Super 8 (2011)

Ibland räcker det inte att se på skräckfilm och läsa om skräckfilm och prata med kompisarna om skräckfilm. Då återstår bara att på egen hand skapa en skräckfilm och i slutet av 70-talet var det zombierullar som gällde.

I alla fall är det vad Joe och hans kompisgäng håller på att pula med under sommaren. Regissör och allmänt bossig för hela produktionen är Charles och Joe är effektmästaren. Charles är uppfylld av konceptet ”production value” och ett sätt att komma åt det är att filma en nattlig scen vid järnvägen.

Grabbgänget får skjuts av Alice som av Charles har övertalats att spela hustru till zombiefilmens protagonist. Lite småspänt blir det väl inledningsvis eftersom Joes pappa fortfarande anklagar Alices pappa för att ha orsakat Joes mammas död vid en olycka fyra månader tidigare i den lokala fabriken.

Men det hela löser sig och grabbarna upptäcker till sin stora glädje att Alice inte bara kan bistå med skjuts, utan också visar sig vara en riktigt duktig skådespelerska. Ännu större blir den positiva överraskningen när det också kommer ett tåg farande, något de inte hade räknat med. Men bonuskänslan håller inte i sig särskilt länge – en bil har tagit sig upp på spåret och resultatet blir en fullkomligt magnifik och ödesdiger tågkrasch.

Kidsen upptäcker till sin förskräckelse att bilföraren (nu föga förvånande svårt skadad) är en av skolans biologilärare och när han uppmanar dem att glömma allt de sett väljer de att fly innan militären kommer på plats. Varför militären istället för polis och annat räddningsmanskap? Det undrar både gänget och stadens invånare och de halvljumma förklaringar man får sig till livs lugnar ingen. Särskilt inte som folk oförklarligt börjar försvinna från den lilla staden.

Vill man, är det inte särskilt svårt att se Cloverfield som en slags testkörning för Super 8. Där tog J.J. Abrams enbart fasta på actionmomenten, ett gigantiskt monster och suddiga handkamerabilder, element som här byggts ut till en mer fullfjädrad drama-action-thriller-sci-fi.

Som många andra påpekat är också Spielberg-influensen tydlig, i flera avseenden känns Super 8 som en uppdaterad klassisk Spielberg-rulle. Stämningen i grabbgänget känns igen (komplett med både Lustigkurren och Den Överviktige) och inte minst tycker jag att J.J. Abrams lyckats bra med den sena 70-talskänslan. Vi har några övertydliga markörer i form av hänvisningar till Rubiks kub, en Walkman och ett par musikval men på det hela taget är tidsandan något som bär upp filmen utan att fullkomligt ta över.

Däremot finns det i och med Joes döda mamma ett klart tydligare sorgset drag än vad man är van vid från gamle Steven. I det avseendet tycker jag också att den trevande relationen mellan Joe och Alice funkar riktigt bra, de knyts ihop av band som vuxna inte kan påverka, hur gärna de än skulle vilja. Emellertid skulle jag vilja ha fått en betydligt bättre förklaring till varför Alice ställer upp på Charles förfrågan till att börja med. Det finns för min del inget i hennes karaktär som skulle vara en anledning för henne att haka på ett halvdant amatörfilmsprojekt, genomfört att en nördigt grabbgäng där alla tycks vara ett par år yngre än hon själv.

Tyvärr finns en ytterligare skillnad till tidigare Spielberg-produktioner och det är det olidligt smöriga slutet. Där kanske framförallt E.T. höll sig på en vettig nivå fylls Super 8 till brädden med sirap och sockervadd. Kopplingen utomjording och Joes mamma funkar inte alls för min del och det hela blir bara plågsamt övertydligt rent symboliskt sett. Synd, för fram till dess var Super 8, i likhet med Cloverfield, en riktigt underhållande monsterrulle.

10 reaktioner till “Super 8 (2011)”

  1. Jag håller med i mycket av det du skriver. Super 8 bjöd på god underhållning och jag gillade att det utspelade sig i slutet av 70-talet. Men, och det är ett stort men, filmen tappar mycket under sista halvtimmen då det blir för Spielberg-sliskigt. Det gör att betyget bara blir 2/5 från min sida. Och Cloverfield är klart bättre i mina ögon där man slipper (det mesta) som förstör här.

  2. Slutet är helt klart den stora svagheten, men jag tyckte ändå att den här kändes lite mer helgjuten än Cloverfield.

  3. Jag såg Super 8 för ett tag sen och blev fullkomligt förtrollad av stämningen i filmen. Jag kom inte alls att tänka på Steven Spielberg utan en annan Stephen nämligen King. Härlig barnensemble och riktigt mysigt. Visst, slutet förstör kanske en del. Jag återkommer med recension.

  4. Avskyr Purpurfärgen, just pga det avsiktliga sockersöta, alla övertydliga inklippsbilder på glada eller ledsna miner. Fattar inte att Spielberg, trots sin enorma kunskap och erfarenhet, aldrig lär sig att publiken kan tänka själv, vill tänka själv och vill inte bli styrd. Nåt måste vara fel bakom pannbenet på människan.

  5. @Henke: Jag kan förstå att det är en film som kan väcka ömhetskänslor hos publiken. Men även jag gav ju Cloverfield ett bättre betyg. Vill dock fortfarande hävda att Super 8 känns mer gedigen, men det kanske bara hänger på att skakiga handkamera-filmer _känns_ så billiga. Det behöver ju inte innebära att de är det.

    @Jojjenito: Jag tycker stämningen redan från början är lite ”fel” för Stephen King, inte tillräckligt krypande läskig. Däremot är det fullt möjligt att jag inte alls relaterat till Spielberg om det inte hade varit så mycket skriverier om hans inflytande när Super 8 kom.

    @David: Purpurfärgen har jag inte sett sedan den gick på bio så den skulle jag behöva se om för att uttala mig om. Och vissa fullträffar har ju ändå Even Steven fått in under karriären. Eller?

  6. Jag håller med Sofia om SS. Han har trots allt gjort några av de mest hyllade filmerna i Hollywood och vet helt enkelt vad som säljer. Sen behöver man inte gilla allt, men tjäna pengar vet han hur man gör. Så jag tror snarare det är att han är smart. Istället för att göra en 15-års film gör han en 7-års film och tjänar sina extra 100 miljoner dollar, minst. Det betyder dock inte att alla tycker det är något bra, haha. Han bjuder iaf alltid på något storslaget, det måste man ge honom.

  7. Visst Sofia, han gör några riktigt bra filmer då och då. För det mesta använder han sig tyvärr av säkra kort och emotionella trick. Fegt skulle jag kalla det. Man skulle önska att en av de mest erfarna filmskaparna hade mer integritet än så. Han är ju så rik så att det räcker. Varför inte ta fler chanser?

  8. Filmens första halva var bra med storyn stendog så fort monstret gjorde entre.
    Håller med David ang. SS. Visst han har gjort en handfull mycket bra filmer men det mesta är ganska sötsliskigt om man ser till hela hans produktion.

  9. @Movies-Noir och David: Visst är det så att man får en större publik med lite anpassning, men det kanske är den typen av filmer han faktiskt _vill_ göra. Som du säger David, han skulle mycket väl kunna chansa om han bara ville så det måste ju vara något annat som det hänger på.

    @filmitch: Ja, just i det här fallet vanns ingenting på att visa monstret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: