You are currently browsing the tag archive for the ‘Slaveri’ tag.
Publicerad i Västerbottens Kuriren i mars 1998.
Utanför USAs nordöstra kust bordas ett fartyg innehållandes ett fyrtiotal afrikaner och två spanjorer 1839. Fartyget La Amistad och dess besättning blev huvudpersoner i ett av USAs mest uppmärksammade rättsfall som inte bara skulle komma att röra dessa specifika personer utan också slaveriets vara eller ickevara i USA.
I förra veckans Oscarsavsnitt av Snacka om film försjönk vi i en ”modern” sword- and sandalfilm. Vi kunde tillfredsställande nog konstatera att den fortfarande höll måttet.
***
Titten på Spartacus inspirerade – jag ville ha mer action i sandaler och med svärdet i hand! Mer specifikt insåg jag allt efter mastodontfilmen rullade på hur mycket den påminde om Ridley Scotts millenniefilm Gladiator. Eller ja, det är ju Gladiator som påminner om Spartacus förstås. Så det var bara att kasta sig över den 40 år yngre filmen när 60-tals-spektaklet var över.
Nordstatsgeneralen Lew Wallace skrev 1880 vad som kom att utnämnas till ”the most influential Christian book of the nineteenth century”. När Kirk Douglas missade chansen att i slutet av 50-talet spela Judah Ben-Hur, mannen som ger Jesus vatten under hans golgatavandring, tänkte han kanske ”frihetskämpe som frihetskämpe” och vände sig istället till ett mer samtida verk, författad av en judisk kommunist.
Fortsättning på gårdagens uppvärmning om L. Ron Hubbard, John Travolta och Battlefield Earth.
***
Visst kan det bli bra när någon verkligen brinner för sitt filmprojekt. Kärleken till mediet och den egna historien lyser igenom även om slutresultatet kan framstå som lätt amatörmässigt. Ibland måste man dock mörda sina älsklingar och det är helt uppenbart ett beslut som Travolta inte klarat av att göra i fallet Battlefield Earth.
För att vara en superhjälte-film känns utblicken i Black Panther, det senaste tillskottet i Marvel Cinematic Universe, relativt smal. Bortsett från en kortare avstickare till Sydkorea och staden som förvirrande nog heter Pusan på svenska men Busan på engelska (zombiefri den här gången, tyvärr), håller sig berättelsen relativt stilla i det hemliga hittepå-landet Wakanda.
En lämpligare titel på den här filmen skulle kanske vara Sitting Ducks, för det är precis vad William och hans bankrånargäng är i den ödsligt belägna Alabama-gården. Som dessutom är omgiven av uttorkade majsfält där växtligheten är precis så hög att man aldrig kan se annat än vad som är på väg att kasta sig i strupen på en. Som till exempel en märkligt hudlös varelse med en käft full av nålvassa tänder. Gänget skjuter ett sådant exemplar innan de ens hunnit sätta en fot på verandan men verkar nöjda med att rationalisera bort det hela med att det säkert var en rakad puma. Eller vildsvin. Eller…något…
Författaren Val Lewton anställdes 1942 för att basa över produktionsbolaget RKO:s skräckfilmer under tre tydliga förutsättningar: filmerna skulle vara max 75 minuter långa, ingen av dem fick kosta mer än 150 000 dollar och hans chefer skulle sätta titlarna. Nu var Lewton emellertid en smart man och knappast någon gröngöling i Hollywood-sammanhang. Han anställde därför regissören Jaques Tourneur och tillsammans åstadkom de den numera klassiska Cat People. Eftersom Cat People kostat mindre än Lewtons budgetgräns, men kom att spela in miljoner, var det liksom inte så mycket snack efter det.
alt. titel: Legenden om Tarzan
Den föredetta amerikanske soldaten George Washington Williams är på väg att uppslukas av skuldkänslor och smärta, orsakade av ett otal krig. Först det amerikanska inbördeskriget, sedan mot Mexiko och slutligen mot de amerikanska urinvånare.
Den extremt nordstatsamerikanske yankeen Hank Morgan blir tack vare ett rejält slag i skallen förflyttad till ett sedan länge förflutet England under den mäktige (och inte minst välkände) kung Arthurs styre. Först tror han fullt naturligt att det är en dröm, orsakad av det tidigare nämnda slaget i skallen, sedan att han kanske hamnat i ett (mycket stort måste i så fall medges) mentalsjukhus där alla både pratar och klär sig konstigt.
Tom Sawyer och Huckleberry Finn, två av litteraturhistoriens mest omhuldade pojkfigurer men ändå så olika. Mark Twain började med att bekanta sina läsare med den förste i den sorglösa The Adventures of Tom Sawyer och fortsatte sedan på en mer allvarsam väg med den andre i Adventures of Huckleberry Finn.
Medan Tom Sawyers äventyr på det hela taget är rätt oskyldiga affärer är Huckleberry Finns dito livshotande flera gånger om. Hucks äventyr inbegriper dessutom, som de allra flesta sannolikt är medvetna om, den förrymde slaven Jims försök att ta sig till nordstaternas frihet.
That’s what HE said!