, lär sig både färdigheter och ansvar i sällskap med syskonparet Katara och Sokka känns nämligen väldigt trött och håglös. Allt eftersom slutet kommer närmare och det inte görs några som helst försök att avsluta de olika berättelserna utan det istället läggs till nya blir det alldeles för uppenbart att detta bara är första delen i en serie. Inget fel i det, men varje enskild del borde trots det kunna byggas upp med en något tydligare upptakt, mitt och avslut. Jag skulle gissa att det är åtminstone en del av förklaringen till att Harry Potter-franchisen har lyckats där The Golden Compass och Eragon gick under.
Som det är nu ska Aang som sagt lära sig nya färdigheter samtidigt som han och de två andra försöker dra igång ett uppror mot den despotiska eldnationen samtidigt som eldnationen försöker hitta ett sätt att utplåna andevärlden samtidigt som eldprinsen vill återfå sin fars gunst. Det blir helt enkelt lite för mycket; inte rörigt men splittrat. Ingen av de olika historierna får tillräckligt med tid.
I detta avseende blir det ännu svårare att därmed fördra de scener som egentligen inte tillför någonting och alla de gånger vi får se Aang stå och träna sina mad skillz. Jag är den förste att tycka att katas är snygga men i den här filmen, som inte alls har det rätta eftertänksamma tempot för den typen av scener, stoppar de upp onödigt mycket.
För ovanlighetens skull är också framförallt de yngre skådespelarnas prestationer ganska träiga och många replikskiften känns forcerade (vilket väl i och för sig lika gärna kan skyllas på manuset).
I nästan alla Shyamalan-filmer jag har sett hittills har det åtminstone funnits något att hänga upp gilla-rocken på (ja, till och med i The Happening). Men här finns det verkligen ingenting, ingen enskild scen, ingen stämning, inga särskilt snygga effekter (till och med effekterna känns rätt fantasilösa om nu något sådant är möjligt i en sådan här film). Jag vet inte om man eventuellt kan skylla det på att den gode regissören här har haft en förlaga att förhålla sig till? Det är tur att man kan trösta sig med Devil.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag har varit svalt inställd till nämnde regissör sedan jag såg The Village, men kanske jag kan ändra på det med Devil. Denna hoppar jag nog över, främst för att genren inte riktigt tilltalar mig.
En jag troligtvis aldrig kommer att se men bra skrivet. The Happening var jag faktiskt tvungen att stänga av den blev helt enkelt bara för trist o dålig, men scenen med folk hängandes i lycktstolpar var bra.
Du inser väl att du ALDRIG får bryta mönstret med fredagssågningar nu…?!
Det är ju stora begivenheten för en annan på morgonen! 🙂
Motvalls som jag är har jag ju något av ett gott öga till Shyamalan såklart, men här känns det faktiskt som att det blir en film jag hoppar över…men mest för att jag inte orkar grotta ned mig i historier om olika riken, andervärldar och diverse österlänska kampsportstekniker….
Ge mig en Shyamalan med en modern historia och med en galen twist…då jäklar ska jag ställa mig bakom mannen som alla älskar att hata… 🙂
God helg!
@BRC: Om man inte ens är förtjust i genren är den här verkligen inget att rekommendera, jag hade ändå trott att jag skulle hitta något lite att gilla. Devil var däremot ett rejält kliv framåt.
@filmitch: Kul att du gillade texten. Jag härdade faktiskt ut med The Happening, men det handlade som sagt om att härda. Jag gillade scenen med byggställningen precis i början.
@Steffo: Haha, så länge det finns dåliga filmer att se och trevliga bloggläsare som läser ska jag göra mitt bästa för att ge helgen en bra start 🙂 Jag hade faktiskt trott att jag inte skulle tycka den här var så dålig som ”alla andra” tyckte, men det var verkligen inte mycket att hurra för. Om inte annat visar det väl att det inte bara är att ta en framgångsrik franchise och göra en film (eg skriva manus) med vänsterhanden. Annars när jag verkligen inget Shyamalan-hat…
Trevlig helg tillbaka!
Det är smått ovanligt med en film som det inte går att vrida ur en endaste bra scen, inte så mycket som en miiiniiiimiiiiiniii del av någonting alls och kunna säga ”jamen vilmen suger med dom där 15 sekunderna var kanon”.
Här finns det ingenting, INGENTING, värd att ens komma ihåg efteråt mer än försöka minnas att ge tusan i att titta på uppföljarna 😉
@Fiffi: Håller absolut med. Med lite tur blir det inga uppföljare, så slipper man reta sig på att de slänger ut mer pengar på skärpet också 🙂