Tom Clancy: The Cardinal of the Kremlin (1988)
På rekommendation från en pålitlig källa gav jag Mr Techthriller, Tom Clancy, ytterligare en chans att visa vad han går för. The Hunt For Red October blev inte den spännande läsupplevelse jag kommit att förvänta mig från filmatiseringen och katastrofen Red Storm Rising lade jag ifrån mig efter bara en knapp tredjedels läsning.
alt. titel: The Underground Girls of Kabul
Det är inte ofta jag känner ågren eller missnöje över vad jag har åstadkommit i mitt liv. Jag har kärlek, jobb och en tillfredsställande hobby. Inget remarkabelt men good enough for me. Men ibland dyker det upp personer som Jenny Nordberg på radarn. Personer som åtminstone gör att jag känner mig lite skuldmedveten över att ha nöjt mig med good enough.
Egentligen är det rätt fantastiskt att Rambo III fortfarande finns kvar i sinnevärlden. Dels visar den upp samma oförblommerade rysshat som den förra Rambo-filmen i ett läge när Mikhail Gorbatjov faktiskt började korka upp den magnumbetongflaska som var Sovjetunionen, med allt vad det innebar av Glasnost och Perestrojka. Dels är hjältarna (vid sidan av de oförvägna amerikanerna förstås) personer som drygt tio år senare antagligen utgjorde Al-Qaidas stormtrupper. Jag känner mig fortfarande helt knockad av filmens avslutande dedikation, till ”the gallant people of Afghanistan”. Och då var ändå originallydelsen (innan 9-11) ”the brave Mujahideen fighters of Afghanistan” (enligt Wikipedia i alla fall). Att George Bush d.y. inte personligen jagade upp varenda kopia av Rambo III och offentligt brände dem på bål övergår mitt förstånd.
Rörliga bilder och tryckta ord 