Inception (2010)

Smarta män och kvinnor som vill hålla saker och ting hemliga skaffar inte vänsterprassel. I alla fall inte vänsterprassel som sover över, för vem vet vad man kan kläcka ur sig i sömnen även om man är alldeles så försiktig med vad man håller för sig själv när man är vaken. Så vad händer när någon har möjlighet att ta sig in i ens drömmar och där göra rent hus, oavsett hur noga du har låst om dina hemligheter?

Denna aktivitet är något Dom Cobb och Arthur (efternamn okänt) har specialiserat sig på. Tillsammans ser de till att få en ostörd stund med det stackars rånoffret och försätter både denne och sig själva i ett drömtillstånd där målet är att forcera de säkerhetsperimetrar som offrets undermedvetna byggt upp runt hemlisarna.

Det blir snabbt uppenbart att framförallt Cobb inte lever något lyckligt liv, han ringer från ett avlägset hotellrum hem till sina barn som glatt meddelar att ”Grandma says you’re not coming home”. Så när han får erbjudande om en sista stöt som skulle garantera honom fri lejd hem till familjen tvekar han inte många sekunder och för Arthurs del är det bara att haka på, vare sig han vill eller inte. Det kniviga är bara att det den här gången inte handlar om att ta något, ”extraction”, utan att plantera något, ”inception”. Att plantera en tanke hos någon, utan att denne inser att tanken har ett främmande ursprung, anses av alla vara omöjligt. För Cobb handlar det bara om att skaffa rätt team.

Så har jag då äntligen sett denna extremt hyllade film och jag måste säga att Nolan inte gör mig besviken. Trots en speltid på drygt 140 minuter och icke-biomiljö (TV-soffan) sugs man snabbt in i Cobbs värld som eventuellt skulle kunna utspela sig i framtiden men lika gärna inte. Jag känner inte minst en enorm tacksamhet mot regissören/författaren för att han inte tycks känna den minsta lust att ge tittaren någon bakgrund till varför Cobb kan göra det han gör.

Hans far tycks på något sätt vara forskare och lärare inom drömområdet och man får en känsla av att konceptet med olaglig extraction är väletablerat men så mycket mer är det inte. Inte heller serveras vi meningslösa bihistorier om exakt hur Cobb och Arthur får sina uppdrag eller hur de brottas moraliskt med det faktum att det de gör inte bara är olagligt utan också en otrolig personlig kränkning. Grejen är ju att det inte behövs eftersom Inception i grund och botten är en last heist-historia. Och vi vet väl alla vid det här laget att den där sista stora stöten aldrig går så smärtfritt som man har tänkt sig.

Med samma lätta handlag guidar Nolan oss genom de olika drömvärldarna med en beundransvärd självsäkerhet. Det är alltid tillräckligt klurigt för att man hela tiden ska känna ovisshetens kittlingar i hjärnvindlarna, samtidigt som man sällan riskerar att tappa bort sig. Framförallt de avslutande (en avslutning som tar i princip nästan halva filmen) lager-på-lager-historierna skapar en nästintill olidlig spänning.

Nolan lekte med ett uppbrutet tidsnarrativ redan i Memento och även här görs detta med stor skicklighet. Förklaringen är att allt går så mycket snabbare i drömmen, varför tio verkliga timmar kan sträckas ut till tio år. Det här gör att den oändliga slow motion som ibland kan bli så frustrerande – ”men nu måste det väl ändå ha gått två minuter?!” – bara understryker den ovan nämnda spänningen. Den får också rejäl hjälp på traven av ett ovanligt fräscht Hans Zimmer-score som är både intensivt och mustigt.

I likhet med Memento fokuserar Inception också på minnen och det undermedvetna, men i sin visuella artikulering av medvetande påminner filmen betydligt mer om Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Detta syns kanske allra tydligast i Cobbs stadigt sönderfallande drömlimbo, där modernistiska skyskrapor likt kalvande isberg smulas sönder av en vidsträckt ocean. Nolan tycks också ha funderat en hel del på tankens virala kapacitet och även om det inte uttryckligen nämns känns det som om meme-konceptet (ungefär: kulturella gener) ligger och flyter alldeles under ytan. Cobbs idé-plantering hjälper förvisso tankefröet rejält på vägen, men när det väl slagit rot utvecklas det av sig självt med en beundransvärd livskraft. I slutänden påminns vi också om Shutter Island (eller varför inte eXistenZ) – klarar vi verkligen av skilja mellan dröm och verklighet, mellan tro och vetande?

Som så ofta i heist-filmer ligger i princip allt fokus på huvudpersonen och dennes yttre och inre strider, gruppen runt omkring honom får vi inte veta så mycket om. Joseph Gordon-Levitt och Tom Hardy spelar kompetenta side-kicks och Ellen Pages Ariadne är lika bra på att skapa drömlabyrinter som hennes grekiska motsvarighet var på att överlista de verkliga motsvarigheterna. Lite extra kul blir det i sammanhanget därför när man upptäcker att Tom Hardy 2006 var med i en skräckfilm som hette…just det, Minotaur. Marion Cotillard är inte dålig, men kunde ha fått lite mer att jobba med tycker jag. Hon borde ha varit ännu mer olycksbådande och skrämmande än som nu var fallet, för att riktigt kunna leva upp till sitt namn – Mal.

Kvaliteten på filmer som Batman Begins, The Dark Knight och The Prestige har höjt ribban avsevärt men Nolan glider med Inception över utan synbarlig ansträngning och med centimetrar till godo. Filmen är ruggigt snygg, vilket sannolikt bland annat beror på att Nolan inte har CGI:at sönder den. Mycket har gjorts med modeller och när datorn används är det så sömlöst att man hisnar, i det sammanhanget känner jag mig fortfarande helt knäsvag när jag tänker på Arthurs tyngdlösa hotellkorridorsfighter.

Trots lovorden kammar Inception dock inte hem full pott. Slutet upplever jag som lite för tillrättalagt och Cobbs katharsis-moment blir aningens för smörigt. Men vem vet, jag kanske bara har drömt det?

17 reaktioner till “Inception (2010)”

  1. Ah! Jag hoppar över din text, vet nog redan lite för mycket om den här filmen som jag lyckats glömma att ta itu med om och om igen. Men ditt betyg gör mig nyfiken. Vid närmare eftertanke har jag nog bara hört en enda negativ kommentar om den här, vilket oroar mig en aning… ;D

  2. @BRC: Ja, info om den här har ju varit rätt svårt att undvika 😉 Men ta dig fram till den snart, det skulle vara spännande att höra om du tycker att den lever upp till hypen.

    @Movies-Noir: Kul att den har potential att växa, det här kommer definitivt att bli en omtittsfilm för min del också.

  3. Så det var första gången du såg den alltså ? Själv såg jag den på bio först, men den höjdes alltså när jag sedan såg om den hemma. Kunde liksom ta till mig detaljerna mer då.

  4. @Movies-Noir: Japp, den fick vänta ett litet tag. Så det var trevligt att se att den för min del faktiskt levde upp till sitt rykte.

  5. Jag tyckte faktiskt inte att slutet kändes för tillrättalagt. Jag tyckte det var klockrent. Såg den på bio, men skulle gärna se om den för att kunna njuta av alla detaljerna nu när man inte måste vara så fokuserad för att till fullo hänga med utan har ett hum om vad som händer.

  6. Slutet hade jag inga större problem med men det blev lite för mycket pang-pang sista halvtimmen. Nästan toppbetyg hos mig men bara nästan.

  7. Jättebra recension! Nu ska jag ta mig i kragen och se om den med ungarna. Dom har inte sett den än och ibland har dom rätt finurliga svar på filmknepigheter så kanske kan dom lösa mitt problem med slutet en gång för alla.

  8. @Jessica: För min del var det nog primärt smörigheten som störde. Och jag tror absolut att det är som Movies-Noir säger, andra gången kan man säkert uppskatta snyggheten ännu mer.

    @filmitch: Ja, sista action-biten känsdes nästan lite Bond-aktig men jag gillade det.

    @Fiffi: Tack, vad kul att du tycker det! Ja, det skulle vara spännande att höra vad en yngre publik med kvickare hjärnor kan få ut av den 😉

  9. Jag tycker slutet är ganska så klockrent och ett perfekt sätt att sluta filmen på. Minns när jag såg den på bio så suckade de flesta och lät ungefär som ”meh” och hade stora frågetecken i ansiktet. Men ganska klockrent tyckte jag alltså 🙂

    Just att det kändes som Bond under snöpartiet stämmer – Christopher Nolan är ett stort Bond-fan, framförallt ”I hennes majestäts hemliga tjänst” som denna snösekvens har stora likheter med.

    Vore inte helt fel om Nolan en dag regisserade Bond…

  10. Tyckte att slutet var något av det bästa med filmen och istället att en hel del annat kändes tillrättalagt. Nolans filmer är otroligt välgjorda och han är superduktig. Men hans filmer tilltalar mig inte så jättemycket. Visst skulle jag ge den en fyra, men Memento är smartare filmskapande.

  11. Filmmedia: Håller med om att en film som Memento är bättre (en femma). Men man ska inte klaga så mycket på Nolans andra filmer, han vet vad han gör. Hoppas han bara inte börjar göra filmer bara för att göra publiken nöjd utan även vågar köra sin grej.

  12. @Movies-Noir: Nolan och Bond låter som en klart intressant kombination.

    @Filmmedia: Just slutets lilla öppenhet hade jag inget emot men händelseutvecklingen och stämningen tyckte jag som sagt blev sentimentalt helt enkelt. Och visst kan jag hålla med om att Memento känns fräschare och mindre slipad.

  13. Jag blev inte helt såld på den här filmen när jag såg den när den kom. Jag gav den ändå en svag fyra men det kändes lite som man var negativ då eftersom den hade hajpats en del.

    Slutet tror jag nog är tänkt att vara öppet och det hjälper inte hur snabbtänkt man är. Däremot har jag en hel del funderingar på annat i filmen och jag ställer en del frågor i min recension inom spoilertaggar.

    http://jojjenito.wordpress.com/2011/04/11/inception/

  14. @Jojjenito: Jag gillade pang-panget jag 😉 Och jösses — djupet på din spoilerfundering nådde jag då aldrig fram till! Men visst gillar du tidsresefilmer? Det här är ju lite samma sak med stora risker för logiska luckor och då kanske man blir mer van att tänka i de banorna?

  15. Japp, är förtjust i tidsresefilmer eller en serie som Star Trek där det förekommer tidsparadoxer titt som tätt. Jo, just det där jag störde mig på gjorde mig lite irriterad faktiskt. När man bygger hela filmen på en massa logiska förklaringar till hur saker ska funka men sen ändå inte får ihop det kändes irriterande. 😉

  16. @Jojjenito: Ja, i sådana lägen är det nästan bättre om man i filmen helt struntat i logiken. Eftersträvar man det ska det ju också stämma ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: