You are currently browsing the tag archive for the ‘1800-tal’ tag.

Jag tror faktiskt att det var författarnamnet Barbara Hambly som fick mig att plocka upp A Free Man of Color. Så pass stort intryck hade hennes Morkeleb den svarte, utgiven av förlaget Äventyrsspel 1988, gjort på mig. Kanske satt boken fast lite extra hårt i hjärnbarken tack vare Michael Whelans omslagsillustration. En i mina ögon typisk drak-fantasy-författare alltså. Kunde det verkligen vara hon som nu skrivit en historisk deckare?

Det visar sig stämma, och inte nog med det. Hambly har till dags dato skrivit inte färre än 16 romaner om sin huvudperson Benjamin January, M. Janvier, varav A Free Man of Color turligt nog var den första. Scenen är New Orleans anno 1833 och Ben är vad titeln anger — en färgad, fri man. Men givetvis inte så fri att han har samma status som en vit man eller ens en färgad, fri man vars hudfärg råkar vara några nyanser ljusare än Bens. I en amerikansk söder där det är ganska långt kvar till ett upphävande av slaveriet kan sådana som Ben inte heller röra sig helt fritt. I fel sällskap eller på fel plats är det alltför lätt att bli kidnappad och såld som slav. Då gör det ingen större skillnad om man har några futtiga papperslappar som anger ens status som “fri”.

Ben åtnjuter alltså en frihet med hyfsat stora förbehåll. Han är dessutom utbildad kirurg med små möjligheter att utöva sitt yrke, varför han förtjänar sitt levebröd på att ge musiklektioner och spela fiol. När A Free Man of Color tar sin börjar är det fullt upp på den fronten eftersom Mardi Gras, med baler vareviga kväll, pågår för fullt.

Ben kan givetvis inte spela på de vita balerna men i New Orleans finns ett behändigt system, kallat placage. Det innebär att vita män kan ingå avtalsenliga relationer med färgade kvinnor som de sedan exempelvis kan ta med på baler vilka äger rum alldeles intill balerna dit samma män tar sina lagligt gifta (och vita) fruar. Sedan är det bara snärjet att hinna springa mellan dessa bägge förlustelser männen behöver bekymra sig för. Hey, det är ju Mardi Gras och alla är ändå behändigt utklädda. Men en kväll hittas en av dessa avtalskvinnor, en placée, mördad och det finns alldeles för många kandidater till vem gärningsmannen kan vara.

Hambly verkar ha lagt sig enormt vinn om att få den historiska kontexten rätt och det är kanske också den största poängen med A Free Man of Color. Hon är en tillräckligt bra författare för att mejsla fram en vettigt intrikat kriminalhistoria samt en både tilltalande och intressant huvudperson. Sedan är det bara att ösa på med miljö- och kulturskildringar av ett New Orleans där de sociala strukturerna och reglerna synes fullkomligt övermäktiga att hålla reda på utan ett avancerat dokumentationsprogram och lagringskapacitet modell Google. Hambly har låtit Ben January spendera de senaste åren i Paris och har därmed skapat ett språkrör för oss läsare eftersom kulturen och miljöerna blir både bekanta och främmande.

Författaren målar en intressant bild av 1830-talets New Orleans där vad som skulle vara sociala omöjligheter i många andra delar av världen regleras i avtal. Klimatet är förstås varmt och fuktigt med smäktande mörka nätter och alligatorer i varje liten träskgöl. Men jag måste väl erkänna att jag inte blev tillräckligt tjusad av staden eller tyckte att Hambly bjöd på tillräckligt mycket nytt när det kom till själva historien för att vara särskilt sugen på att leta upp hennes 15 andra böcker. Men är du ett fan av historiska kriminalgåtor är serien om Benjamin January sannolikt mitt-i-prick.

Det finns flera alternativa titlar till Victoria Benedictssons roman Pengar. Giftermål. Äktenskap. Kvinnor. Frihet. Allt detta fokuseras i historien om den obemedlade Selma Berg, vilken gifter sig alldeles för ung. Vid 16 års ålder hyser hon ofullbordade konstnärsdrömmar men utan vare sig pengar eller sin fars och farbrors välsignelse konstaterar farbrodern krasst “Jag tycker inte du kan bli någonting bättre än hustru åt en bra karl.”

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Borta med vinden, Borte med blæsten, Tatt av vinden

Ahh, en ouvertyr. Då vet man att det är klassisk mastodontfilm som gäller. Men trots sina totalt 238 minutrar gör Gone with the Wind snabb sak av att nagla fast det den ber publiken att engagera sig i under resten av speltiden. Inom max en minut är de generella ramarna satta: Scarlett O’Hara, Vivien Leighs magnifika klänningar, amerikanska inbördeskriget (och dess konsekvenser), Ashley Wilkes och ”the Old South”.

Läs hela inlägget här »

Fram tills för ett par år sedan gjorde jag mitt bästa för att undvika TV-serier. Eller snarare var det så att jag direkt inte ansträngde mig för att vare sig se eller köpa på mig hela säsonger med ett par notabla undantag. Och jag skulle då verkligen inte skriva om dem på bloggen!

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Pappa Goriot, Father Goriot

I madame Vauquers nedslitna pensionat, beläget i ett av Paris knapphändigt luxuösa kvarter, har en brokig skara människor sin hemvist. Vissa håller boendet enbart för det första steget på den sociala stegen, som juridikstudenten Eugène de Rastignac, vilken kommer från en anrik men utblottad familj på den franska landsbygden. Andra har rutschat in från betydligt högre höjder, som Jean-Joachim Goriot, en tidigare synnerligen förmögen pastatillverkare men som nu av allt att döma är fullkomligt luspank.

Läs hela inlägget här »

Drottning Victoria ligger allvarligt sjuk. Och eftersom det inte är 1901 och hon är en 81-årig, överviktig tant, utan kanske max 1840-tal är det ännu inte dags för den unga regenten att kolvippen. Och hade hon inte fått hjälp är det mycket möjligt att Dr. Blair Müdfly och Lord Thomas Badgley verkligen hade lyckats ta livet av henne med sin djävulska konspiration.

Läs hela inlägget här »

”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”. Ett klassiskt citat som Lev/Leo Tolstoj väljer att öppna upp sin mastodontroman Anna Karenina med. Kanske är det också därför romanen i mycket högre utsträckning kommer att handla om olyckliga eller problematiska relationer än helt friktionsfria sådana? För vari ligger spänningen och intresset där man inte möter något som helst motstånd?

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Lady M

Att kvinnor, särskilt högvälborna sådana, var mannens egendom på 1800-talet lär knappast komma som någon överraskning. Men ibland dyker det upp filmer som, trots temats alldaglighet, får en att sitta lite rakare i soffan. En sådan film är Lady Macbeth.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: En officer och en spion, An Officer and a Spy

En tid av svallande nationalism, kryddad med främlingsfientlighet och ett icke föraktligt mått antisemitism. Känns det igen? Nå, Roman Polanskis senaste film utspelas vid förrförra sekelskiftet och är alltså inget nutidsdrama. Men dess antydda paralleller mellan samhällsströmningarna under 1890- och 2010-talen är näppeligen oavsiktliga. Filmens titel, J’Accuse, spelar på det faktum att om publiken anno 2020 känner till något om den olycklige Alfred Dreyfus och hans öde är det sannolikt rubriken på författaren Émile Zolas tidningsartikel där han anklagade en hel hoper franska officerare.

J’Accuse är alltså inget mindre än en historisk true crime- och rättegångshistoria. Vi får följa hur den rakryggade och hederlige överstelöjtnanten Marie-Georges Picquart (som filmen av förklarliga skäl dock aldrig kallar ”Marie-Georges”, bara ”Georges”) börjar ifrågasätta fallet med den förräderidömde (samt judiske) Alfred Dreyfus. Det är ett grävande som inte är särskilt hälsosamt för karriären. Dels på grund av att rättegångsproceduren i alla avseenden var fullkomligt undermålig, vilket man förstås inte vill kännas vid. Dels eftersom att när nu karln ändå dömts till deportering går det knappast att återkalla domen utan stor nesa för armén och fosterlandet. För att inte tala om det faktum att domen sände ett viktigt budskap till Frankrikes fiender och dessutom tillfredsställde dåtidens kraftiga antisemitiska strömningar. Läs hela inlägget här »

Greta Gerwig har inga större problem med att dra en Oscars-slipsten.

  • Best Motion Picture of the Year
  • Best Performance by an Actress in a Leading Role
  • Best Performance by an Actress in a Supporting Role
  • Best Adapted Screenplay
  • Best Achievement in Costume Design
  • Best Achievement in Music Written for Motion Pictures (Original Score)

***

alt. titel: Unga kvinnor

Dagens läsare vill ha underhållning utan moraliska pekpinnar samt levererad kort och kärnfullt. Moralen är dock inte mer ointressant än att en kvinnlig protagonist vid berättelsens slut måste vara sedesamt gift. Eller död. Vilketdera går bra…

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

John Matthews, Ascension Day
Hilary Mantel, Wolf Hall
Hugh Laurie, The Gun Seller

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg