You are currently browsing the tag archive for the ‘Rättsprocess’ tag.

Det torde vara närmast omöjligt att inte på något sätt komma i kontakt med Jan Guillou om man spenderar mer än ett par månader i svenska riket. I det perspektivet känns det nästan märkligt att karln väntade så länge som till 2009 innan han skrev sina memoarer.

Samtidigt inte så märkligt alls. För med historien bekvämt i backspegeln blir det förstås lite enklare och konstatera vilka som blev vinnare och vilka som blev förlorare. Och om man nu någonsin hade tvivlat på det är en av bokens viktigaste poänger att Guillou, han är minsann ingen förlorare.

Inte om han kan göra något som helst åt saken i alla fall. Som att skriva en karriäristisk självbiografi till exempel. Många är de kontroverser som han får lov att beskriva och det gör han både lättfattligt och tydligt. Relativt objektivt känns det också såvitt jag kan bedöma, åtminstone när det gäller vad som de facto har hänt.

Som vanligt med den här typen av böcker, vilka i relativ detalj beskriver inte bara en persons yrkesgärning utan också en kultur eller yrkesområde, blir Ordets makt… dessutom en intressant beskrivning av journalistscenen under Guillous verksamma år. Sedd genom den store mannens ögon förstås. De situationer han beskriver ger ganska ofta exempel på just betydelsen av ordets makt.

Med tanke på titeln bör man vara förvarnad om att Guillou inte ägnar många ord åt personliga familjerelationer eller andra rent personliga frågor – här är det som sagt orden och hans relation till dem som står i centrum. Det man däremot saknar är en någon djupdykning i vad som under alla dessa år drivit den gode Guillou till att ge sig in i varje fajt med en sådan frenesi som han tycks ha gjort. Är det bara ideologi, rättspatos och ibland rent personlig överlevnad som hållit i taktpinnen eller är det något annat?

Nej, vill man veta något mer om personen Guillou får man nog vända sig till andra källor eller försöka läsa mellan alla orden i Ordets makt… Vad är det Guillou inte säger på alla sina rader?

the-conspiratorMan kan tycka att ett blodigt inbördeskrig skulle kunna räcka som grund för sekellånga konflikter. Men Amerikas förenta stater hade ytterligare ett nord-syd-trauma kvar på menyn innan det var dags att betala notan.

Läs hela inlägget här »

ers-majesta%cc%88ts-olycklige-kurtTack vare lässugna och uppmärksamma kollegor var jag medveten om att Mördaren i folkhemmet inte var radarparet Lena Ebervall och Per E. Samuelsons första försök att skriva jurdiska BOATS. Men trots att jag gillade uppföljaren har det alltså dröjt ytterligare ett par år innan jag tog mig an debuten.

Läs hela inlägget här »

Ted 2Det tar inte lång tid innan äktenskapet mellan Ted och hans Tami-Lynn börjar surna trots att det välsignades av Sam ”Flash Gordon” Jones himself. Snart är deras gemensamma lägenhet fylld av skrik, flygande köksredskap och ölflaskor. Ted får den lysande idén att hålla ihop det hela med lite konstgjord andning i form av ett gemensamt barn, för ingenting underlättar ju gemensam kommunikation som en batting?!

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaArbogas sista Bio Kontrast-film för säsongen var den ryska Левиафан (Leviatan, Leviathan) från 2014. Som av en lycklig slump passade den som ett välfyllt magasin i kalashnikoven för filmspanarnas maj-tema – ”det går åt helvete”.

LeviathanVid kusten vid Barents hav har Koljas familj bott och fiskat i generationer, i ett hus som han nu bor i tillsammans med sonen Roma och hustrun Lilja. Men nu verkar det vara slut med det. Inte bara för att Kolja själv gått över till att vara traktens bilmekaniker istället för att fiska utan för att kommunen, med borgmästaren Vadim i spetsen, beslutat sig för att expropriera Koljas mark för att kunna bygga ett kommunikationscenter. En anledning som den desillusionerade Kolja inte ger ett ruttet lingon för, han är övertygad om att den genomkorrumperade folkvalde ska bygga ett palats till sig själv.

