You are currently browsing the tag archive for the ‘Antarktis’ tag.

alt. titel: AVP, AVP: Alien vs. Predator

Regissören och manusförfattaren Paul W.S. Anderson (behöver man fortfarande påpeka att karln inte ska förväxlas med Paul Thomas Anderson?) hade en rätt bra streak där i slutet av 90- och början av 00-talen. Mortal Kombat 1995 (jo, den är rolig!), Event Horizon 1997 och Resident Evil 2002. Men så kom då Alien vs. Predator två år senare.

På pappret måste jag erkänna att jag helt klart gillar tanken på att ställa Predatormonstren mot Alienmonstren. En jägare mot ett rovdjur, a match made in heaven. Som vampyrer mot varulvar, Mega Shark mot Giant Octopus eller Mega Python mot Gatoroid. Det tyckte tydligen Dark Horse Comics också eftersom de redan 1989 gav ut en serie på temat. En liten teaser i form av en alienskalle ombord på Predator-skeppet dök också upp i Predator 2 från 1990.

Men det skulle alltså dröja till mitten av 00-talet innan det hela kunde realiseras på vita duken då Anderson tydligen presenterade Predator-producenten John Davies med ett så briljant manus att Davies bara inte kunde säga nej. Anderson lyckades dessutom få både Predator– och Alien-anslutna producenter att enas om hur man skulle dela på kakan (som numera är ansenlig: dryga 170 mille mot de 60 som filmen kostade).

Vad går då denna briljanta historia ut på? 600 meter under Antarktis isar har de mäktiga Weyland-företagen hittat en märklig pyramid. Inte bara märklig för att den befinner sig där den befinner sig utan också för att den uppvisar en blandning mellan mer välbekanta historiska kulturer som gillar att bygga pyramider. Industrimagnaten Charles Bishop Weyland har samlat ihop ett team av hårdföra karlakarlar som vet att hantera vapen och borrar samt vekligare forskare för att utforska hela härligheten. Med på färden finns också erfarna guiden Alexa Woods, något oklart varför.

Vet ni vad som mer är oklart? Hur Anderson egentligen tänkte när han försökte bygga en extremt elaborerad mytologi kring denna evinnerliga envig mellan två utomjordiska arter. Det säger sig självt att med alla Däniken-detaljer som tynger ned Alien vs. Predator finns det tusen och en saker att fundera över. Jag vet knappt var jag ska börja utan känner mig närmast som en ekorre som ramlat ned i en sopsäck full med jordnötter.

Nå, det hela följer förvisso en ganska väl upptrampad stig tills dess att en Aliendrottning väcks till liv från någon slags kryo-tillvaro och omedelbums börjar klämma ur sig ägg. Vilka i sin tur, oklart hur, lyckas hitta fram till de små människorna som knallar omkring med sina gosiga bröstkorgar. Come and get it, boys! And then the screaming starts…

Konceptet Alien vs. Predator är lysande. Filmen Alien vs. Predator är det inte. Alla de frågor man kan ställa sig om historiska utomjordingsbesök förutan, är den tyvärr ganska tråkig. Anderson har blivit alldeles för betagen i sin mekaniska pyramid och slow-motion-flygande facehuggers kan inte ha varit en bra idé ens på pappret. Det stänker av slem och syrablod och vi har en Alien som ser ut som hen haft ett lite för tajt kasslernät på skulten och jag vill bara snabbspola mig fram till slutet. Så jag gör det. Tack och adjö.

Christmas wreathDet drar ihop sig. Bloggen passar på att ta rejält med ledigt och återkommer efter helgerna den 4 januari. Men då bränner vi å andra sidan av en årsbästalista på en gång! Den som väntar på något gott och allt det där.

Vi lämnar er med en högkvalitativ kvarleva från årets Halloween-tema och en oroande tanke — om 2017 kommer att innehålla lika många otroliga  (and not in the good way…) händelser som 2016 är det kanske dags att börja hålla ögonen på Antarktis?

Läs hela inlägget här »

The Thing 2011För att inse skillnaden mellan John Carpenters ”original” från 1982 (som ju också egentligen var både en remake och en adaption) och denna prequel-uppföljare räcker det med två frammumlade ord mellan Edvard Wolner och Dr. Sander Halvorson: ”Smart jente…”

Den smarta jäntan heter Kate Lloyd och spelas av Mary Elizabeth Winstead. Hon är paleontolog och har värvats till den antarktiska norska polarstationen av Dr. Halvorson. Här får vi oss alltså till livs de händelser som utspelas innan den ståtliga malamuten tar sin tillflykt (på mer än ett sätt) hos medlemmarna vid den närliggande amerikanska forskningsstationen.

Läs hela inlägget här »

The Thing 1982Tja, nu vet vi. Den största risken med växthuseffekten är inte El Niño eller smältande polarisar. Eller jo, polarisarna är en del av problemet, men inte för vattnet de alstrar utan vad som eventuellt kan kika fram ur isen när tillräckligt mycket av den försvunnit. Det som göms i snö dyker upp i tö…

Eventuellt blev de norska besökarna till den amerikanska forskningsstationen på Antarktis väldigt upprörda över att det inte fanns något Gevaliakaffe som väntade på dem. Oväntat var i alla fall deras besök och minst sagt ovälkommet får man anta, eftersom norrmännen beter sig helt förryckt genom att skjuta hej vilt rakt in bland sina amerikanska värdar.

Läs hela inlägget här »

Strax innan jul 2011 körde jag ett korttema utifrån H.G. Wells och hans War of the Worlds. Nu är det dags för en annan förlaga, inklusive adaptioner, som också sysselsätter sig med utomjordisk invasion. Den är bara mer intern den här gången. Fyra måndagar framöver följer vi John W. Campbell och hans varelse från Who Goes There? (ursprungligen publicerad i magasinet Astounding Science-Fiction).

***

Who Goes ThereEn vetenskaplig expedition befinner sig i Antarktis hårda klimat. Med i teamet finns inte bara mekaniker, fysiker och meteorologer, utan också både biolog och läkare. Men dessa två herrar hade sannolikt inte förväntat sig att få händerna riktigt så fulla som de nu får med expeditionens senaste fynd.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
MR Carey, The Boy on the Bridge

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg