You are currently browsing the tag archive for the ‘Resident Evil’ tag.

resident-evil-retributionTänk om Resident Evil: Retribution kunde vara lika påhittig som sin titelsekvens. För den som har sin Resident Evil: Afterlife (kunde Paul W.S. Anderson efter ”apocalypse”, ”extinction” och ”afterlife” inte komma på några fler ord som antyder död och förintelse?) i färskt minne (och vem har inte det, jag bara undrar?!) minns kanske att vi lämnade Alice och Claire på skeppet Arcadia som inte var så mycket annat än en enda stor Umbrella-fälla (hey, that rhymes!).

Läs hela inlägget här »

Jag är inte främmande för lite återbruk. Jag skrev om Resident Evil-seriens fjärde del för fem år sedan, vilket är tillräckligt lång tid för att motivera en återpostning i kompletthetens namn. Håll till godo. Igen.

***

I form av en hämnande ängel kommer den numera välbekanta Alice till Umbrella Corporations Tokyobas. Hon hinner meja ned ett antal underhuggare innan hon själv blir nedskjuten. Är filmen slut nu? Kan det vara världens kortaste spel-till-film-film där hvudpersonen är en nybörjarspelare och därför dör med en gång? But of course not… Raskt dyker det upp flera Alice och nu kanske man får något vagt minne av att Resident Evil: Extinction slutade med en massa Alicekloner. Nå, de är i Japan och de är uppenbarligen stridsberedda. Det skjuts och det skjuts och det…gääääsp…skjuts lite mer. Till slut flyr det vi får anta är skurken (han har ju solglasögon på sig) i ett flygplan bara för att upptäcka att även Alice har lyckats borda flighten. De slåss lite mer och till slut flyger planet in i en bergvägg. Den odödliga Alice (yay för oändligt antal uppföljare…) reser sig ur vrakresterna.

Läs hela inlägget här »

resident-evil-extinctionSå efter apokalypsen är nu mänskligheten en gång för alla utdöd? Dränkt i en syndaflod av odöda? Mja, inte riktigt (för då skulle vi ju inte ha mycket till film att snacka om). Alice finns ju kvar, vilket är smidigt eftersom hon därmed kan uppdatera oss på vad som har hänt efter att Racoon City nuklerärnivellerades med marken.

Läs hela inlägget här »

resident-evil-apocalypseNär vi lämnade Alice i Resident Evil visste vi till att börja med inte att hon var Alice eftersom ingen hade använt hennes namn i första filmen. Nå, nu undviks det lilla misstaget genom att hon levererar en snabb recap: anställd av Det Onda Företaget, vill ställa saker och ting tillrätta genom att spela förrädare men saker och ting går åt helvete nere i the Hive.

Läs hela inlägget här »

Till helgen hade den senaste Resident Evil-filmen premiär, Resident Evil: The Final Chapter. För att fira denna epokgörande händelse passar jag på att skriva om de tidigare fem filmerna (nota bene: jag har aldrig kommit närheten av dataspelet som filmerna bygger på). Innehållet i särskilt del ett och tre ger dessutom anledning att återuppliva 2016 års Halloween-header (och, i ettans fall, zombiekategorierna) under dessa dagar. Härliga tider!

***

resident-evilDet i zombiekretsar famösa årtalet 2002 innebar förutom 28 Days Later också starten på en filmserie som kanske inte varit lika stilbildande men ändå visat sig vara mer långlivad (hittills).

Läs hela inlägget här »

28-weeks-laterNär det till slut blev en remake på Danny Boyle och Alex Garlands jättesuccé 28 Days Later… hade zombiegenren fortfarande inte riktigt kommit gång. Visst hade det producerats en hel del zombiefilmer sedan 2002, men det är inte många av dem som kan sägas vara allmänt kända. Mest profilerade torde de som på något sätt är kopplade till Romeros originaltrilogi vara: Zack Snyders remake på Dawn of the Dead, Land of the Dead, Night of the Living Dead 3D. Plus Resident Evil-serien och så förstås Shaun of the Dead.

Läs hela inlägget här »

The Maze RunnerDet är aldrig lätt att växa upp. Ena dagen (tillåt mig lite poetisk frihet här, ok…) är man lyckligt ovetande om hur jobbig världen kan vara, för att nästa inse att man inte kan lita på någon. Nyckelordet är förändring och det händer bara vid olika tidpunkter för olika människor. Ingen kan undkomma den.

Läs hela inlägget här »

PandorumDet har lite nu och då diskuterats huruvida man kan gilla en film där man inte kan sympatisera och/eller identifiera sig med huvudpersonen. Några sådana problem lider i alla fall inte Pandorum av – jag är lika förvirrad som Korpral Bower när han väcks ur sin hypersömn ombord på rymdskeppet Elysium.

Han har i alla fall en anledning, vi informeras om att det inte är helt ovanligt med temporär minnesförlust efter hypersömn. Sällskap får han också snart, i form av löjtnant Peyton som tycks ha ett visst hum om tekniken om inte annat.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Alien Undead, Alien Vs Zombies

The Dark LurkingNågonstans finns det säkert en klurig matematiker som kan ta fram en ekvation vilken en gång för alla skulle bevisa att för varje alternativ titel en film dras med (i synnerhet om det är en skräckfilm) så försämras kvaliteten exponentiellt. Eller något i den stilen.

Ja, herregud, vad ska man säga? Jag kan ta flera olika titlar på en och samma film om de sammantaget visar på en produktion som inte tar sig självt på allt för stort allvar, till exempel Flight of the Living Dead, aka Plane Dead, aka Outbreak on a Plane.

Läs hela inlägget här »

Day of the DeadRedan det ryckiga fotot under förtexterna, där vi närmar oss ett skjul mitt ute i skogen, signalerar vad som komma skall. Nu jäklar ska vi se Skräckfilm! Om inte titeln i sig hade gett presumtiva tittare tillräckligt med ledtrådar förstås. Den hade för all del kunnat signalera ett finstämt drama om en traumatiserad skyttegravssoldat som hemsöks av sina krigsupplevelser eller varför inte Norénångest om en familj där alla har ruttnat inombords och nu tar ut sin dödsskräck på varandra.

Men i det här fallet alltså: Skräckfilm! Day of the Dead bjuder sedan på kåta tonåringar som av någon outgrundlig anledning valt att ratta in lokalradiostationen som soundtrack till sina orgier. Ok, vi har det lösaktiga paret och det lite mer pryda paret. Gissa vilka som överlever längst? Om man vid det här laget skulle hysa den minsta tveksamhet om filmens genretillhörighet sopas den effektiv bort av den himmelsskriande skillnaden mellan tjejernas och killarnas respektive utseenden. Möjligen skulle tjejer av den här kalibern följa med killar av den här kalibern ut i skogen för at köpa lite schysst knark. Men för att hångla? Please!

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg