Star Wars: The Last Jedi (2017)

Jag ska inte säga att jag gått och väntat och längtat efter nya äventyr med Rey, Finn och BB-8 sedan The Force Awakens så till den milda grad att jag knappt kunnat sköta mina vardagliga plikter eller haft problem med sömnen. Trots det var det inte utan att det vaknade en liten hurv-känsla i kroppen när först loggan för Lucasfilm tonar fram på duken och vi sedan bjuds på John Williams klassiska bombasm-upptakt till berättelserna som äger rum ”in a galaxy far, far away”.

X3: Star Wars-prequels (1999-2005)

Jag är ju lite efter. Så istället för att i höjd med förrförra årets Star Wars-revival, The Force Awakens, klämma igenom de sex tidigare filmerna väntade jag in spin off:en (kan man väl ändå kalla den?) Rogue One.

Eragon (2006)

Att en tonåring som större delen av sitt läsbara liv varit fascinerad av fantasy modellerar sin första fantasybok utifrån en tydlig Tolkien-mall torde vara både förståeligt och ursäktligt. Hur det nu än var fick ju den unge Christopher Paolini till en rätt frejdig äventyrsbok där hans hjälte, den likaledes unge Eragon, lär sig om livet och hittar sin identitet som drakryttare tillsammans med sin Saphira.

Star Wars: Episode III — Revenge of the Sith (2005)

Var skulle världen befinna sig om det inte vore för George Lucas storhetsvansinne? En enormt populär och stilbildande trologi var inte nog, George ville ha två (låtom oss bedja för att han inte satsar på en triolgi av trilogier). I efterhand kan vi väl konstatera att det i mångt och mycket var ett slöseri med tid, resurser och pengar. Den första trilogin blev inte bättre eller mer fördjupad bara för att vi vet exakt varför Anakin Skywalker/Darth Vader måste ha på sig kostym och hjälm — de är inte bara skådebröd om ni nu trodde det!