ALIMo: 2002-2003

2002
Ett svårt år. Många underhållande storfilmer, men ingen som står ut som excellent. Exempel: Chicago, Spider-Man, Red Dragon, The Bourne Identity och Panic Room. Jag är i och för sig mycket förtjust i bägge tvåorna i de stora serierna som rullar under de här åren: Harry Potter and the Chamber of Secrets och The Two Towers. Steven Spielberg kommer med hela två ok filmer: Minority Report och Catch Me If You Can. Tompas framtidsdystopi tappar lite på slutet men har fram till dess en bra stämning, pluspoäng för Peter Stormares undergroundkirurg. Leo och Tompa #2 matchar i sin tur varandra fint, BOATS-historien är helt otrolig och 60-talskänslan är skön.

Värt att notera är Danny Boyles tådoppning i zombiegenren med en massa idrottsstatister som snabbfotade zombies i 28 Days Later. Som vanligt är det dock inte de odöda som är de verkliga monstren. Brittisk är också Neil Marshall som bidrar med Dog Soldiers, en riktigt fräsch varulvsfilm. Mumien kommer dock från USA, i inte helt seriösa men fnissframkallande Bubba Ho-Tep, där den bekämpas av en åldrande Elvis Presley och John F. Kennedy.

Michael Moore är subtil som ett avsågat hagelgevär men får fram sin poäng i Bowling for Columbine.

Som sagt ett svårt år, någon klar favorit för årsbästa finns egentligen inte. Men jag tycker ändå att Kurt Wimmers omtag på 1984 i form av Equilibrium förtjänar att lyftas fram lite extra. Christian Bale är cool, Taye Diggs är übercool, Tetragrammatonkatorna är fräna och Klaus Badelts musik skapar en ödesmättad atmosfär.

Nostalgifria listan
Sympathy for Mr Vengeance
Lilja 4-ever
Infernal Affairs
Whale Rider

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Cidade de Deus, About Schmidt och Irreversible.

2003
Återigen lite av ett mellanår, många stabila filmer men kanske inte så mycket att skriva hem till mormor om. Och några rejält instabila – Reese Witherspoon ramlar i uppföljningsfällan med Legally Blonde II som bara är dum och Halle Barry tyckte tydligen att hon skaffat tillräckligt med cred i Monster’s Ball eftersom hon gör sunkiga Gothika.

Ang Lee hittar ytterligare ett nytt spår och jag är faktiskt riktigt förtjust i hans Eric Bana-version av Hulk. Och vem kan motstå Jennifer Connelly? Vi kan också för ovanlighetens skull bryta den anglosaxiska dominansen med Good Bye, Lenin! Underhållande om kommunismnostalgi och därför kanske inte helt rumsren i vissa kretsar. Ytterligare länder som man kan samla på sig detta år är Thailand, där man bekantar sig med muay Thai i Ong-Bak: Muay Thai Warrior. Korkat, roligt och tokmaffiga fighter. Där ligger till och med Quentin och Kill Bill i lä, trots en uppsjö med svärdsbeväpnade japanska statister.

Annars är det skräck och animerat som dominerar, där nivån på den senare genren överglänser den förra med hästlängder. Nå, nu måste erkännas att franske Alexandre Aja skapade en mycket fin slasher med sin Haute Tension och att amerikanske Chris Kentis fick till en tät stämning som gränsar till drama för nästan inga pengar alls i Open Water. Men vad ska man säga om Freddy vs. Jason eller undergroundkult Rob Zombies lätt surrealistiska House of 1000 Corpses? Hellre än bra är kanske mottot i sammanhanget.

Som sagt ytterligare ett bra animeringår. Pixar och Disney ger oss Finding Nemo, vars brutala inledning överraskar. Annars är största behållningen att vi äntligen får veta vad fiskmåsar pratar om – ”Mine?!” Utmanaren Dreamworks följer upp Shrek med inte lika bra, men fortfarande välskapt sagostämniga, Sinbad: Legend of the Seven Seas. Men helt enastående är Les Triplettes de Belleville, vilken obegripligt nog förlorade animerings-Oscaren till Finding Nemo. They were robbed, I tell you! Referenser till Jaques Tati och Monsieur Hulot, mycket lite dialog, fantasirikedom samt en stil som påminner om Per Åhlin blir ett klart vinnande koncept.

Jag kan inte välja mellan två årsbästa som följer mönstret av att vara stabila men kanske inte exceptionella. De vinner mycket på att jag sett om bägge två ett otal gånger, jämfört med andra kanske lika bra filmer det här året. Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl har Johnny Depp men X-Men 2 har Hugh Jackman. Pirates är lättsam men drar ut lite på tiden medan X-Men-historien är betydligt starkare jämfört med ettan. Pirates har Orlando Bloom och Kiera Knightly medan X-Men 2 har Patrick Stewart och Ian McKellen. Ok, den sista var bara taskig…

Nostalgifria listan
Oldboy
Dogville
Monster
Mystic River
Smala Sussie

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Lost in Translation, Elephant, House of Sand and Fog, Station Agent och Bad Santa.

11 reaktioner till “ALIMo: 2002-2003”

  1. Läser med stort intresse om dina filmår. Skön spridning på alstren och det känns rätt mycket som vi för det mesta rör oss i samma vatten…give or take a few…

    …men idag får man också GRATULERA! (ja ryktet har spridits!)

    Ha en bra dag och en go helg! 🙂

  2. Så det idag som är Dagen D? Fiffi skvallrade. Grattis!

    Och så tycker jag absolut att du får ta dig tid att titta på Lost in Translation. Jag är urusel på det här med att ranka filmer, det är så mycket en humörfråga. Men frågar nån så brukar jag för närvarande säga att det är min favoritfilm.

  3. @Steffo: Jag som trodde att jag var så diskret och så är jag klistrad över både bloggar och fejsbook — oväntat och trevligt. Tack!

    Ja, det känns som att våra respektive filmsmaker överlappar ganska ofta och det är trevligt att höra att det finns något att hämta i inläggen.

    @Jessica: Tack! Jaaa, jag skaaaa 😉

  4. Nu har du kommit in på år där jag faktiskt har listor färdiga…

    2002: Infernal affairs, The Bourne identity, In america och Punch-drunk love i topp. Har du sett Punch-drunk love?? Jag har inte sett Equilibrium men den bör jag nog se med tanke på att den nämnts flera gånger om nu (Movie-Noir också va?)

    2003: Lost in translation, The station agent och The shape of things i topp hos mig. Starka filmer i toppen, men jag kan nog hålla med om att året i stort var lite svalare. Filmen som jag mest blivit uppmanad att se, men ännu inte fått tummen ur på, är Smala Sussie.

    Grattis igen, grattis på dagen.

  5. @Henke: Japp, jag har sett P-DL och kan lugnt säga att det är den PTA-film som jag tycker absolut sämst om. Vill också minnas att M-N hade Equilibrium på sin lista, det finns en anledning till att den poppar upp 😉

    Just det, du pushade Paul Rudd. Han brukar ju vara sympatisk.

    Tack så mycket. Igen 😀

  6. Försenat grattis kommer här! 🙂

    Återkommer med kommentarer på filmerna. Tar ett år i taget och är fortfarande kvar på 80-talet.

  7. @Jojjenito: Tack så mycket, grattishälsningar värmer lika mycket idag som igår 🙂 Och vad gäller kommenterandet, du vet vad de säger: slow and steady wins the race.

  8. Equilibrium är mkt mkt bra vilka fighter och spänning! Rekommenderas för de som ej sett den. Tom Spielberg lyckas med två bra filmer detta år. Dog soldiers en höjdare i genren även om de slarvar lite med mytologin mot slutet.
    Oj det var många höjdare du har var att se 2003 nästan lite avundssjuk att du har dessa upplevelser framför dig.
    Och ett än mer försent grattis från Filmitch hoppas dagen o helgen var trevlig.

  9. @Filmitch: Tack så mycket, grattishälsningar är trevliga oavsett när de dimper ned 😀 Låter bra med AttSe-filmerna för 2003.

  10. Ah, då var jag här igen. 😉

    2002: Chicago har jag inte sett. Ogillar musikaler och efter att jag vek ner mig och såg Moulin Rouge och mest fick huvudvärk så ser jag ingen anledning att se Chicago. The Two Towers var sämre en ettan och trean i serien tyckte jag. För hoppig. Ah, Dog Soldiers, ja, den planerar jag att se snart. Angående ”odöda” i 28 dagar senare så var de väl bara galna? Equilibrium är helt ok men sticker inte ut. Åh, Irréversible: en 5/5 i min bok. Några av mina favoriter som inte nämns är Adaptation, Far From Heaven, Motståndaren, The Pianist, The Hours, The Ring.

    2003: Jag är inte förtjust i Hulk, måste vara Ang Lees sämsta. Haha, Ong-bak, ja, den är helt galen. Haute Tension har jag inte sett. Värd en titt verkar det som. Angående PotC vs X2 så är det inget snack för min del, jag väljer Patrick Stewart och Ian McKellen alla dagar i veckan. The Station Agent och Elephant ska du se, mycket bra filmer. Några favoriter som inte nämns: A Tale of Two Sisters, Memories of Murder, Master and Commander, Universums sista dagar och den bästa av alla: Återkomsten.

  11. @Jojjenito: Du är alltid välkommen tillbaka, vet du 🙂 Gillar man inte musikaler är det ju inte mycket att göra åt, men jag måste ändå säga att MR var total katastrof för min del. Och då tillhör jag dem som gillar genren. Adaptation är helt ok, den hade jag nog kunnat nämna, Far From Heaven var mnja, The Pianist mnja, The Hours mnja (anar vi ett mönster? ;))

    Ursäkta, men Lees sämsta?! Ice Storm vet jag att det finns skilda åsikter om men jar du sett Lust, Caution?! Känner mig lite tveksam till MaC, men tar tacksamt emot tipsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: