X2: How to Train Your Dragon (2010 & 2014)

Två avslutande filmer innan det är dags att ta jul. Vi ses igen söndagen den 27 december!

***

Vikingalivet på ön Berk är hårt, kallt och allmänt miserabelt. Som om det inte vore nog hemsöks ön dessutom av drakar som gör sitt bästa för att beröva öborna på de få får som man ändå lyckats föda upp. Hiccup, sonen till vikingahövdingen Stoick the Vast, känner pressen att bli en lika storartad drakdräpare som sin far men har inte riktigt de fysiska förutsättningarna. Han lyckas dock imponera på de andra vikingarna när han genom att bli kompis med draken Toothless lär sig hur man kommer överens med drakar istället för att döda dem. Men ska Stoick kunna lyssna på sin son?

Fem år senare har Stoick och alla de andra öborna verkligen genomgått hisnande förändringar och dyrkar nu sina mer eller mindre tama drakar. Men Hiccup har inte undkommit faderns press, nu gäller det huruvida han ska kunna tänka sig att ta över hövdingamanteln. Hiccup är fortfarande något av en osäker sökare och vet inte riktigt i vilken riktning han vill ta sitt liv. Är han verkligen menad att vara hövding? Snart får han, tuffa kärestan Astrid och de andra Berk-borna dock annat att tänka på när de hotas av den onde Drogo och hans drakarmé. Hur ska de kunna skydda sina egna drakar från att hamna i Drogos våld?

Ett par stremingvouchers som hotade att gå ut gav mig äntligen den spark i baken jag behövde för att sätta mig ned framför de här allmänt hyllade filmerna. Lovorden till den första How to… från 2010 kom som en överraskning för min del, jag hade aldrig hört talas om vare sig filmen eller bokserien av författarinnan Cressida Cowell som den byggde på.

Och visst är de charmiga, även om handlingen i film numero uno får mig att undra hur många sådana finna-sig-själv-filmer som egentligen kan göras inom genren barn- och ungdomsfilm. Handlingen i Brave är ju mer eller mindre kalkerad av första How to… och den andra How to… utgörs i sin tur väl ungefär av andra halvan av Lejonkungen. Budskapsmässigt lär få bli upprörda över de här två produkterna: det handlar om att följa sin natur, finna sitt kall, använda samtal och förståelse före våld samt propagera för fred, snarare än krig.

I ettan finns det egentligen ingen utpräglad antagonist, här är det bara Hiccup som är protagonisten och som ska försöka få sin motvillige fader att lyssna på förnuftets röst (inte alltid en enkel sak när det gäller bärsärkar-vikingar). I tvåan är på ett sätt hela Berk protagonisten eftersom de och deras drakar så tydligt ställs mot den minst sagt aplike Drogo med sin asbestmantel och sina försök att skaffa sig makt genom våld snarare än kärlek. But as we all know, love conquers all…

Charmiga som sagt, men kanske inte så mycket mer. Jag upplever bägge filmerna som mer utpräglade barnfilmer än exempelvis Shrek, Toy Story eller Monsters vs. Aliens, kanske för att alla former referenshumor (som oftast är det som riktar sig till den lite äldre publiken) tycks saknas i dem. Tvåan blir aningens vuxnare i tonen eftersom Hiccup nu ändå ska vara tjugo istället för femton, det är större saker som står på spel den här gången än hans egen individuella frihet. Men av de mörka stråk som gjorde Brave till en stor favorit märker jag intet i How to… Det blir lite för mycket buskishumor med klantiga vikingar och grislika drakar.

Teknikmässigt kan vi däremot börja snacka film. Det var intressant att upptäcka att så pass imponerad som jag ändå blev av ettan hade utvecklingen hunnit en bra bit bara ytterligare fyra år senare. Strukturen på Toothless fjäll har blivit ännu lite mer detaljerade och fått ännu lite mer svart lyster. Tvåan innehåller betydligt fler magnifika kamerapanoreringar och maffiga flygscener. I bägge filmerna sitter det mänskliga rörelsemönstret som en smäck även om figurerna utseendemässigt nästan är karikatyrer.

Alla de olika drakarterna är fantasifulla och ett sammelsurium av olika djur. Beteendemässigt har filmmakarna förstås inte vågat gå ifrån hund-klassikern (alla snälla och roliga djur ska bete sig som hundar, vare sig de är drakar eller elefanter) men utseendena har man lånat från så väl grisar och ugglor som venusianska flugfällor. Toothless själv är klart mullvadssalamanderlik i skallen och glupar i sig fisk som ett sjölejon. Stordraken i ettan är Godzilla-lik och även tvåans alfa påminner om en plattnosad daikaiju. Kanske har de rymt från del Toro och Pacific Rim?

Tvåan vinner på att kännas lite mer vuxen, men å andra sidan blir den då också patosfylld på ett sätt som tenderar att ibland gå till överdrift. Även om bägge filmerna var både snygga och underhållande är det inget jag känner något större sug att återbesöka inom en snar framtid.

How To Train Your Dragon (2010)

How To Train Your Dragon 2 (2014)