alt. titel: The Ghost
Den enes död är den andres bröd. Vår namnlöse författare hade sannolikt inte kommit i kontakt med det svenska talesättet när han fick uppleva det i realiteten. Den före detta premiärministern Adam Lang håller på att skriva sina memoarer och behöver hjälp, vilket i klartext innebär att han behöver någon som skriver boken åt honom nu när den förste spökskrivaren gått och blivit uppspolad på en ö-strand i nordöstra USA. I högsta grad avliden.
Den nye spökskrivaren tar sig förstås an uppdraget men anländer till ett hus som tycks under belägring, vilket passar dess bunkerlika yttre. Den före detta ministern, hans fru och assistenter tycks alla vara under enorm press, närmast i något slags krigstillstånd. Kriget förs dock inte mot främmande makt eller ens längre mot terrorismen, utan mot anklagelser om krigsförbrytelser när Adam Lang befann sig i en position att kunna utföra sådana dåd.
Huruvida han var ansvarig för utlämnandet av brittiska medborgare till ett okänt öde i händerna på CIA röner stor uppmärksamhet och snart är huset under belägring på riktigt av reportrar och demonstranter. Samtidigt hoppar förlaget som väntar på en bok jämfota av förtjusning – there’s no such thing as bad publicity!
Men spökskrivaren börjar känna sig orolig. Från första början har det varit något skumt med både uppdrag och manus. Snart hittar han diverse ledtrådar från sin föregångare som gör honom mer och mer övertygad om att självmord eller olycka knappast var det som bragte spökskrivare numro uno om livet.
Som av en ren händelse kom jag att se den här Roman Polanski-thrillern bara ett par dagar efter jag tagit del av The Winter Soldier. Bägge filmerna utgår ju egentligen från samma frågor – i hur stor utsträckning kan ändamålen helga medlen? Vad är värt att offra i ”kriget mot terrorismen”? En spökskrivare blir ju i det sammanhanget ett spott i havet. Vilket som av en ren händelse i The Ghost Writer alltid ser väldigt grått, kallt och synnerligen oinbjudande ut.
Överhuvudtaget är det mycket gråtoner i filmen. Adam Langs hus på Marthas Vineyard är som sagt betonggrått, både ut- och invändigt. Det finns dessutom en allt-i-allo som ständigt måste sopa rent framför den egna dörren. Månaden tycks vara januari och det är inte mycket sol att tala om. Sandstränderna ser mer ut som mjuk gråsten och smälter ihop med det stormiga havet och regnet. Sålunda en rätt klassisk färgsättning för den här typen av paranoid politisk thriller.
Spöket för dagen spelas av Ewan McGregor och om Wikipedia är rätt informerad kan jag bara tacka gudarna för att det blev han och inte Nic Cage som fick axla huvudrollen. Ewan är lämpligt osäker och förvirrad, ett sinnestillstånd som jag inte är säker på att Cage hade fixat. Det känns som det finns en viss risk att det hade blivit betydligt mer action med hans händer på spakarna.
I nuläget påminner emellertid Spöket en hel del om Ninth Gates Dean Corso. Bägge är män som oförhappandes blir indragna i skeenden som de inte har någon kontroll över och som lämnar dem omskakade, tvivlande och bestörta. I bägge fallen börjar det hela också med en bok.
I likhet med Ninth Gate är också The Ghost Writer en kompetent utförd thriller. Kompetent, men inte perfekt – ett par sprickor i fasaden kan skönjas. Musiken av väletablerade Alexandre Desplat är bra men blir för nervig för snabbt, stämningsmässigt ligger den länge minst en halvtimme före själva plotten.
Och Kim Cattrall var jag precis på väg att racka ned på för sin fejkade och stela brittiska engelska när det visar sig att hon faktiskt bodde i England mellan 11 och 16 års ålder. Nåvälan, I stand corrected i avseendet fejkad, men stel som en billig dildo är allas vår sex kitten Samantha icke desto mindre i rollen som Adam Langs bossiga assistent Amelia Bly.
Å andra sidan tycker jag nog att The Ghost Writer i sitt slut hämtar in vad den eventuellt kan ha förlorat gentemot Ninth Gate i de ovan nämnda avseendena. Min preferens för den senare beror nog mer på att jag helt enkelt är mer förtjust i övernaturliga djävlar än verkliga sådana.
Gillade denna mycket, så pass mycket att den faktiskt hamnade på min 2010-topplista.
https://jojjenito.wordpress.com/2012/08/26/the-ghost-writer/
Haha, nja, Nic Cage hade nog inte funkat lika bra. 🙂
Annars är de ju snarlika: Ghost Writer och Ghost Rider 😉
Härlig recension, får en mysryslig känsla av att sitta under något slags tak och titta på havet när det regnar 🙂 Minns också den här som bra och sevärd, även om jag faktiskt inte kommer ihåg vad ”the catch” var för mister spökskrivarn. Ewan är alltid bra.
Vad skönt att höra att så många gillade den här, jag har också alltid gillat The Ghost Writer, men hört så mycket negativa kommentarer om den. Bra mysrys en regnig sensommardag eller tidig höst.
@Cecilia: Tack, det var fint beröm från en som försörjer sig på att skriva 🙂 Lite lustigt, för min del har Ghost Writer också fallit bort lite. Minns den mest som ”bra” men inte exakt varför om jag inte läser min egen text.
@Magnus: Jaså, jag tycker tvärtom — goda omdömen men att den trots det fallit lite i glömska.
Denna lilla favorit hade nog inte alls blivit bra med Nic-mannen i rollen! Hu!
Jag gillar känslan. Det olycksbådande.
Och miljön. Lite kul att hela rullen är inspelad i Tyskland också! Man lyckas väl med Marthas Vineyard-lurendrejeriet! 🙂
@Steffo: Polanski kan vara bra på det där med känsla. Tyskland, minsann… USA var kanske inte grått nog 😉
Polanski den luringen får ju inte inresetillstånd i USA pga sitt gamla brott och efterlysning..
@Sofia: Jag tänker att det är därför man skriver, för att minnas! Sen är vissa filmer undflyende, svåra att få fatt i efterhand, medan andra sitter kvar som ett kärt minne 🙂
@Cecilia: Ja, de är intressanta de där filmerna som man knappt minns ett par månader efter man har sett dem men som man skrev en positiv text om. Vad var det som var så luftigt att det bara försvann?
En positiv överraskning för mig. Hade läst boken som var intetsägande och jag undrade varför man ville filma en så trist bok men det blev trots allt lyckat.
@Filmitch: Visst är det Robert Harris som skrivit? Han kan vara lite hit or miss upplever jag. Enigma väntar i hyllan…
Stämmer bra Enigma har jag inte läst däremot hans Faderland som var bra.
@Filmitch: Men Fatherland står i en klass för sig. Är Harris månne ett one hit wonder?