2014 kom det osannolikt nog två böcker med exakt samma titel: The Sixth Extinction. Den ena var en fackbok om hur mänskligheten är på god väg att utrota hela ekosystem över större delen av jordklotet. Den andra var en bioterrorism-thriller, den tionde delen i en serie om den påhittade SIGMA-styrkan. En av dessa vann ett Pulitzer-pris 2015 – gissa vilken?
Fortsätt läsa ”The 6th Extinction (2014)”
alt. titel: Falskt alibi, Uskyldig dømt, Un alibi perfetto
CJ Nicholas är en ung och hungrig journalist med Pulitzer-ambitioner (finns det några medlemmar i journalistkåren som inte har det?). Han tänker inte ruttna bort på att göra meningslösa puff-pieces om vilket kaffe som är mest prisvärt eller agilitytävlingar. Istället har han siktet inställt på stadens åklagare Mark Hunter, en man som journalisten är övertygad om fabricerar bevis för att kunna sätta dit förövare. Hunters statistik när det gäller fällande domar ser ut att kunna pusha honom ända fram till i guvernörsvalet.
Fortsätt läsa ”Beyond a Reasonable Doubt (2009)”
alt. titel: Ved vejs ende, L’infinie comédie, The End of the Tour – Un viaggio con David Foster Wallace
”…one of the most interesting American writers of all time…”
”…one of the most influential and innovative writers of the last twenty years…”
Time magazine Best Books of the Year (Fiction), 1996
Pulitzer Prize nominee, 2012
alt. titel: The Underground Girls of Kabul
Det är inte ofta jag känner ågren eller missnöje över vad jag har åstadkommit i mitt liv. Jag har kärlek, jobb och en tillfredsställande hobby. Inget remarkabelt men good enough for me. Men ibland dyker det upp personer som Jenny Nordberg på radarn. Personer som åtminstone gör att jag känner mig lite skuldmedveten över att ha nöjt mig med good enough.
Någonstans därute finns en mytomspunnen dokumentärfilm som kallas The Navidson Record, gjord under första halvan av 1990-talet och distribuerad i all tysthet av Miramax. Filmad av den hyllade nyhetsfotografen Will Navidson, känd för att kasta sig in på krigsskådeplatser och katastrofområden världen över, har det skrivits oändliga hyllmeter om verket. Dess innehåll har tolkats och tuggats av både akademiker och kändisar som Camille Paglia, Anne Rice, Hunter S. Thompson och Stephen King.
”I don’t care when the weather man says/when the weather man says it’s rainin’/you never hear me complainin'”. Men klagar, det är precis vad Dave Spritz gör.
I USA är det något av ett stående skämt att väderflickan inte behöver ha särskilt mycket i skallen för att klara av sitt arbete. David Spritz är en väderman, någon som egentligen bara behöver kunna läsa från en teleprompter under ett par timmars inspelning varje dag för att sedan kunna lyfta en saftig lön. Om Dave nu bara hade kunnat njuta av sitt lätta och välbetalda arbete hade väl allt varit frid och fröjd, men han försöker ständigt få bekräftelse från sin Pulitzervinnande far som tyvärr som inte uttrycker någon större stolthet över sin hundmatspushande son.
alt. titel: Dödssynden och Skuggor över södern
Härmtrastar, av ordningen tättingar (passeriformes) och familjen Mimus, är kanske inte de mest välkända av fåglar för den genomsnittlige svensken, inte minst på grund av att de håller sig till den amerikanska, snarare än den europeiska, kontinenten. Men för den film- och/eller bokintresserade är däremot mockingbird ett välbekant fjäderfä, både genom Harper Lee‘s Pulitzervinnande bok och den likaledes hyllade filmen producerad av Alan J. Pakula.
Rörliga bilder och tryckta ord 