Gladiator (2000)

I förra veckans Oscarsavsnitt av Snacka om film försjönk vi i en ”modern” sword- and sandalfilm. Vi kunde tillfredsställande nog konstatera att den fortfarande höll måttet.

***

Titten på Spartacus inspirerade – jag ville ha mer action i sandaler och med svärdet i hand! Mer specifikt insåg jag allt efter mastodontfilmen rullade på hur mycket den påminde om Ridley Scotts millenniefilm Gladiator. Eller ja, det är ju Gladiator som påminner om Spartacus förstås. Så det var bara att kasta sig över den 40 år yngre filmen när 60-tals-spektaklet var över.

Eragon (2006)

Att en tonåring som större delen av sitt läsbara liv varit fascinerad av fantasy modellerar sin första fantasybok utifrån en tydlig Tolkien-mall torde vara både förståeligt och ursäktligt. Hur det nu än var fick ju den unge Christopher Paolini till en rätt frejdig äventyrsbok där hans hjälte, den likaledes unge Eragon, lär sig om livet och hittar sin identitet som drakryttare tillsammans med sin Saphira.

Furious Seven (2015)

alt. titel: Fast & Furious 7, Furious 7

Bard the Bowman skulle ha nöjt sig med att spetsa drakar och försöka röja upp ett korrupt styre i Laketown. För när skådisen Luke Evans skulle vara bad ass Owen Shaw i Fast & Furious 6 gick det inte så bra. Enter ännu större bad ass: storebror Deckard Shaw som nu är ute efter en personlig hämndorgie på Dom och de av gänget som lyckades överleva film nummer 6. Fast det skadar ju inte att samtidigt kunna hjälpa vätesuperoxidblekte terroristen Mose Jakande med att komma över ännu ett högteknologiskt vapen. Exakt vad vill Mose Jakande terrorisera? Uppenbarligen inget som är tillräckligt viktigt för att få något utrymme i Furious 7.

Trevligt folk (2015)

alt. titel: Filip & Fredrik presenterar Trevligt folk

Det är så lätt att se den färdiga filmen framför sig. En BOATS förstås… Kanske till och med en Oscarskandidat, det saknas inte vare sig behjärtansvärda budskap om tolerans och förståelse, prilliga karaktärer och rafflande underdog-kamper. En historia om ett somaliskt bandylag i Borlänge som låter så osannolikt hittepå att man aldrig skulle tro det om det inte vore dagsens sanning (den är ju faktiskt inget aprilskämt).