Även om alla inte känner igen författarnamnet Dennis Lehane har nog de flesta sett minst en film som baserats på hans böcker. De tre mest välkända exemplen torde vara Mystic River, Gone Baby Gone och Shutter Island. Vilket i och för sig är lite intressant eftersom det är tre väldigt olika berättelser från en författare som jag ändå förknippar med en väldigt tydlig stil.
Fortsätt läsa ”X14: Dennis Lehane (1994-2017)”En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
”I should have known if a guy like me talked to a girl like you, somebody would end up dead.”
9. Snabba Cash (NY)
Svenska stekargangsters var mer underhållande än jag hade vågat hoppas på. Trots alla hyllningar blev jag positivt överraskad av både Daniel Espinosa, Matias Varela och Joel Kinnaman. Fortsätt läsa ”2010 års tio bästa filmer — the remake”
Ingen gemensam listpostning den här gången, men när det går ut önskemål på årsbästalistor för det inte allt för avlägsna året 2010 är det klart att man ställer upp. Tidigare har jag presterat en rätt kortfattad ALIMo-lista för året.
***
10. Tucker and Dale vs. Evil
En charmig, klurig och riktigt underhållande slasherspoof.
alt. titel: Ett land i gryningen
Första världskriget är äntligen över och tillbaka till USA strömmar krigströtta soldater. Ett USA som för vissa är det förlovade landet men för andra inte stort mer än förtryck och diskriminering.
För Danny Caughlin borde Boston vara det förlovade landet. Han är irländare och polis i en stad där irländarna tagit sig långt bort från hemlandet i öster. Dannys egen far, Thomas Caughlin, är poliskapten med ett flådigt hus på en fin gata och den unge polismannens väg mot ett eget kaptensskap tycks vara lika rak som vissa av hans landsmäns siktlinje på närmsta glas irländsk whiskey.
Det här blir ett långt inlägg, men det känns angeläget att sätta punkt här och nu istället för att dra ut på det men ett litet tarm-inlägg efter morgondagens gemenskapseffort (you’ll see what I mean). Jättetack till alla som följt med på resan, läst och kommenterat. Lika roligt som det var att skriva inläggen, lika roligt har det varit att läsa era olika reaktioner.
***
2010
Nu kan jag snart räkna filmerna jag ens har sett på fingrar och tår. Den nostalgifria listan kan skrotas eftersom långtifrån alla är kvalitetsrullar. Årets bästafilm har med största sannolikhet en hel massa konkurrenter som jag bara inte hunnit se ännu. Fortsätt läsa ”ALIMo: 2010-2012”
Dr. Beatriz Vargas börjar jobba vid den psykiatriska klinik som styrs av Dr. Sanchez Blanch. Man arbetar med patienterna framförallt genom hypnos och Beatriz gör sig snart obekväm genom att vilja genomföra sessionerna på sitt sätt, vilket inte överensstämmer med hur man vanligen arbetar. Hon får en särskild kontakt med en liten flicka som befinner sig på kliniken för behandling av svår chock men under en nattlig vandring hör Beatriz någon tala med flickan under hypnos om att skära upp handlederna. Nästa dag har flickan tagit livet av sig just på detta sätt. Beatriz liv på kliniken med patienter och medarbetare blir konstigare och konstigare och hon börjar snart tvivla på vad som är verklighet och vad som är hallucinationer.
Rörliga bilder och tryckta ord 