Star Trek XEn möjlig undertitel till Nemesis skulle kunna vara ”Kopiornas uppror” för den här gången måste Enterprises besättning inte bara handskas med en ondsint klon utan också en android-prototyp som man plockar upp på färden.

Data är fullt naturligt nyfiken på sin primitive förfader och får en chans att vidarebefordra alla de kunskaper han samlat på sig under sina år i mänskligt sällskap, varav den viktigaste är att man sträva efter ständiga förbättringar. Är Data månne byggd av Toyota?

Anledningen till att Data har tid att spendera tillsammans med förfadern som kallas B-4 (get it? GET IT?!) är att hans uppdrag som ersättare för Riker har gått i stöpet. Riker och Deanna Troi har äntligen gjort slag i saken och skulle bara transporteras till Betazed när man fick ändrade direktiv från Star Fleet och kapten amiral Janeway.

Det har nämligen inkommit en fredstrevare från romulanerna, eller snarare remanerna vilka tycks ha tagit över senaten. Så länge man kan minnas har invånarna på planeten Remus befunnit sig under Romulus stövelklack och djupt nedsänkta i dilithiumgruvornas slavarbete. Men nu sitter alltså remanen Shinzon som högsta hönset för bägge planeterna och det vet vi ju från tidigare erfarenheter att när undertryckta folk hamnar i maktställning brukar de vara ytterst milt inställda till sina forna herrar. Frågan är dock om inte denne Shinzon också har en gås oplockad med Picard.

Star Trek: Nemesis är en klar upphämtning från Insurrection, det måste sägas med en gång. Däremot vet jag inte om jag tycker att den riktigt når upp till First Contact-kvalitet. Kanske hänger det på skurkarna, som i det här fallet måste bli skurken – Shinzon. Han är klart coolare än de plastikoperationsberoende So’na, men är för tajt bunden till just Picard för att få samma tyngd som borgerna.

Först kan jag vid åsynen av Shinzon inte skaka av mig en mental invasion av Dr. Evil, vilket sannolikt beror på en likhet i den fylliga munnen och ett tydligt faderskomplex. Men allt eftersom Star Trek: Nemesis fortskrider övergår Dr. Evil i ännu mer uppenbara Bane-vibbar. Först tänker jag att det beror på Shinzons back story – en ung pojke i dilithiumgruvorna som blir omhändertagen och beskyddad av en härdad reman. När jag kollar in rollistan tycker jag att de där vibbarna ändå inte var så jäkla fel ute: Shinzon är ju för fasen Tom Hardys näst första filmroll!

Nu är jag ingen stor fan av vare sig Bane eller Tom Hardy, vilket kanske skulle ha behövts för att till fullo uppskatta relationen Shinzon-Picard. Medan Star Trek: Nemesis absolut inte skulle kunna misstas för ett extralångt TV-avsnitt (varken vad gäller handling eller effekter) är Shinzons identitetskris i förhållande till sitt ursprung inte särskilt engagerande. Jag finner att jag inte heller riktigt kan ta Picards påföljande identitetskris riktigt på allvar. Oavsett genetisk uppsättning torde vem som helst i Shinzons situation haft svårt att växa upp till en rättvis, rakryggad officer.

Dessutom blir Data den här gången inte bara en fokuspunkt, utan en fet Deus Ex Machina. Och då mest för att få ett slut på historien som blir aningens segdragen kan jag tycka.

Det finns alltså förbättringspotential hos denna andra omgångens sista Star Trek, men den är ändå ett steg framåt. Både i förhållande till den tidigare ”sista” filmen, The Undiscovered Country, och sin föregångare Insurrection. Den stora frågan är dock: ska Nemesis få utgöra slutpunkten för Enterprises äventyr?