Tenkû no shiro Rapyuta (1986)

alt. titel: Laputa – Slottet i himlen, Laputa – Himmelslottet, Castle in the Sky, Laputa: Castle in the Sky

Pazu bor i en gruvstad på fallrepet eftersom bergsådrorna en efter en tycks uttömda. Men han får annat att tänka på den dagen flickan Sheeta bokstavligt talat dalar ned i staden och hans liv. Hon bär på en mystisk kristall som är hett eftertraktad av såväl regeringstjänstemän som pirater. Kan den möjligen ha något att göra med det flygande slottet som Pazus pappa påstod sig ha sett bland molnen en gång?

The Host (2008)

Jorden är invaderad och mänskligheten på utdöende. Fast med tanke på att det ju var en art som mest tycktes njuta av att hitta på olika sätt att skada både sig själva, varandra och sin planet är det kanske inte en helt oäven utveckling.

Kroppssnattande

Så har det alltså blivit dags för denna Halloweens andra tema. Termen ”pod people” har nu för tiden tyvärr mist lite av sin olycksbådande innebörd. Idag är (i)pod people människor som avstängda för omvärlden men samtidigt sammankopplade över enorma nätverk…hey, det är ju fortfarande precis likadant! (Bortsett från att iPodden i dessa smartphone-tider blivit nästan lika obsolet som en bakelittelefon med snurrskiva. Men det var en för bra ordvits för att överges…)

Robots (2005)

Med tanke på att dataanimerade filmer nu för tiden ofta utgör höjden av ny teknik och spetskompetens inom texturering, 3D-visualisering, animering och jag vet inte hur många andra områden, är det anmärkningsvärt hur många av dem som försöker återkalla känslan av en svunnen tid. En tid när allt var enklare, hederligare och mer genuint. En tid som förkroppsligar idealet: ”You can shine, no matter what you’re made of”. Gärna försöker man mer eller mindre skickligt förklä detta amerikanska 50-tal (för det var väl ingen som troode att jag pratade om det 30-talets glada WeimarBerlin?) genom att förlägga handlingen till en annan planet (Planet 51), inkorporera andra varelser (Monsters vs. Aliens) eller, som i det här fallet, robotar.

Beautiful Boxer (2004)

Kontraster. Hårda muskler mot mjukt hull. Svettig susp mot skira nätstrumpor. Hårt lindade boxningshänder mot långa naglar med rött nagellack. Alla ryms de en och samma person.

Beautiful Boxer är en bio-pic om den thailändske Muay Thai-boxaren Nong Thoom. Det som gör Nong till en något ovanlig fajter är att han är en kathoey eller, i engelsk översättning, en lady boy. I tidig ålder lekte han hellre med smink än slogs, tittade hellre på nätta thai-danserskor än nästan lika nätta, men betydligt mer muskulösa, thai-boxare. För västerländska ögon, där pojkars rätt att ens ha rosa kläder fortfarande är kontroversiellt, är Nongs omgivning förvånansvärt accepterande av grabbens val. Det beror sannolikt på just förekomsten av kathoey, som närmast kan översättas med ”en annan sorts kvinna” och tros ha förmodernt ursprung.