Läs hela inlägget här »

Nej, hörni, nu var det länge sedan det förekom något bokrelaterat här på bloggen…

***

Mördaren i folkhemmetUnder min livstid har det ändå funnits ett par stycken. Farliga Män vars namn under längre eller kortare tidsperioder varit på allas läppar och vars bild prytt alla löpsedlar. Jackie Arklöv, Thomas Quick, Mijailo Mijailović, Tommy Zethraeus och John Ausonius för att nämna några.

Läs hela inlägget här »

Winters BoneSitt efternamn till trots lever Ree Dolly långt ifrån något dockliv. Bara 17 år fyllda sitter hon med ansvar för två småsyskon och en psykiskt sjuk mamma. Huruvida Jessup Dolly, pappa, någonsin kunna försörja familjen på sin metamfetamintillverkning förtäljer icke historien. Det är dessutom ointressant i sammanhanget eftersom han åkte fast för samma tillverkning.

Problemet är bara att Jessup är ute mot borgen och att en del av denna borgen består av familjens enda fasta tillgångar – huset, marken det står på och en liten skogslott. Eftersom det verkar tveksamt om han kommer att dyka upp till sin rättegång hotar hemlösheten vid horisonten för familjen Dolly.

Läs hela inlägget här »

House Rulesalt. titel: Jacobs värld

Advokat Oliver Bond är helt nyutexaminerad och har hittills ägnat den tid han haft egen praktik åt att få den åldriga Selma Frack frikänd från att behöva betala för motorcyklisten Buffalo Wings förlorande öga. Denna lågprofilerade juristkarriär får dock ett abrupt slut den dagen Emma Hunt skenar in på Olivers kontor och ber honom att bli sonen Jacobs ombud. Eller ber och ber, kräver är snarare ett bättre ord.

Emma är nämligen helt desperat. Under 18 år har hon lyckats lotsa Jacob någorlunda helskinnad genom livet, men nu verkar det vara slut med det. Han sitter häktad, misstänkt för mord. Och det är inte bara mordmisstanken som gör situationen (och Emma) förtvivlad. Jacob är diagnostiserad med Aspergers syndrom och riskerar att fara mycket illa av hur häktningen påverkar hans invanda och nödvändiga rutiner.

Läs hela inlägget här »

Ah, vad fan, vi tar väl en film om film till

***

alt. titel: Med tio cents på fickan

Sullivans TravelsEn gång för länge sedan bodde en ung man vid namn Siddhartha Gautama i Nepal. Han var prins och pappa kungen tyckte därför att Siddharta borde skyddas från verkligheten. Under nästan trettio år kände prinsen till varken sjukdom, lidande eller död. När han förstod hur vanligt folk hade det bestämde han sig för att bli tiggarmunk och försöka nå upplysning genom yoga och meditation. Man kan väl säga att han lyckades rätt bra med den föresatsen.

Läs hela inlägget här »

ChicagoNär det nu ändå skulle ses musikaler tog jag tillfället i akt att återbesöka en av mina gamla favoriter. Chicago är det verk vartefter jag har antagit mitt ofta upprepade (samt möjligen något uppenbara) credo: att musikaler blir så mycket mer lättittade, om man redan innan man ser dem lyssnat in musiken och kommit att gilla den.

Första gången jag såg Chicago var jag nämligen måttligt imponerad, men beslöt att ge soundtracket en chans. När det sedan hade snurrat nonstop under en period var jag redo för ett omtag och föga förvånande var det en praktiskt taget ny film som spelades upp inför mina ögon.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Sergei Lukyanenko & Vladimir Vasilyev, The Day Watch
Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg, Engelsfors-trilogin
Gillian Flynn, Sharp Objects

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg