You are currently browsing the category archive for the ‘VK’ category.

alt. titel: De misstänkta

Publicerad i Västerbottens Kuriren i november 1995.

Bryan Singer är en av Hollywoods unga förmågor. Han första film Public Access fick synnerligen god kritik men visades i Sverige endast under Stockholms filmfestival. De misstänkta är hans andra film och har lyckligtvis gjorts tillgänglig för en större publik.

Fem personer kalls in för förhör men måste släppas på grund av brist på bevis. De känner egentligen inte varandra men har i häktet så smått kommit överens om att göra en kupp tillsammans. Allting går som smort och berusade av framgång går de med på ytterligare en stöt. Saker och ting börjar dock bli en smula krångliga och de inser att det är någon annan som drar i trådarna. Vem är den mystiske Keyser Soze? Är han möjligen djävulen själv? Mot sin vilja blir männen indragna i någonting som de absolut inte har någon kontroll över.

Singer har jämförts med Quentin Tarantino och den grundläggande historien påminner till viss del om De hänsynslösa (vissa likheter kan även skönjas i titeln). Men där Tarantino brutalt går rakt på sak är Singer betydligt mer sofistikerad. Genom att hela historien berättas retrospektivt (liksom De hänsynslösa) ges ett rikt utbud av tillfällen att bryta och gå tillbaka till nutid samt att vrida och vända på händelsernas gång. Att se De misstänkta rullas upp inför ögonen är som att njuta ett gott vin; efter varje smaksensation kommer genast en ny och alla är de lika underbara.

Våld saknas inte men ges inte heller samma drivande kraft som hos Tarantino. Det handlar definitivt inte om något frossande i blod, hjärnsubstans och smärta. Dialogen är på många ställen utsökt och slutklämmen låter skickligt vänta på sig. Bara musiken är ett virtuost kapitel i sig. Personligen hoppas jag livligt att Bryan Singer och manusförfattaren Christopher McQuarrie gör fler filmer tillsammans. När de har premiär skall jag stå först i biljettkön.

Omdöme 2020:
Så där värst många fler samarbeten mellan Singer och McQuarrie blev det ju nu inte. Faktiskt kan jag bara hitta igen Valkyrie och det var verkligen ingen film att springa benen av sig till biografen för.

Men jag nöjer mig så bra med The Usual Suspects – vilken jävla film! Faktiskt förstår jag inte varför jag snålade med betyget när det begav sig men det går ju turligt nog att rätta till i efterhand. I mina ögon håller allt fortfarande toppklass så här nästan 25 år senare. Framställning, berättande, klippning, historien, musiken, you name it.

Alla skådisarna levererar och det är ohyggligt roligt att se den slätkindade pojkspolingen Benicio del Toro. Och säga vad man vill om Kevin Spacey som privatperson, hans Verbal Kint är verkligen mästerlig. The Usual Suspects utnyttjar fingerfärdigt samma skrämmande osäkerhet som ligger i Heath Ledgers Joker – vi vet aldrig riktigt vem Keyser Soze egentligen är eller vart han kommer ifrån. En härlig återtitt med andra ord och en film som Bryan Singer senare möjligen har kommit i närheten av med ett par av sina X-Men-filmer.

alt. titel: Dracula – Död men lycklig, Det våras för Dracula, Dracula – En levende dødbider

Publicerad i Västerbottens Kuriren i augusti 1996

Bram Stokers lilla verk om den transylvanske greven fick större genomslagskraft än han någonsin kunnat ana. Stoker uppfann inte vampyrer eller den litterära genren, men han gav dem definitivt ett ansikte. Själva historien om den blodsugande aristokraten som kommer till England för att tömma unga möer torde vid det här laget vara så pass välkänd att det inte finns någon anledning att ta upp den igen.

Läs hela inlägget här »

A Bugs Lifealt. titel: Ett småkryps liv

Från japanska bönder som hyr in samurajer för att skydda sig från banditer är steget kanske inte så långt till mexikanska bönder som hyr in revolvermän för samma syfte. Däremot får man sätta på sig i alla fall de små sjumilastövlarna för att från revolvermännen ta sig fram till en myrkoloni som hyr in cirkusbaggar för att skydda sig från gräshoppor. Men det är ändå var Kurosawas historia så småningom hamnade i en frisk blandning med Aesopos fabel om myran och gräshoppan, stråk från The Magnificent Seven och en nypa 80-talskomedi i form av Three Amigos!

A Bug’s Life är Pixar Animation Studios andra film efter Toy Story och det skiljer tre år dem emellan. Valet må ha fallit på en insektshistoria eftersom insekter är nästan lika ”enkla” att animera (enklare än fåglar i alla fall) som leksaker men det märks också att tekniken tagit på sig de stora sjumilastövlarna mellan ’95 och ’98. Läs hela inlägget här »

Publicerad på förekommen anledning från Movies-Noir som har lagt ut en text om den här gamlingen idag.

***

Extreme MeasuresPublicerad i Västerbottens Kuriren i januari 1997.

alt. titel: Bakom stängda dörrar

Guy Luthan (Grant) är läkare på en av New Yorks många akutmottagningar. Han är duktig på det han gör, men ställs ibland inför svåra moraliska beslut. Vem skall vårdas först – polisen eller knarkaren? En natt får han in en hemlös man som efter att enträget ha bett Guy om hjälp dör. Guy har svårt att släppa detta fall, han har en känsla av att något inte står rätt till. Efter att ha gjort en del efterforskningar som resulterat i att man ber honom släppa fallet gör honom inte mindre misstänksam. När polisen undersöker hans lägenhet efter ett inbrott hittas kokain och Guy avskedas från sin tjänst. Desperat vänder han sig nu till New Yorks undre värld för att få hjälp och kanske finna en lösning på mysteriet.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Transylvanien, var god och dröj!

Transylvania 6-5000Mac Turner vill att rubriken ”Frankenstein Lives!” ska pryda hans tabloidblaska The Sensation. Fast med tanke på att han skickar sina journalister Jack och Gil till Transsylvanien kanske han egentligen ville att rubriken skulle vara ”Dracula Lives!”?

Nå, till Transylvaninen kommer cyniske Jack som inte tror på många av de historier som hans arbetsgivare kokar ihop åt sina lättlurade läsare och naive Gil som tror på alla historier han får höra. Jack försöker ta trippen som en betald semester och passar dessutom på att stöta på den likaledes semestrande ensamstående mamman Elizabeth. Gil är däremot full av iver att undersöka alla konstigheter som han rimligtvis kan snoka reda på.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Ringaren i Notre-Dame

Publicerad i Västerbottens Kuriren i november 1996.

The Hunchback of Notre Dame 1996Quasimodo bor i klocktornet till katedralen Notre-Dame i Paris men han rör sig aldrig i staden. Hans herre, Claude Frollo, har sagt att det är en grym och hård plats. Ett år under narrarnas festival kan Quasimodo inte längre hålla sig borta. Han vill så gärna se allt det festliga och delta i det, men han hade inte räknat med att vinna titeln som narranas konung. Folk skrattar åt honom när de upptäcker att hans grimas inte är någon mask och den ende som står upp för honom är zigeneskan Esmeralda. Han räddar henne i sin tur nä hon är fångad i kyrkan och de två blir vänner. Frollo har emellertid blivit besatt av Esmeralda och beordrar kapten Phoebus att bränna ned staden för att hitta henne.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Livet går vidare

Publicerad i Västerbottens Kuriren i september 1998.

Hope FloatsVad skall man säga när man upptäcker att maken prasslat med ens bästa kompis i över ett år? Och vad skall man säga när kompisen dessutom bestämmer sig för att avslöja hela härligheten i en nationell talk-show? Birdiee Calvert säger inte mycket, hon drar istället upp bopålarna och flyttar tillbaka till Texas och mamma med dotterna Bernice. Vilket inte är helt riskfritt; Birdee är en före detta ”prom-queen” som misslyckats och inte alla av de gamla skolkamraterna är olyckliga över att se skolans populäraste tjej allmänt utskämd.

Läs hela inlägget här »

The Borrowers (1997)

alt. titel: Lånarna

Publicerad i Västerbottens Kuriren i september 1998.

The BorrowersPete är övertygad om att något mystiskt pågår i hans hus. Saker och ting försvinner helt oförklarligt och hans föräldrar är helt ovilliga att se det konstiga i detta. Pete bestämmer sig för att ta saken i egna händer och träffar sålunda en kväll Arrietty. Arrietty och hennes familj bor också i Petes hus och de är Lånare. Att de sedan ”lånar” ett nytt batteri och ersätter det med ett gammalt tycks ha mindre betydelse. Men Pete och Arrietty får inte så lång tid på sig att bekanta sig eftersom Petes familj måste flytta från sitt gamla hus. Med på flytten följer lånar-familjen men de kommer ifrån varandra. Hur skall de återfinna varandra och samtidigt kunna avslöja den onde advokaten Ocious P. Potter?

Läs hela inlägget här »

När jag skrev om Richard III för nästan exakt ett år sedan hade jag hunnit glömma bort att jag sett och skrivit om filmen när det begav sig. Vi kan väl lugnt konstatera att den har växt betydligt under de 17 år som gick mellan första och andra titten.

***

Richard IIIPublicerad i Västerbottens Kuriren i maj 1996.

Efter ett blodigt inbördeskrig äntrar Edward IV (John Wood) den engelska tronen. Man hoppas nu på en lugn och lycklig tid. Den ende som står i vägen för detta är kungens egen bror Richard (McKellen). Han vill ha England för sig själv och låter inget stå i vägen för in karriärslystnad. Första offret blir broderns Clarence (Nigel Hawthorne) som annars skulle kunna stödja Edward. När Edward får dödsbudet dör även han efter en längre tids sjukdom, övertygad om att broderns död är hans eget fel. När allt kommer omkring undertecknade han ju avrättningsorden. Livet är nu inte längre säkert för Edwards änka Elizabeth (Bening) och hennes söner, arvingar till tronen. Richard ser till att liera sig med de människor som skall stödja honom på vägen till tronen och göra sig av med dem som inte kan det eller som sätter sig upp mot honom.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från förra veckans Filmspanar-tema.

***

Mrs BrownPublicerad i Västerbottens Kuriren i april 1998.

Efter Prins Alberts död 1861 har drottning Victoria, härskare över ett enormt imperium, dragit sig tillbaka i sorg och saknad över sin make. Hon har svårt att ens tala om honom utan att brista i gråt och det talas lågt om att hon kanske har blivit vansinnig av sorg. Ur hovets synvinkel är kanske det största problemet att drottningen vägrar fullgöra sina regimplikter, och det börjar höras krav från oppositionen om att avskilja monarkin från staten. Därför skickar man efter skotten John Brown, stalldräng och jaktguide vid skotska slottet Balmoral, i förhoppning om att han kanske kan få drottningen att åtminstone komma ut i friska luften och rida. John Brown visar sig vara en frisk fläkt för Victoria som inte är van att folk säger vad de tycker till henne och en lika stark som osannolik vänskap växer fram mellan de två.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
MR Carey, The Boy on the Bridge

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg