Iförd kaninöron och utrustad med stridshammaren Coveleski skyddar Barbara Thorson sin hemstad från att bli jämnad med marken. Kanske hon egentligen borde ha hetat Thorsdóttir i efternamn eftersom hon likt den nordiske guden måste skydda staden och dess invånare mot hemska jättar.
Fortsätt läsa ”I Kill Giants (2017)”
Peter Quill har gått ned sig efter förlusten av “sin” Gamora. Större delen av tiden i Guardians-högkvarteret Knowhere spenderar han antingen packad eller utslagen. Men så plötsligt får hans liv ett nytt syfte, utöver att vältra sig i sitt eget svårmod. Synd bara att det sker på bekostnad av Rocket Raccoons liv.
Fortsätt läsa ”Guardians of the Galaxy Vol. 3 (2023)”
För lite drygt en vecka sedan reste jag bland stjärnorna med Chris Pratt, räknade morrhåren på Rocket Raccoon och förundrades över en blå Lee Pace.
Jag var DÄR och det var magiskt.*
*Magin torde till en stor del bero på att jag fick möjlighet att avnjuta hela härligheten på Londons Odeon BFI IMAX. Men filmen var inte dum den heller…
***
Första gången jag skulle försöka klämma ur mig något vettigt om Guardians of the Galaxy var det lite svårt eftersom jag var helt tagen av den rent visuella IMAX-upplevelsen (VSB: se ovan). Därför var det lite nervöst inför den obligatoriska omtitten innan uppföljaren – skulle Guardians… hålla även utanför IMAX-biografen?
Att Ben Affleck hyser en slags hatkärlek till sitt Boston är ingen större hemlighet, det framkom med all önskvärd tydlighet redan i manuset och miljöerna i Good Will Hunting. Därför kändes det inte som någon större överraskning att Affleck, när han ska göra egna filmer, lierar sig med den ivrige Bostonskildraren Dennis Lehane. Först ut var Gone Baby Gone och nu alltså Live By Night.
Dags att avsluta detta tema och det är ju extra trevligt att kunna göra det med flaggan i topp. Hittills har väl ingen av Star Trek-filmerna varit odiskutabla mästerverk, men alla filmserierna har ändå sina små guldkanter. Och det är förstås roligt att även rebooten fungerar så bra som den ändå gör. Sedan är det naturligtvis en smaksak om man föredrar James T. Kirk d.ä., Jean-Luc Picard, James T. Kirk d.y., Spock, Bones eller Data.
Från och med imorgon landar bloggen med en duns på moder jord, och det med besked.
***
All new and improved! Kirk, nu ännu mer överilad! Spock, nu ännu mer regelstyrd! Uhura, nu ännu sötare! Skurken, nu ännu mer bad ass!
Tja, man lyckades nöja sig med Star Trek: Nemesis hela sju år innan det var dags att återigen plocka fram franchisen ur malpåsen. Men den här gången dög varken Deep Space Nine, Voyager eller Enterprise. Kommendör Sisko samt kaptener Janeway och Archer vägdes alla mot en modern publiks förväntningar och befanns uppenbarligen för lättviktiga.
Nej, för att tillfredsställa den moderna målgruppens önskemål och behov duger inget mindre än en reboot av James Tiberius Kirk. Vilken visar sig ha en dramatisk bakgrund med en fader som omkom medan han räddade mor och son undan attacken från den ondsinte romulanen Nero.
Rörliga bilder och tryckta ord 