Dagonalt.titel: H.P. Lovecraft’s Dagon

Det är ju inte helt ovanligt att folk sliter livet ur sig på jobbet för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna sluta jobba. Men det där med att sluta är inte alltid så enkelt. Fråga bara Paul Marsh flickvän Barbara som ser sig tvingad att langa Pauls kära dator i havet utanför Spaniens kust.

Som om förlusten av en dator full med icke uppbackade filer inte vore nog fortsätter Pauls semester att skita sig. Vädret blir uselt med hällande regn. Hotellet i kuststaden Imboca är långt ifrån något under av stärkta lakan och fläckfritt kakel i badrummet. Hade Paul inte varit så upptagen med att stirra på hotellportierens gälar hade han kanske till och med kommit sig för med att klaga.

Prästen i den lilla kyrkan med högst alternativa Jesus-porträtt (frälsaren är märkligt bläckfisklik) är helt plötsligt inte alls särskilt tillmötesgående trots att Barbara försvunnit medan hon befann sig i hans vård. Och ute på det lilla torget framför hotellet samlas en hasande skock mer eller mindre fiskiga lokalinvånare som gärna vill hälsa den amerikanske turisten välkommen på sitt eget lilla vis.

Paul skulle ha satsat på den där tryggt trista all-inclusive-semestern istället…

Efter att ha tagit sig an Lovecraftnovellerna ”Herbert West – Reanimator”, ”From beyond” och ”The outsider” var det dags för klassikern ”The shadow over Innsmouth” att bli filmad av Stuart Gordon och med sig har han producentkompisen Brian Yuzna. Jeffrey Combs fick dock stanna hemma och har istället ersatts av ynglingen Ezra Godden som i sina mer inspirerande stunder dock lyckas åkalla både Combs och Bruce Campbells uppenbarelser.

Jag upplever att Gordon alltid satsat mer krut på effekter, lite naket och ett visst mått av respektlöshet (inte att förväxlas med förlöjligande) snarare än att försöka återskapa den notoriskt svårfångade Lovecraft-stämningen. Det närmaste han kommit är dock här i Dagon och jag tror att han fått bra draghjälp av den lilla spanska staden där inspelningarna har skett.

Trånga gränder och gamla stenbyggnader lägger en klaustrofobisk filt över hela historien som dessutom blöts ned rejält av det ständigt fallande regnet. Imboca (översätt ortsnamnet från spanska till engelska och du får…ja, vadå?) är lika sönderfallande som sina bybor och ruttet in i märgen. Det oheliga förbund som ingåtts med onämnbara varelser har bara skapat en chimär av rikedom och överflöd. Snart är det dags att betala. Med ränta.

Casten toppas näppeligen av vare sig Ezra Godden (endast en långfilmsroll förutom Dagon) eller Raquel Meroño som spelar Barbara. Den äran går istället tveklöst till Fancisco Rabal som fyllot Ezequiel, Imbocas sista riktiga människa. Dagon blev Rabals sista film men innan dess hann han samarbeta med både Buñuel, Visconti, Antonioni och Friedkin, vinna skådispris i Cannes och sitta med i juryn till Berlins filmfestival. I Dagon bidrar han dessutom till filmens absolut snyggaste och obehagligaste effekt.

Om man kan ta Dagon för vad den är – en Stuart Gordonsk Lovecraftfilmatsering – är filmen inte helt oäven. Visst dras den med ett par överdrifter (exempelvis den gyllene huvudbonaden på översteprästinnan i the Esoteric Order of Dagon), lätt ologiska vändningar eller detaljer och en del rätt ful tentakel-CGI (den är ju ändå gjord för nästan 15 år sedan). Men på det hela taget en produkt som aldrig lovar mer än den kan hålla och med ett härligt mörkt slut.

star_full 2star_full 2star_full 2

Annonser