Kroppssnattande

Så har det alltså blivit dags för denna Halloweens andra tema. Termen ”pod people” har nu för tiden tyvärr mist lite av sin olycksbådande innebörd. Idag är (i)pod people människor som avstängda för omvärlden men samtidigt sammankopplade över enorma nätverk…hey, det är ju fortfarande precis likadant! (Bortsett från att iPodden i dessa smartphone-tider blivit nästan lika obsolet som en bakelittelefon med snurrskiva. Men det var en för bra ordvits för att överges…)

Historien om utomjordiska kopior som föds ur gigantiska fröskidor medan det ovetande originalet sover på söta örat berättades av Jack Finney för första gången 1954 och har om inte annat gjort vissa spår i filmhistorien med inte mindre än fyra olika versioner (från 1956, 1978, 1993 och 2007). Sedda i ett streck beskriver de en intressant utveckling på flera olika plan, men framförallt handlar de förstås om paranoia i alla dess former, individen mot kollektivet och att det finns något som är mer värdefullt än blott liv i dess mest basala form.

1993 konstaterar en av utomjordingarna ”It’s a matter of survival” Formuleringen 1978 är likartad men ändå annorlunda (och mer i enlighet med Finneys förlaga): ”The function of life is survival” och antyder därigenom att detta är något man delar med alla varelser. På 70-talet lovar man att ”There’s no need for hate now, or love”, 90-talets trängde osmittade utropar ”You’ll never get my soul!” medan 2007 års aliens vill garantera inget mindre än världsfred.

Säg ”paranoia” och jag säger ”staten”. Även synen på vem man ska vara rädd för förändras ganska radikalt mellan årtiondena. I boken och den första filmen (bägge från 50-talet) är Staten (i form av Pentagon och FBI) någon man försöker ta kontakt med för att få hjälp från. Det finns ingen större tveksamhet om att det utanför den lilla småstaden finns en riktig värld där ansvarsfulla människor i ansvarsfulla positioner tar hotet seriöst. Inte helt oväntat eftersom det i den ”röda faran” fanns ett reellt hot att enas inför.

På 70-talet är ansvariga myndigheter åtminstone rejält insyltade i konspirationen (”They’re all in on it”) och på 90- och 2000-talen är de rentav anstiftarna. Det intressanta är att dock att militären anno 93 är the bad guys medan de anno 07 är the good guys.

Gemensamt för alla pod people är att de egentligen inte har några känslor (i detta påminner de om Futuramas Neutrals med mottot ”Live Free or Don’t”) och enligt deras sätt att se på saken blir livet så mycket enklare. Men historiemässigt går de mot en allt större nollställdhet och avstängdhet, samtidigt som 78-versionen introducerar ett tydligt ”hive mind” mellan utomjordingarna. Med start i 70-talet tycks kopiorna också gärna klä sig betydligt prydligare.

Så gör er redo för en genomgång av dessa mer eller mindre epokgörande verk samt faktiskt ännu mer extramaterial eftersom det ska visa sig att det här med själlösa kopior också känns igen från andra år och skapare. Men vad ni än gör, somna för Guds skull inte! (I alla fall inte innan ni hunnit läsa alla mina briljanta inlägg…)

Edit:
Jag hade helt missat att Surskägget på Vrångmannen och Surskäggets filmblogg nyss hade gjort samma genomgång. Gör inte samma misstag som jag!