Srpski film (2010)

alt. titel: A Serbian Film

På förekommen anledning från Jojjenitos Filmspanarutmaningsfilm som var Cannibal Holocaust. I kommentarsfältet uppstod en diskussion om den filmen kontra A Serbian Film.

***

Serbian FilmFör det stora flertalet är troligen inte Serbien det första filmland man kommer att tänka på. Namnet Emir Kusturica är kanske mer välbekant, frågan är dock hur många som vet att regissören är just serb. Men från och med 2010 kommer Serbien sannolikt för en lång tid att bli förknippad med en enda film, ungefär som Kazakstan blivit liktydigt med Borat.

Milos var en gång en firad porrstjärna men försöker nu finna sig tillrätta i ett vanligt familjeliv med hustrun Marija och sonen Petar. Mängden Jack Daniels han drar i sig antyder att det inte går så bra, om inte annat ger de få påhugg han numera gör inte särskilt mycket klirr i kassan. Hans agent hör dock av sig och lovar ett jobb som skulle kunna göra Milos till en välbärgad man.

Självklart är Milos sugen på lite pengar och går med på att träffa Vukmir som tycks vara en stor beundrare av Milos tidigare arbete och inte minst hans ”arbetsredskap”. Möjligen kan man tycka att Vukmirs svammel om pornografi som konst, hans oreserverade hyllande av Milos som en pornografigudom, förtäckta antydningar om namnlösa ”klienter” samt det faktum att man är beredd att betala Milos en ohelig summa pengar för hans medverkan borde få honom att dra åt sig öronen lite mer än han i nuläget gör.

För även om Milos blir lite fundersam över upplägget (som han inte får veta något om) går han till slut förstås med på att spela in en sista film.

Jag känner att jag har svårt att motivera mitt tittande på A Serbian Film med något annat än nyfikenhet. Självklart blir man nyfiken på filmen i sig, när den har blivit så pass omtalad och debatterad och förbjuden. En film som nästintill startade en ny videovålds- och censurdebatt á la The Texas Chainsaw Massacre och video nasties-listan. Vad är det egentligen som är så vidrigt med den och hur kommer jag att reagera på det?

Redan där känns det fel, för som A Serbian Film har framställts i bloggar och media är det ingen film man ska bli nyfiken på. Det är snarare en film som man ska fördöma enbart på basis av vad man läst och hört om den och man ska absolut inte uppmuntra distribution av så störda produkter genom att försöka få tag på den.

När jag väl har sett klart filmen känns det också fel, fast på ett annat sätt. Å ena sidan har jag förvisso skapat mig en egen uppfattning om den istället för att fria eller fälla på ren hörsägen. Å andra sidan får denna uppfattning mig att undra om jag är en dålig människa. För ska jag vara helt ärlig blev jag inte särskilt berörd av A Serbian Film. Jag hade svårt att se den som något annat än en, förvisso extrem, men ändock ”vanlig” äckelskräckis. En sådan där huvudpersonen undan för undan måste inse att de otrevliga flashbacks han har i skallen inte bara verkligen har hänt utan att det är han själv som är förövaren i dem.

A Serbian Film drar naturligtvis det hela till sin spets men samtidigt blir den aldrig mer än en Film. Jag kan helt enkelt inte ta den på tillräckligt allvar för att bli berörd. I det här fallet är frågan densamma som med vilken realistisk våldsfilm som helst: är filmen obehaglig i sig eller blir den det blott och bart om man försöker intala sig att detta händer ”på riktigt”. Möjligen blir emellertid den frågeställningen mer komplicerad jämfört med en genomsnittlig våldsfilm eftersom man här också valt att lägga in ett element av sexuella övergrepp på barn. Har filmen enbart därför förverkat sitt existensberättigande?

Huruvida A Serbian Film skulle ha ett syfte utöver att vara en exploaterande film har också diskuterats och av någon anledning ligger det betydligt närmare till hands att försöka få en film av den här kalibern att betyda något. Det är förstås inte särskilt svårt att läsa in en tolkning om ett land där befolkningen, bokstavligt och bildligt, tvingats våldta både mödrar och barn. Tvingats genomföra akter som trasat sönder så mycket att det enda som återstår är självdestruktion. Extra tydligt görs det av att en av kvinnorna i filmen som Milos spelar in sägs vara hustru till en krigshjälte och nu vanhedrar hans minne genom att bjuda ut sig till vem som helst. Alltså måste hon straffas.

Men i slutänden har jag svårt att tycka att en sådan tolkning känns särskilt trovärdig eller att den för den skull skulle motivera filmens framställning av problemet. För det är våldsamheterna i A Serbian Film alldeles för överdrivna. Men visst, vill man göra en provokativ film är ett ju alltid enkelt att hävda att man gör den med ett konstnärligt eller politiskt syfte. Regissör Srđan Spasojević verkar mest vara ute efter att spotta i den europeiska politiska korrekthetens ansikte. Men bara för att man säger det blir det inte sant.

A Serbian Film var äcklig, men inte på ett sådant sätt att jag kommer att bära den med mig som en skitig ryggsäck för resten av livet. Jag har inga problem med att förstå att den typen av filmer görs, men jag kan inte riktigt se poängen med den – något direkt budskap kunde jag inte uppfatta och själva handlingen tycks mest gå ut på att testa hur mycket vidrigheter man kan slänga in innan publiken säger stopp.

Betyget bygger enbart på att A Serbian Film var oväntat välgjord för den här typen av produktion (vilket många andra också påpekat), både vad gäller foto, effekter (med ett notabelt undantag) och musik. Jag måste också erkänna att de flesta inblandade skådespelarna gjorde ett bra jobb, särskilt då Srđan Todorović i rollen som Milos.

Inledningsvis var det vissa webbutiker som tog bort A Serbian Film. Nu finns den dock listad (men inte alltid tillgänglig) hos såväl CDOn, som Discshop och Kvarnvideo. Även internationella butiker som Play och Amazon tillhandahåller den.

Det blev som sagt mycket diskussion om filmen när den började bli ryktbar. Några som både såg och skrev var:
Filmitch
Fiffis Filmtajm
Trash is King
Movies-Noir
Micke Movie
Magnus Betnér

13 reaktioner till “Srpski film (2010)”

  1. Oj! En etta! Konstigt nog förvånade den mig, trodde nog när jag läste texten att du skulle drämma till med en tvåa för det välgjorda. 😉 Själv hade jag ofantligt svårt att se det, jag berördes alltför mycket av historien och kan utan tvekan säga att det här är den film jag sett som jag tagit mest illa vid mig av. Några av scenerna släpper inte från mitt huvud trots att jag verkligen vill. Är det beviset för att det är en bra film? En funktionell film? Ja, kanske är det det trots allt.

  2. Som du säger är ”funktionell” om inte annat ett mer användbart (och objektivt?) begrepp än ”bra” eller ”dåligt” i sammanhanget. Dess syfte måste rimligtvis ändå vara att beröra på något sätt.

  3. Kan bara instämma med att dess syfte, dess budskap inte är tillräckligt för att man ska kunna acceptera att de går för långt på sina håll. Däremot fann jag den så pass välgjord och bra under resten av filmen att jag ändå måste ge den ett klart godkänt betyg.

    Sen förstår jag om många sågar den totalt och delar ut bottenbetyg för några enstaka scener. Frågan är vad alla som totalsågar den hade tyckt om man tog bort de värsta scenerna? Inte att man skulle klippa den, men att filmmakarna hade tonat ner det hela och kanske ändrat lite.

    ”Milos” var bra, fotot, produktionen och musiken – det mesta funkade. Dock tappade den mot slutet när de ville äckla lite för mycket…

  4. Klickade på länkningen (tack för den) för att se vad jag tyckte då. Jag kanske var jag lite för politiskt korrekt just då och drogs med i upprördheten av filmen. Visst är den en vidrig film men samtidigt är den verkligen så hemsk, är inte våldet lite väl over the top för att man ska ta det på allvar? Man bryter ett och annat tabu men å andra sidan har det redan gjorts tidigare men kanske inte lika grafiskt. Jag undrar lite varför Salo med bajsätning och barnvåldtäkter är hyllad (bland fiiina kritiker) och den här är det inte? Båda är välgjorda filmer med grafiska scener och ett obegripligt budskap.
    Bra skrivet om en film som var ryslig till en början men sedan spårade ur.

  5. @Movies-Noir: Jag känner att jag har svårare att inta en förlåtande attityd för ett välgjort hantverk när jag tolkar filmen som jag gör. Det hade varit en annan sak om dess ambition hade varit något annat än att bara äckla (som jag uppfattar det) men att den misslyckats med det. Då hade jag nog tyckt att produktionsvärdet i sig meriterat ett högre betyg.

    @Filmitch: Tack, det var roligt att du tyckte den var bra. Jag våndades en hel del kring argument och formuleringar men hade i och för sig fördelen att närma mig den sas i backspegeln. Och parallellen mellan denna och Salo är intressant (även om jag nu inte sett Salo).

  6. Intressant text och du har lyckats göra mig lite sugen på att se filmen. Sugen är förstås fel ord. Jag vill ju inte se den, men jag vill se den bara för att ha sett den så jag kan ha en åsikt, min åsikt, om filmen. Hmm, intressant.

    Skulle vara kul att höra vad du tycker om Cannibal Holocaust, en film som vissa säkert kan tycka bara är gjord för att chockera och äckla. Jag fann ändå att den hade en hel del att säga förutom det, vilket väl framgick i min text.

    ”Funktionell” vs ”Bra”. Ja, intressant det där. Minns att Fiffi kallade The Conjuring just ”funktionell” hos mig. En film kan nog vara både funktionell och bra men ibland bara funktionell… 🙂

    Tack för länk!

  7. @Jojjenito: Det här känns ju som en film som man faktiskt är ”sugen” på att bilda sig en egen uppfattning om. Ungefär som Cannibal Holocaust. Jag måste se om jag kan få tag på den utan att det kostar skjortan. ”Funktionell” tycker jag är bra på så sätt att man tvingas fundera över filmens syfte. Vad är det, vilka känslor och tankar ska den frammana och lyckas filmen uppnå det?

  8. @Filmitch: Ska man nu välja mellan äckel måste jag erkänna att jag är aningens mer nyfiken på Cannibal Holocaust.

  9. @Sofia: Ett tips är att vänta tills nu på lördag innan du försöker få tag på Cannibal Holocaust. 🙂

    Sen tror jag Filmitch riktade sig till mig där i sin utsago om att man inte missat nåt, efter att jag skrev att jag var lite sugen på att se A Serbian Film. Eller?

  10. @Sofia: Aha, jag missade att det pratades om Salo här ovan. Men det blir ju förvirrat ibland om man inte använder @namn i såna här gammaldags och onestlade kommentarsfält. 😉

  11. @Jojjenito: Ja, men det här är faktiskt första gången som jag upplever det som _mer_ förvirrande med ”gammaldags” kommentarsfält. I nio fall av tio tycker jag att de blir mycket tydligare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: