You are currently browsing the tag archive for the ‘Inception’ tag.
Free City är ett strikt uppdelat klassamhälle – de som har solglasögon, coola kläder samt tonvis med vapen och de som inte har allt detta. Som Guy, exempelvis. Han får nöja sig med en babyblå skjorta, kakhifärgade chinos och ett alldeles vanligt bankjobb. Men Free City är också ett perfekt klassamhälle eftersom sådana som Guy aldrig opponerar sig mot orättvisorna. Faktum är att han tycker att han har ett nästintill perfekt liv, trots att arbetsdagen avbryts ungefär en gång i halvtimmen av glasögonprydda bankrånare och en promenad på stadens gator riskerar att sluta i blodsspillan. Det enda Guy saknar är någon att dela det här perfekta livet med.
Men så en dag möter han Henne. Bara det att hans drömkvinna är glasögonbärare. Men som den romantiker Guy är kastar han all tvekan överbord och bryter mot alla regler för att kunna få träffa henne igen. Inklusive att skaffa sig ett par egna glasögon, vilka gör att han betraktar sin värld på ett helt nytt sätt. Som om han levde i ett dataspel…
Free Guy påminner om flera andra filmer som också laborerar med reella världar versus fiktiva dito. De starkaste vibbarna i mitt huvud under titten kommer från Stranger Than Fiction, The Lego Movie, The Truman Show och Ready Player One. Men också remaken/rebooten av Jumanji, Inception och They Live. Plus en hel drös med dataspel, bara det att jag inte har en aning om vilka de skulle vara.
Signifikant för alla dessa berättelser är att tittaren ska kunna relatera till och helst också sympatisera med huvudpersonen, vilken ofta finner sig fången i en situation som hen tidigare uppfattade som vardag eller rent av perfekt. I det avseendet är Ryan Reynolds utan tvekan ett givet skådisval eftersom han alltid framstår som supersympatisk samtidigt som han kan fixa den där barnsliga förundran som måste till när han för första gången ska utforska världen bakom hans egen vardagsvärld.
I det avseendet är ju också den här typen av historia extremt förlåtande eftersom dataspelsvärlden gör att man köper en hel del överdriven CGI – vi ser ju ändå en helt dataanimerad värld. Och det är kanske samtidigt här som Free Guys akilleshäl visar sig. För på samma sätt som spelet Free City inte premierar karaktärsutveckling och mellanmänskliga relationer lika mycket som coola vapen, explosioner och flygande bilar hamnar människorna lite i skymundan för allt ultravåld och övertydliga budskap.
Samtidigt ska jag väl inte hacka alltför mycket på Free Guys försök till indoktrinering. Det är både välmenande och dubbeltydigt. Varför inte satsa på att levla upp genom att vara en schysst snubbe istället för någon som skjuter NPC:s av ren uttråkning? Varför inte slita sig fri från vardagsrutinen? Varför inte förbli en drömmare istället för att sälja sin själ och sina principer? Varför inte ta språnget och våga förändra dig själv i syfte att också förändra världen till något bättre?
På ett sätt var Free Guy exakt vad jag behövde för att varva ned denna fredagskväll, inte minst för att den var 2021 års absolut första biofilm. Samtidigt kan jag inte blunda för att jag fann större nöje i den lilla promo-videon av Deadpool och Korg som tittar på filmens trailer tillsammans. Free Guy var rar, charmig och underhållande men å andra sidan inget som fick mig att stå på huvudet av förundran. Jag måste erkänna att det absolut roligaste var cross-over-referenserna till MCU. Ibland finns det vissa vinster med media-monopol…
Vad är en själ och, om det finns någon, vem eller vilka kan sägas ha den? En fråga som tycks vara lika gammal som mänskligheten självt och kanske till och med med djupare rötter än så (you never know…). Ok, men om vi försöker vara mindre religiösa och mer biologiska och i stället talar om medvetande? Mja, inte helt lätt, det heller… Wikipedia sätter fingret på den känsliga punkten genom att konstatera ”Perhaps the only widely agreed notion about the topic is the intuition that it exists”.
Läs hela inlägget här »
Christopher Nolan är regissören och manusförfattaren som gjort sig en karriär på att leka med tid och tidsbegreppet. Men i Tenet är tiden ingen lek, den är regelrätt slagfält.
”Two minutes until you go live”
Ord som skulle kunna skrämma skiten ur vem som helst, särskilt om man är medveten om att ”live” betyder att ett antal miljoner pers lyssnar. Tänkt då den situationen kryddad med vetskapen att du knappt får ur dig ett enda ord i följd utan att fastna eller stamma.
En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
”I should have known if a guy like me talked to a girl like you, somebody would end up dead.”
9. Snabba Cash (NY)
Svenska stekargangsters var mer underhållande än jag hade vågat hoppas på. Trots alla hyllningar blev jag positivt överraskad av både Daniel Espinosa, Matias Varela och Joel Kinnaman. Läs hela inlägget här »
Lika bra att kasta sig över ännu en film om två fajtande bröder. Som fredag följer på onsdag följer Warrior på The Fighter. Men Warrior låter med en gång ana något tyngre och grymmare genom gråtintande miljöer, uppgörelser med misshandlande fäder och en titel formulerad i närmast anfallande feta bokstäver, vitt mot svart. Efter bara ett par minuter framstår plötsligt David O. Russells film som en Bullerby-idyll, trots crackberoende och white trash.
alt. titel: Insidan ut
I sitt första brev till korintierna skriver aposteln Paulus ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.”
Ingen gemensam listpostning den här gången, men när det går ut önskemål på årsbästalistor för det inte allt för avlägsna året 2010 är det klart att man ställer upp. Tidigare har jag presterat en rätt kortfattad ALIMo-lista för året.
***
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
Läget är kritiskt. Inte bara för våra X-Men, utan för alla mutanter. De är jagade till utrotningens gräns av de ondsinta väktarna (sentinels) som så småningom också tagit sig an både människor med muterade gener som ännu inte kommit till uttryck och människor som försökt hjälpa de utsatta.
Det här blir ett långt inlägg, men det känns angeläget att sätta punkt här och nu istället för att dra ut på det men ett litet tarm-inlägg efter morgondagens gemenskapseffort (you’ll see what I mean). Jättetack till alla som följt med på resan, läst och kommenterat. Lika roligt som det var att skriva inläggen, lika roligt har det varit att läsa era olika reaktioner.
***
2010
Nu kan jag snart räkna filmerna jag ens har sett på fingrar och tår. Den nostalgifria listan kan skrotas eftersom långtifrån alla är kvalitetsrullar. Årets bästafilm har med största sannolikhet en hel massa konkurrenter som jag bara inte hunnit se ännu. Läs hela inlägget här »
That’s what HE said!