You are currently browsing the tag archive for the ‘Dennis Lehane’ tag.
Att Ben Affleck hyser en slags hatkärlek till sitt Boston är ingen större hemlighet, det framkom med all önskvärd tydlighet redan i manuset och miljöerna i Good Will Hunting. Därför kändes det inte som någon större överraskning att Affleck, när han ska göra egna filmer, lierar sig med den ivrige Bostonskildraren Dennis Lehane. Först ut var Gone Baby Gone och nu alltså Live By Night.
Jag upplever att Harlan Coben är en namn som gärna förekommer när man nämner duktiga deckarförfattare och nu stod ju ändå två av författarens böcker i bokhyllan. Urvalet blev dock rejält slumpartat det med eftersom de bestod av Promise Me från 2006 som är del åtta av tio i serien om basketspelaren och idrottsagenten Myron Bolitar samt den fristående The Woods från 2007.
2003 års toppnyhet är givetvis att Knivsta blir Sveriges 290:e kommun, eller vad säger du Jojjenito?
På andra håll i världen invaderar amerikanska och brittiska trupper Irak den 19 mars och i december tas Saddam Hussein tillfånga.
alt. titel: Ett land i gryningen
Första världskriget är äntligen över och tillbaka till USA strömmar krigströtta soldater. Ett USA som för vissa är det förlovade landet men för andra inte stort mer än förtryck och diskriminering.
För Danny Caughlin borde Boston vara det förlovade landet. Han är irländare och polis i en stad där irländarna tagit sig långt bort från hemlandet i öster. Dannys egen far, Thomas Caughlin, är poliskapten med ett flådigt hus på en fin gata och den unge polismannens väg mot ett eget kaptensskap tycks vara lika rak som vissa av hans landsmäns siktlinje på närmsta glas irländsk whiskey.
Mentalsjukhus i stora och otillgängliga byggnader är som sagt var inte särskilt upplyftande. Särskilt om de dessutom ligger på otillgängliga platser — som Ashcliffe på Shutter Island utanför Boston. Huvudläkaren Dr. Crawley förklarar för poliserna Teddy och Chuck att detta är den enda institutionen i USA, ja i hela världen, som kan handskas med patienterna. För här handlar det inte om folk som springer omkring och tror att de är Napoleon i trekantiga hattar, på Shutter Island bor de ”criminally insane” (var det bara jag som satt och undrade var på ön de hade placerat ”William J. Le Petomane Memorial Gambling Casino for the Insane”?).
Det var ett bra tag sedan man slutade bli förvånad över att Clintan också regisserade filmer och istället började se fram emot dem. Mystic River är en film som verkligen befäster detta välförtjänta regissörsrykte och den resulterade i Oscars för både Sean Penn och Tim Robbins.
Tre pojkar, två män och en bil. En av pojkarna, Dave, följer med männen i bilen, de två andra, Sean och Jimmy, blir kvar på trottoaren. Trots att Dave senare lyckas fly från den källare där han hållits instängd är han, som en av grannarna uttrycker det, för alltid ”damaged goods” och för Sean, Jimmy och Dave har livet oåterkalleligen ändrat riktning.
Mystic River skulle ha kunnat börjat med ett brutalt mord på en ung flicka. Ett sådant där helt oförklarligt brott som krossar lugn och liv för både närstående och andra inblandade. Ett mord som måste lösas av den smått nedgångne men fortfarande mycket kapable polisen, vilken genom bevis på bevis långsamt arbetar sig fram till en smart, om än våldsam, upplösning.
That’s what HE said!