You are currently browsing the tag archive for the ‘The Shining’ tag.

Författaren Mike Noonan lider av svårartad skrivkramp. Det är inte det att han inte kan skriva, men det är som om någon kraft inte låter honom skriva. Så fort han sätter sig framför en skrivmaskin eller en dator dröjer det inte länge innan han kalvar i papperskorgen och måste kräla ut från kontoret.

Den psykologiskt lagde skulle möjligen kunna misstänka att detta på något sätt hänger ihop med det faktum att Mikes älskade fru Jo är död och han inte riktigt vet hur han ska kickstarta igång livet igen utan henne. Men miljöombyten är ju aldrig fel när det gäller allsköns problem och nu råkar Mike äga ett avlägset beläget hus i…(ja, VAR tenderar hus att vara belägna när det gäller Stephen King?!)…ta-daa, Maine.

Där återfinner Mike inte bara skrivlusten, utan också livslusten i form av den unga änkan Mattie Devore och hennes unga dotter Kyra. Mattie blir ett lagomt litet projekt för Mike att fördjupa sig i eftersom hon inom kort beskriver problemen med sin svärfar som vill ha vårdnaden om Kyra.

Men vänta nu, har Stephen King gått över till att skriva vanliga romaner om vanliga relationsproblem? Nej, naturligtvis finns här också ett illasinnat spöke som hemsöker både staden, Mike själv och huset han bor i.

Bag of Bones tillhör för min del mellansegmentet av King, en bok som ännu en gång räddas från total katastrof av författarens enastående förmåga att berätta en historia. Den lilla styrka som finns i Bag of Bones ligger också i det faktum att Mike Noonan är författare och läsaren därmed får sig en hel del detaljer av både författande och författarskap till livs.

Men bara för att King är en hejare på att berätta en historia, innebär det tyvärr inte att historien i sig blir bättre. Bag of Bones är i det avseendet en allt för klassisk spökhistoria (fädrens synder som hemsöker efterkommande generationer) som King gjort alltför lite med. Det förflutna som på ett övernaturligt sätt kommer till liv känns igen från exempelvis It, detsamma gäller ett helt samhälles förmåga att hålla käft och titta åt ett annat håll när det passar. Försöker att göra berättelsen en slags sydstatsgotik fastän det hela utspelas i Maine skapar fläckvis en bra atmosfär men håller inte ställningarna hela tiden.

Relationsmässigt finns det också en hel del som skevar. Att Mike målar sin döda fru i perfektionens färger må väl vara hänt men King verkar ha lagt betydligt mer tankemöda på att få relationen mellan Mike och hans skrivande att verka trovärdigt jämfört med hans förhållande till den unga änkan Mattie.

Visst, Mike nojjar inte så lite över åldersskillnaden dem emellan men när de väl umgås har de en närmast övernaturligt bra kommunikation och kontakt – den ene vet precis vad den andre ska säga eller vill säga. Jag kommer på mig själv att verkligen sakna vardagsslitet mellan ett par som Wendy och Jack Torrence. Detsamma gäller Jacks stundvisa irritation över sonen, för Kyra är ett mer eller mindre fulländat litet änglabarn.

Tre år tidigare hade King publicerat Rose Madder, en bok som med all önskvärd tydlighet ställde sig på alla misshandlade kvinnors sida. Här skulle jag vilja påstå att författaren återigen plockar upp ett par Budskap som får bli drivkraften hans spökhistoria, vilka handlar om både sexism och rasism. Rasismperspektivet är så övertydligt att till och med en noslös jycke skulle kunna plocka ut det i en hög med levergodisar medan sexismen är något mer subtil. Möjligen kan man tycka att King gjort det väl enkelt för sig när han låst rasismen till en gången tid och reserverat nutiden för synen på ensamstående mödrar som sliter för att få vardagen att gå ihop.

Annonser

Välkommen till OASIS, en virtual reality-miljö där större delen av världens befolkning lever sina dagliga liv (i alla fall den del av världen som är uppkopplad och det tycks vara den enda som räknas). OASIS är förförisk, attraherar användarna med allt de kan göra där och sedan får dem att stanna tack vare behovet att få bli någon annan än sitt vanliga, trista jag.

