You are currently browsing the tag archive for the ‘Rättsprocess’ tag.

alt. titel: Förolämpningen, Qadiyya raqm 23, The Insult

Minns ni det där hysteriskt ”roliga” skämtet ”Hon heter Berit, men vi kallar henne Beirut, för att hon är så jävla bombad!”? För oss som växte upp på 70- och 80-talen var landet Libanon främst ett ställe där det krigades en massa (bland annat detonerades över 3 600 bilbomber under krigets 15 år). Som i många andra delar av Mellanöstern, kan tilläggas.

Nå, nu faller inte längre bomberna över Beirut. Inbördeskriget avslutades formellt 1990 och i och med den så kallade Cederevolutionen 2005 avslutades även den syriska ockupationen av Libanon. Nu försöker man istället bygga upp och bygga nytt, bland annat på gatan där Toni och Shirin Hanna hyr en lägenhet. Här finns dessutom Tonis bilverkstad där även Shirin jobbar så mycket hon kan för sin gravid-mage.

Konflikten som är huvudfokus i Förolämpningen börjar nog så oskyldigt, som många konflikter gärna gör. Byggarbasen Yasser upptäcker att Toni och Shirins balkong har ett regelvidrigt avloppsrör. När han ringer på för att påpeka det är han kanske lite kort i tonen eftersom han just blivit nedstänkt men Toni reagerar å sin sida genom att be Yasser att fara åt helvete och smälla igen dörren i ansiktet på honom.

Yasser låter inte sådana petitesser hindra sig utan ser till att Toni får ett reglementsenligt avloppsrör vare sig han vill det eller inte. Toni gör helt klart att han inte vill genom att slå sönder Yassers nyinstallation varvid byggaren kallar Toni för ”jävla idiot”. Det visar sig bli händelsehorisonten för männens konflikt varifrån det inte finns någon återvändo.

Förolämpningen är regissören Ziad Doueiris fjärde långfilm och var dessutom Libanons bidrag till bästa utländska film på Oscarsgalan som gick av stapeln i mars 2018 (där filmen förlorade mot den chilenska Una mujer fantástica). Filmen inleds med ett förbehåll om att åsikterna som framförs inte på något sätt ska uppfattas som en officiellt hållning från libanensiska staten. Först blir jag lite konfunderad och börjar undra över hur pass hårt det libanesiska kulturklimatet egentligen är men ju djupare förolämpningskonflikten gräver sig ned i det politiska klimatet desto mer förståelse får jag för det där förbehållet.

Ganska snart blir det nämligen tydligt (även för en helt oinitierad tittare som jag själv) att Toni är kristen medan Yasser är muslim, tillika palestinsk flykting. Jag Wikipediar mig fram till att minst 170 000 palestinska flyktingar lever i Libanon, många i flyktingläger och utan möjlighet till medborgarskap. Allt eftersom historien fortlöper blir alltså Toni och Yasser inte enbart personliga kombattanter i ett egentligen löjligt bråk, utan snappas upp som propagandainstrument i de redan hätska friktionerna som förekommer i landet.

Snart har hela saken växt dem bägge över huvudet och alla möjligheter till en lösning som bägge parter kan känna sig nöjda med synes hopplöst förlorade. I rättssalen står två sidor och öser ur sig årtionden av motsättningar och oförrätter. Vem har rätt att kalla sig offer och vem ska ses som förövare i en sådan situation? Finns det någon som är helt utan skuld eller vars natur kan sägas vara ”god”? Och vad händer när en persons blotta existens kan sägas vara en förolämpning mot en annans identitet?

Förolämpningen balanserar sina olika perspektiv med varsam hand och levererar inga tvärsäkra svar på sina svåra frågor. Vi får rättssalens thrillerliknande atmosfär när till och med de olika sidornas advokater visar sig ha saker otalade med varandra samtidigt som det blir tydligt att det som händer där bara blir en spegling av vad som pågår i landet i stort. Och mitt i allt det tappas ändå aldrig den personliga vinkeln mellan Toni och Yasser helt bort.

Jag kan förstås inte avgöra om Förolämpningen berättar sin historia på ett sätt som för en libanes framstår som löjligt övertydlig men själv är jag mer än nöjd. Filmen bjöd på fina prestationer och en bra historia där jag som novis förstod tillräckligt mycket för att kunna hänga med och samtidigt blev tillräckligt nyfiken för att sedan klicka bort ett par timmar i allmänbildningens tjänst.

Annonser

Det finns säkert många anledningar till att man läser juridik. Rättspatos, ren ambition, illusioner om den egna förmågan, möjligheten att tjäna grova pengar (åtminstone i USA). Amanda Brown gjorde det för att bli författare, Eller ja, det är åtminstone resultatet av hennes år vid Stanford Law School – boken Legally Blonde (eftersom hon aldrig tog examen).

Läs hela inlägget här »

Det torde vara närmast omöjligt att inte på något sätt komma i kontakt med Jan Guillou om man spenderar mer än ett par månader i svenska riket. I det perspektivet känns det nästan märkligt att karln väntade så länge som till 2009 innan han skrev sina memoarer.

Läs hela inlägget här »

the-conspiratorMan kan tycka att ett blodigt inbördeskrig skulle kunna räcka som grund för sekellånga konflikter. Men Amerikas förenta stater hade ytterligare ett nord-syd-trauma kvar på menyn innan det var dags att betala notan.

Läs hela inlägget här »

ers-majesta%cc%88ts-olycklige-kurtTack vare lässugna och uppmärksamma kollegor var jag medveten om att Mördaren i folkhemmet inte var radarparet Lena Ebervall och Per E. Samuelsons första försök att skriva jurdiska BOATS. Men trots att jag gillade uppföljaren har det alltså dröjt ytterligare ett par år innan jag tog mig an debuten.

Läs hela inlägget här »

Ted 2Det tar inte lång tid innan äktenskapet mellan Ted och hans Tami-Lynn börjar surna trots att det välsignades av Sam ”Flash Gordon” Jones himself. Snart är deras gemensamma lägenhet fylld av skrik, flygande köksredskap och ölflaskor. Ted får den lysande idén att hålla ihop det hela med lite konstgjord andning i form av ett gemensamt barn, för ingenting underlättar ju gemensam kommunikation som en batting?!

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaArbogas sista Bio Kontrast-film för säsongen var den ryska Левиафан (Leviatan, Leviathan) från 2014. Som av en lycklig slump passade den som ett välfyllt magasin i kalashnikoven för filmspanarnas maj-tema – ”det går åt helvete”.

LeviathanVid kusten vid Barents hav har Koljas familj bott och fiskat i generationer, i ett hus som han nu bor i tillsammans med sonen Roma och hustrun Lilja. Men nu verkar det vara slut med det. Inte bara för att Kolja själv gått över till att vara traktens bilmekaniker istället för att fiska utan för att kommunen, med borgmästaren Vadim i spetsen, beslutat sig för att expropriera Koljas mark för att kunna bygga ett kommunikationscenter. En anledning som den desillusionerade Kolja inte ger ett ruttet lingon för, han är övertygad om att den genomkorrumperade folkvalde ska bygga ett palats till sig själv.

Läs hela inlägget här »

Nej, hörni, nu var det länge sedan det förekom något bokrelaterat här på bloggen…

***

Mördaren i folkhemmetUnder min livstid har det ändå funnits ett par stycken. Farliga Män vars namn under längre eller kortare tidsperioder varit på allas läppar och vars bild prytt alla löpsedlar. Jackie Arklöv, Thomas Quick, Mijailo Mijailović, Tommy Zethraeus och John Ausonius för att nämna några.

Läs hela inlägget här »

Winters BoneSitt efternamn till trots lever Ree Dolly långt ifrån något dockliv. Bara 17 år fyllda sitter hon med ansvar för två småsyskon och en psykiskt sjuk mamma. Huruvida Jessup Dolly, pappa, någonsin kunna försörja familjen på sin metamfetamintillverkning förtäljer icke historien. Det är dessutom ointressant i sammanhanget eftersom han åkte fast för samma tillverkning.

Problemet är bara att Jessup är ute mot borgen och att en del av denna borgen består av familjens enda fasta tillgångar – huset, marken det står på och en liten skogslott. Eftersom det verkar tveksamt om han kommer att dyka upp till sin rättegång hotar hemlösheten vid horisonten för familjen Dolly.

Läs hela inlägget här »

House Rulesalt. titel: Jacobs värld

Advokat Oliver Bond är helt nyutexaminerad och har hittills ägnat den tid han haft egen praktik åt att få den åldriga Selma Frack frikänd från att behöva betala för motorcyklisten Buffalo Wings förlorande öga. Denna lågprofilerade juristkarriär får dock ett abrupt slut den dagen Emma Hunt skenar in på Olivers kontor och ber honom att bli sonen Jacobs ombud. Eller ber och ber, kräver är snarare ett bättre ord.

Emma är nämligen helt desperat. Under 18 år har hon lyckats lotsa Jacob någorlunda helskinnad genom livet, men nu verkar det vara slut med det. Han sitter häktad, misstänkt för mord. Och det är inte bara mordmisstanken som gör situationen (och Emma) förtvivlad. Jacob är diagnostiserad med Aspergers syndrom och riskerar att fara mycket illa av hur häktningen påverkar hans invanda och nödvändiga rutiner.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Javier Sierra, The Secret Supper
Stephen King, End of Watch
Anthony Doerr, All the Light We Cannot See
Fred Vargas, Cirkeltecknaren

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser