You are currently browsing the tag archive for the ‘Opera’ tag.

Bloggkollegan Fredrik gjorde mig nyfiken på Hasse Ekman. Fredrik har till och med skrivit en intressant bok om mannen ifråga — The Man from the Third Row. Är man det minsta Ekman-nyfiken (eller svensk film-dito) kan jag varmt rekommendera en genomläsning. Själv började jag med att titta på ett gäng Ekman-filmer och tänkte dela med mig av resultatet. Så för en tid framöver kommer bloggen att bjuda på en måndags-Ekman, kanske blir starten på veckan per automatik lite bättre av det?

***

Direktören Krister Dahl lever livets glada dagar. Varje morgon måste den hårt prövade betjänten Vårby ta hand om alla tomma champagneflaskor som dräller omkring hemma i Dahls luxuösa lägenhet. Varje kväll är Krister ute och äter med en ny flicksnärta som han ger fjantiga smeknamn (antagligen för att slippa minnas deras riktiga namn). Direktörsskapet på importfirman som han ärvde från sin far är knappast någon betungande uppgift, med konsekvensen att även firmans anställda tar det minst sagt lugnt på dagarna.

Och så här hade det kunnat pågå tills dess att Krister antingen söp ihjäl sig på champagne och Vårbys starka drinkar eller tvingades gå i förnedrande konkurs (och därmed inte längre exempelvis ha råd med en barberare för att underhålla sin minutiöst managerade tangorabatt). Men golf är en farlig fritidssyssla – den här söndagen får Krister en boll i skallen och tappar minnet.

Krister vill för allt i världen inte att det ska komma ut att han inte längre vet vem han är (av skäl som han inte behagar dela med sig av till oss i publiken) och han fejkar sig därför fram så gott det går. Och det går ju ganska så bra, särskilt som han snart träffar på sin ex-fru Barbro och blir störtkär i den vackra operasångerskan. Barbro verkar i sin tur ha gått och väntat på en sådan här utveckling och gör Krister extra nöjd med arrangemanget genom att insistera på att de inte ska ”prata om det gamla”. Men nu råkar Barbro redan vara ivrigt uppvaktad av amanuensen Felix, vilken genom sina icke figur-sydda kavajer och tjocka glasögon förstås inte kan komma i fråga som kavaljer när nu den elegante Krister åter dykt upp på spelplanen.

Studio S släppte en massa Hasse Ekman-filmer som kostade nära nog ingenting och då var det ju bara att passa på. Med dej i mina armar är Ekmans regidebut och en mycket habil sådan måste jag säga. Historien som sådan är en charmig bagatell där man inte bryr sig så mycket om att saker och ting inte alltid är riktigt rimliga. Som till exempel det faktum att Krister med en gång limmar på Barbro, trots att han vid tillfället tror sig vara både gift och fembarnsfar.

Edvin Adolphson och Karin Ekelund är både charmiga och roliga tillsammans samt väl uppbackade av Thor Modéen som Vårby (en anglofil av stora mått) och Stig Järrel som Felix. Ska vi vara helt ärliga är det i och för sig männen som får ta hem de flesta humoristiska poängerna medan Karin Ekelund mest är en sångfågel iförd gräddbakelseklänningar. Men när Adolphson blir nästan gråtfärdig över ett foto föreställande sin inbillade barnaskara eller Järrel försöker muntra upp Ekelund genom att fresta med intrikata schack-problem gör det inte så mycket. Och det är faktiskt ganska roligt när Ekelund ska låtsas vara sjuk men inte vill lägga ned huvudet på kudden för att inte förstöra sin frisyr.

För att vara en historia som bygger på beprövade koncept som identitetsförvirring och minnesförlust, grepp som lätt kan bli både långdragna och oerhört krystade, håller Med dej i mina armar ett effektivt tempo och lyckas dessutom klämma fram en riktigt smidig upplösning. Mera Hasse Ekman? Ja, tack gärna!

Även bloggkollegan Henke körde igenom ett gäng Ekman-filmer för ungefär tre år sedan på Fripps filmrevyer, Med dej i mina armar var en av dem.

Annonser

Fortsättning på inlägget från tidigare idag…

***

De försonande dragen i den här soppan är förstås att de bästa gialli är både spännande och snygga. Ibland måste man kanske anstränga sig lite mer för att kunna tänka bort den genusmässiga biten men men att det då ändå kan kännas som om det är mödan värt. Rent visuellt vill jag påstå att jag i den här tema-omgången inte sett något snyggare än filmerna som kommer från Mario Bava eller Dario Argento. Ett hedersomnämnande till Luigi Cozzis The Killer Must Kill Again är dock på sin plats i det avseendet.

Läs hela inlägget här »

För att inte pina mina trogna läsare allt för mycket delas detta avslutande inlägg upp i två delar. Men ni behöver inte vänta särskilt länge på del 2, den trillar in senare under dagen.

***

Så, en italiensk lite dryg månad är till ända. Som vanligt avslutar Halloween-temat inte riktigt så starkt som jag skulle önska men The Strange Color of Your Body’s Tears blev ändå en tydligare summering än vad som vanligtvis är fallet.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror at the Opera

Samma år som Michele Soavi släppte sin Deliria kom hans samarbetspartner Dario Argento med Opera, en film som i vissa avseenden är Delirias äldre och avsevärt mer extravagant påkostade syskon.

Läs hela inlägget här »

den-allvarsamma-leken1”Nämen! Och det här har du köpt, helt utan anledning?!”

Nej, Dagmar lilla, din käre Arvid skänker inte bort pantbankshalsband helt utan anledning. För att ta till ett i sammanhanget mycket anakronistiskt talesätt: There’s no such thing as a free lunch. Eller skuldfria gåvor. Faktum är att Arvid återupptagit kontakten med sin gamla flamma Lydia Stille, gift Roslin. Lydia har till priset av dottern Marianne slitit sig loss från ett totalt kärlekslöst äktenskap (men i ärlighetens namn har hennes betydligt äldre make heller aldrig krävt att hon ska älska honom) och är nu fri att älska för (och med) Arvid.

Läs hela inlägget här »

Jag lovade ju att hjälpa er att välja bland Charlie Chan-filmerna. Nedan följer korta omdömen och betyg för Warner Olands 12 bevarande Chan-filmer. Mycket nöje!

Charlie Chan Carries On (1931) – Förlorad Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Fiffis filmtajm som publicerade ett prinsessinlägg igår.

***

Grace of MonacoI tried to be like Grace Kelly/But all her looks were too sad/So I try a little Freddie/I’ve gone identity mad!

Det hade kanske varit ett intressantare experiment – att se Nicole Kidman som flamboyant glamrockare med överdimensionerade framtänder? Om inte annat hade kanske min medpublik, vilka verkade vara av samma årgång som Kelly själv, rockat loss med rollatorerna. Men Grace of Monaco bjuder inte på några dylika överraskningar, här spelar en vacker kvinna en annan vacker kvinna.

Läs hela inlägget här »

FitzcarraldoBrian Sweeny Fitzgerald, irländaren som hyser en förbluffande likhet med Klaus Kinski och dessutom pratar felfri tyska, bor i en liten avsides bystad längs med den peruanska delen av Amazonfloden. Orten Iquitos håller på att arbeta sig upp här i världen tack var den extremt lönande gummiindustrin och Fitzcarraldo, som Brian kallas i vardagstal, anser att det är dags att utrusta byhåla med lite äkta kultur.

Läs hela inlägget här »

Långt under Londons operahus sitter en ensam varelse och spelar på sin orgel. Kan det vara denne maskförsedde främling som orsakat så mycket problem för den nuvarande uppsättningen? Noter är borta, trumskinn sönderskurna och på själva premiärkvällen försöker någon skrämma livet ur primadonnan i hennes egen loge. Hon kan bara beskriva gestalten som ”All over, black!”

Men hon är ju proffssångerska, så efter lite övertalning från producenten Harry Hunter (nej, inte Harry the Horny Hunter) äntrar hon scenen för att göra sitt jobb. Men efter de första tonerna i den första arian hörs ett ritschande ljud och ut från kulisserna svänger en hängd man!

Läs hela inlägget här »

Taxichaffisen och före detta militären Korben Dallas liv tar en drastisk vändning den dagen Leeloo ramlar ned i hans taxi. Hon har skapats i ett laboratorium utifrån utomjordiskt DNA och måste ha hjälp att hitta prästen Vito Cornelius. Visst kan Korben som den gentleman han är hjälpa till med det, men när han väl avpolleterat den undersköna varelsen (hon är ju gjord för att vara ”perfekt”) kan han inte glömma henne.

Lägligt nog blir han kontaktad av sin förre officer som ber honom eskortera Leeloo i hennes uppdrag att hämta fyra stenar, av avgörande betydelse för världens överlevnad. Men även vapenhandlaren Jean-Babtiste Emanuel Zorg och hans onda torped-utomjordingar är ute efter stenarna. Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Javier Sierra, The Secret Supper
Stephen King, End of Watch
Anthony Doerr, All the Light We Cannot See
Fred Vargas, Cirkeltecknaren

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser