Sista premiäravbrottet i temat, den här gången för att skriva något som är otäckt på riktigt
***
I min amerikaniserade föreställningsvärld förekommer oftast orden rekonstruktion eller återskapande (”reenactment”) i samband med äldre män som klär ut sig i uniformer från amerikanska inbördeskriget och ägnar en helg åt att smälla blankskott och supa.
2003 års toppnyhet är givetvis att Knivsta blir Sveriges 290:e kommun, eller vad säger du Jojjenito?
På andra håll i världen invaderar amerikanska och brittiska trupper Irak den 19 mars och i december tas Saddam Hussein tillfånga.
Ok, djupt andetag. Det gäller att stålsätta sig inför 2 timmar och 40 minuter av dansk-skotsk misär…
Fast det börjar inte så värst misärigt. Bess måste förvisso be de kyrkoäldste om lov för att få gifta sig med oljeborraren Jan, men hennes pillemariskt sneglande ögonkontakt med kameran antyder att det hela egentligen bara är en formsak. För vad skulle kunna stå mellan hennes och Jans kärlek?
alt. titel: Smärtgränsen, After Lucia
Det var med en viss tvekan jag satte mig i biofåtöljen för att på denna första dag under Malmö filmdagar se det mexikanska Oscarsbidraget Smärtgränsen, eftersom det uppenbarligen var meningen att man skulle gråta floder under visningen. Nu blev det inte riktigt så för min del, men det är ingen större tvekan om att filmen är stark. Inte minst eftersom den (i alla fall i vissa avseenden) inte breder på med stora känslopenseln, utan håller sig en aning avvaktande.
2002
Ett svårt år. Många underhållande storfilmer, men ingen som står ut som excellent. Exempel: Chicago, Spider-Man, Red Dragon, The Bourne Identity och Panic Room. Jag är i och för sig mycket förtjust i bägge tvåorna i de stora serierna som rullar under de här åren: Harry Potter and the Chamber of Secrets och The Two Towers. Steven Spielberg kommer med hela två ok filmer: Minority Report och Catch Me If You Can. Tompas framtidsdystopi tappar lite på slutet men har fram till dess en bra stämning, pluspoäng för Peter Stormares undergroundkirurg. Leo och Tompa #2 matchar i sin tur varandra fint, BOATS-historien är helt otrolig och 60-talskänslan är skön. Fortsätt läsa ”ALIMo: 2002-2003”
Rörliga bilder och tryckta ord 