Läs hela inlägget här »

Stephen King tycks inte bara ha varierat sin utgivning mellan romaner och novellsamlingar utan också kört en varannan långisarnas när det kommer till novellsamlingarna. Efter Night Shift kom Different Seasons vilken avlöstes av Skeleton Crew vilken in sin tur följdes av Four Past Midnight. Det säger sig självt att det därefter alltså var dags för ett rikt smörgåsbord i form av Nightmares and Dreamscapes.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Hämnd ur det förflutna

Changeling översätts på svenska närmast till en ”bortbyting”, en trollunge som lags i vaggan för att göra livet surt för sina stackars mänskliga föräldrar. De flesta har väl någon gång läst (frivilligt eller inte) Selma Lagerlöfs sedelärande novell om hur det är viktigt att vara snäll till och med mot en trollunge eftersom man aldrig vet vem som får betala priset för den behandlingen.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Död zon

En Stephen King som ibland kanske hamnar lite i skuggan av The Shining eller Cujo? Möjligen helt rättvist, åtminstone i jämförelsen med The Shining? I The Dead Zone har King nämligen valt att i allt väsentligt dela upp Jack Torrence komplicerade personlighet i dels snällisen Johnny Smith, dels styggingen (för att inte nämna galningen med ett saftigt pappa-komplex) Greg Stillson.

Läs hela inlägget här »

Flera händelser på det politisk-samhälleliga planet. Prinsessan Viktoria blir efter en förändring i Sveriges successionsordningen kronprinsessa. Lite högre smäller kanske Islands val av Vigdís Finnbogadóttir, världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. Åter på den svenska spelplanen utnämns den förste JämO och sommartid återinförs efter att ha varit förvisad till avbytarbänken sedan 1916.

Läs hela inlägget här »

doctor-sleepStephen King lämnade Danny och Wendy Torrence i vild flykt nedför de snöiga Coloradobergen undan det rovgiriga Overlook-hotellet. Slutet gott, allting gott? Nä, knappast… Wendy gör sitt bästa för att ge Danny en så normal uppväxt som möjligt men det är inte så lätt med tanke på Dannys speciella gåvor. Inte ens när hon har hjälp av gamle Dick Halloran som ändå kan berätta för Danny hur han kan stänga in sina demoner (som gamla mrs Massey från rum 217) i sitt huvud.

Läs hela inlägget här »

Som av en slump kom jag att läsa om (ja, egentligen lyssnade jag ju på dem) tre olika Stephen King-böcker där det inte bara skilde exakt nio år mellan den första och den andra samt mellan den andra och den tredje, utan som var och en också vardera innehöll (minst) tre män som på olika sätt misshandlar kvinnorna i sina liv. När porträtteringarna av Jack Torrance i The Shining, Tom Rogan i It och Norman Daniels i Rose Madder så tydligt ställdes mot varandra började jag fundera på om de inte också kunde ses som exempel på en utveckling som King genomgått som författare.

The Shining Läs hela inlägget här »

Heart of Darknessalt. titel: Mörkrets hjärta

Ännu en av dessa klassiska böcker som man ”ska” ha läst. Inbäddat i den finns minst fyra klassiska citat som man ”ska” känna till – kan du hitta dem i det här inlägget? (Hint: ett av dem är titeln…)

Läs hela inlägget här »

Point BreakAlltså, vi har våghalsen Johnny Utah som efter att ha förlorat sin bäste kompis i ett idiotiskt stunt (finns det några andra?) bestämmer sig för att han vill bli FBI-agent. Så något av äventyrslusten måste rimligtvis fortfarande finnas kvar i Johnny, för vore det bara struktur och ett vanligt tråk-liv han var ute efter skulle han väl snarare ha siktat på att bli handläggare på jordbruksdepartementet?

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Lee Child, Killing Floor
Neil Gaiman, Stardust
Margaret Atwood, The Year of the Flood

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser