District 9 (2009)

District 9Hade det där utomjordiska skeppet för tjugo år sedan stannat över New York, Washington D.C. eller Los Angeles som brukligt är för rymdskepp, hade historien kanske sett helt annorlunda ut. Kanske hade de insektslika utomjordingarna assimilerats in i det amerikanska samhället, den berömda smältdegeln? Kanske hade en president med ett kliande avtryckarfinger tagit chansen att skrapa ihop lite handlingskraftiga bonuspoäng genom att slänga iväg ett par kärnvapen?

Men nu lade sig moderskeppet bekvämt tillrätta över Johannesburg och flyttade sig inte en millimeter. De år som förlöpt mellan upptäckten av ett stort antal utmärglade utomjordingar ombord på skeppet och nutid har präglats av allt hetsigare ordalag från såväl stadens styresmän samt mannen på gatan och allt våldsammare konflikter mellan utomjordingar och människor.

Hittills har man samlat de så kallade ”räkorna” i ett inhägnat slumområde men nu måste det bli ett slut på det. Företaget Multinational United (MNU) är inhyrt av den sydafrikanska regeringen för att sköta området som går under namnet District 9 och man har beslutat att alla dess invånare ska omlokaliseras till ett nytt område som ligger långt bort från Johannesburgs oroliga befolkning.

Head honcho för hela operationen är den till synes timide och lite fumlige tjänstemannen Wikus van de Merwe. Det är hans jobb att se till att räkorna i District 9 skriver under sina egna evakueringsordrar för att allt ska malas ordentligt i byråkratins kvarnar. Även om ”skriva under” i praktiken visar sig vara ett ganska flexibelt begrepp.

Wikus är väl som människor är mest, han är inte särskilt imponerad av räkornas intelligens utan behandlar dem som talande djur eller möjligen små barn. Okänsligt, aningslöst och lite naivt (ett skjul tapetserat med datordelar kan givetvis inte handla om något annat än ”dekorationer”). Som så många andra njuter han också lite väl mycket av att ha makt nog att kunna sparka på dem som befinner sig under honom på den sociala stegen. Det vill säga räkorna. Men Wikus ska snart tvingas genomföra en maratonmarsch iförd räkmockasiner, något som får honom att ändra perspektiv en smula.

På samma sätt som Das Leben der Anderen eller Die Welle får en annan tyngd, enbart genom att vara tyskproducerade är det svårt att inte haja till lite extra inför District 9 och dess sydafrikanska stämpel. Uppväxt som jag är på 70- och 80-talen, var apartheid något av det fulaste ord som fanns och det går förstås inte att blunda för de högst reella implikationerna av filmens handling.

Detta var en omtitt och jag måste säga att jag tycker att det förhållandevis enkla upplägget funkar precis lika effektivt andra gången gillt. Trots att Wikus (föredömligt porträtterad av långfilmsdebutanten Sharlto Copley) verkligen inte framstår som något särskilt sympatisk typ (men heller inte genuint ond, som sagt: aningslös) är det svårt att inte lida med honom i hans oförstående förtvivlan när han inser vad som är på väg att hända (även om den insikten tar ett tag för att landa). Hans situation blir förstås lite extra prekär när det visar sig att hans tidigare arbetsgivare numera är mer intresserad av honom som unik (och potentiellt synnerligen lönsam) försökskanin.

Regissören och manusförfattaren Neill Blomkamp har valt en narrativ stil som bygger på hopp mellan ”vanlig” film och klipp från bland annat nyhetssändningar och övervakningskameror. Jag kan inte riktigt se något specifik logik i användandet av det ena eller det andra men det är egentligen strunt samma för det fungerar när allt kommer omkring alldeles ypperligt. Eftersom inledningen håller en tydlig mockumentär känsla, fortsätter den realistiska atmosfären att hålla i sig även efter man har övergett det medföljande kamerateamet.

Parallellerna mellan ”räkorna” och vilka förtryckta grupper som helst är förstås inte särskilt subtila (detsamma gäller för den klassiska ”last stand”-scenen) men känns ändå mindre tungfotade än de i exempelvis Monsters. Till saken hör också att District 9 inte viftar allt för vilt med den xenofobiska pekpinnen utan först som sist är grymt spännande när Wikus, i kraft av sin nya biologi, tvingas till tidigare otänkbara allianser och offer.

Egentligen kan jag bara hitta en fläck på denna i övrigt nästan perfekta sol och det är synd, för det är en så onödig fläck. Jag förstår nämligen inte riktigt varför man såg sig tvungen att så tydligt peka ut en hel nation som det dominerande gangsterväldet i District 9. Det är också det valet som undanhåller det allra högsta betyget från filmen.

12 reaktioner till “District 9 (2009)”

  1. Man kan se filmen på olika sätt. Själv kunde jag koppla bort det mesta runt omkring och bara fokusera på det man ser. Och det funkar mycket bra. Minns när filmen skulle komma och alla pratade om trailern. Tyckte själv effekterna inte såg allt för imponerande ut i trailern. Som tur var funkade de bra i filmen 🙂

    District 9 är en given fyra och är väl en av 2000-talets bättre filmer.

  2. Inledningsvis blev jag den här omgången lite störd på ”räkorna” men man vande sig faktiskt ganska snabbt.

  3. Som vanligt störde jag mig en aning på den mockumentära känslas i början. 😉 Men det är en bra film. Effekterna är strålande och visar vad man kan göra trots (eller kanske pga) begränsade resurser. Filmen får en stark trea från mig. Dyker nog upp en gammal recension så småningom.

    Dum fråga: Är det Sydafrika du syftar på som gangsternation?

  4. @Jojjenito: Och jag som gilla mockumentärer blev fångad med en gång 😉

    @Jojjenito & Movies-Noir: Allt skall bliva uppenbarat på onsdag 😉

  5. Den här gillade jag omedelbart när jag såg den.
    En sorts märklig kombomix av märklig satir, allegori och til slut ren action.

    Copley känns som ett riktigt fynd i huvudrollen. Det som gör filmen riktigt bra är just den underliggande känslan som göms så snyggt i det friska manuset…. 🙂

  6. @Henrik: Välkommen till kommentarsfältet och vilka trevliga bloggar du har. Måste erkänna att jag noterat din SF-blogg, men varit en dålig besökare. Vad roligt att du gillade texten om District 9 och det känns som om vi är ganska eniga om dess styrkor. Just blandningen mellan det rent visuella, actionsekvenserna, det känslomässiga och det mänskligt moraliska tror jag är vad som får den att skilja sig från mängden.

  7. Jodå har bara sett en gång och fann filmen vara helt ok. Blev kanske inte riktigt lika tagen av filmen men som sagt klart godkänd.
    Har du sett Alien Nation som åtminstone har samma handling till det yttre? Kul med en jämförelse.

  8. @Filmitch: Jag känner till Alien Nation men har inte sett. Visst blev det en TV-serie också? Eller är det piloten som blivit filmen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: