Khers nist (2022)

alt. titel: Ingen bjørner, Gli orsi non esistono, Los osos no existen, No Bears

Filmiskt sett har iranske regissören Jafar Panahi en imponerande karriär, med en guldpalm redan för Den vita ballongen, hans långfilmsdebut från 1995. Än mer imponerande är det förstås att han upprätthållit denna karriär trots att han verkat i ett land som inte uppskattat produktionen. Efter ett flertal kortare arresteringar och bannlysningar fängslades Panahi, hans hustru Tahere Saeedi och 15 bekanta 2010 och regissören dömdes till sex års fängelse samt en 20-årig bannlysning (han får varken göra film eller lämna landet) för anti-iransk propaganda.

Verdens verste menneske (2021)

Vi återgår till vardagsfrekvensen på inlägg med en film från vårt västra grannland. Från och med idag är det alltså inlägg som vanligt måndag, onsdag och fredag-söndag. Söndagar är bokdagar. Varför bryta ett hävdvunnet koncept?

***

alt. titel: Världens värsta människa, Verdens værste menneske, Julie (en 12 chapitres), Der schlimmste Mensch der Welt, La persona peggiore del mondo, La peor persona del mundo, The Worst Person in the World

Hur långt kan man gå innan man är otrogen? Det är vad Julie och Eivind utforskar, en magisk festsommarkväll. Bägge är i förhållanden, men Julie har dragit från sambon Aksels upphaussade champagneboksläpp. Var Eivind har sin Sunniva vete fåglarna, men sannolikt är hon fullt upptagen med att yoga, grodda mungbönor eller oroa sig för världens framtid.

Corsage (2022)

alt. titel: Korsett, Il corsetto dell’imperatrice, La emperatriz rebelde

Cancel-kulturen synes inte vara lika alive and kicking i Österrike som i vissa andra delar av världen. Metoo-ryktena har florerat kring Marie Kreutzers Corsage sedan i juni 2022, mindre än en månad efter att filmen tävlade om Un certain regard-priset i Cannes. i januari i år stod det klart att en skådespelare har åtalats för barnpronografibrott medan en annan anklagats för sexuella trakasserier.

Kaidan (1964)

alt. titel: Kwaidan, Kwaidan – Storie di fantasmi

I min text om Mario Bavas episodfilm Black Sabbath misstänkte jag helt fräckt att regissören verkade vilja ta med sig färgfilmen hem efter varje dags inspelning och göra onämnbara saker med den. Efter titten på Kaidan misstänker jag lika fräckt att japanen Masaki Kobayashi sannolikt gärna skulle göra Bava sällskap. Både det närmast lustfyllda förhållandet till mättade färger i alla möjliga olika uppsättningar samt en otvetydig studiokänsla gör att Kaidan påminner mig en hel del om Black Sabbath.

Manbiki kazoku (2018)

alt. titel: Shoplifters

Ska man vinna fina priser på fina filmfestivaler ska man tydligen heta Hirokazu Kore-eda. Redan 1995 fick regissören och manusförfattaren pris vid Venedigs filmfestival för sin debutfilm, Maboroshi no hikari. Och sedan har det rullat på med någon utmärkelse nästan varje eller vartannat år, gärna i Cannes. Shoplifters har en nominerings- och vinstlista längre än min arm och var givetvis Japans bidrag till ”Best foreign language” vid den senaste Oscarsgalan.

Toni Erdmann (2016)

alt. titel: Min pappa Toni Erdmann

Toni Erdmann. Filmen som överösts med europeiska filmpriser och Tysklands bidrag till den 89:e Oscarsgalan. Som fick stående ovationer i Cannes (efter och under visningen). En film med ”perfekt tajming och varm, syrlig humor” om distributören TriArt får säga det själv. Det kan ju bara inte vara dåligt. Eller?

Dheepan (2015)

Om man nu skulle tycka att franske regissören Jacques Audiard verkar vara en pretentiös jävel som gör svåra filmer kan man alltid trösta sig med att han uppenbarligen tyckte att det var världens grej att få motta guldpalmen i Cannes av Joel och Ethan Coen. Och de gör ju inte särskilt svåra filmer.

Dagon (2001)

alt.titel: H.P. Lovecraft’s Dagon

Det är ju inte helt ovanligt att folk sliter livet ur sig på jobbet för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba. Men det där med att sluta är inte alltid så enkelt. Fråga bara Paul Marsh flickvän Barbara som ser sig tvingad att langa Pauls kära dator i havet utanför Spaniens kust.

Wakolda (2013)

alt. titel: Den tyske läkaren, The German Doctor

Femton år efter andra världskrigets slut, 1960, anlände Mossadagenten Isser Harel till Buenos Aires. Eftersom Argentina generellt inte biföll ansökningar om utlämnande av medborgare (oavsett anklagelser om tidigare krigsbrott) hade premiärminister David Ben-Gurion godkänt att Harel och hans team istället skulle tillfångata sitt tilltänka byte i hemlighet.

Fitzcarraldo (1982)

Brian Sweeny Fitzgerald, irländaren som hyser en förbluffande likhet med Klaus Kinski och dessutom pratar felfri tyska, bor i en liten avsides bystad längs med den peruanska delen av Amazonfloden. Orten Iquitos håller på att arbeta sig upp här i världen tack var den extremt lönande gummiindustrin och Fitzcarraldo, som Brian kallas i vardagstal, anser att det är dags att utrusta byhåla med lite äkta kultur.