alt. titel: Legenden om den vita ormen
I den lilla Derbyshire-byn håller man årligen en fest för att hylla stordådet som utfördes av John d’Ampton i form av drakdråp vid Stonerich Cavern. För tillfället är det ättlingen James d’Ampton som får utdela det symboliska svärdshugget. Efter denna tunga plikt får han dock roa sig bästa han kan med den vackra Eve Trent, vars syster Mary snarare ser ut att ha fallit för den besökande arkeologen Angus.
Efter avslutat tema tror jag att jag ska hålla mig ifrån Syfy-produktioner på ett tag. Jag vet ärligt talat inte hur mycket mer jag orkar med just nu.
Idiotiskt manus 1A för dagen involverar ett B-filmsteam som är på Hawaii för att spela in mästerverket Head Chopper 2. Jag gissar att en av producenterna är Roger Corman? Nåväl, det potentiella slutresultat ser ut att bli marginellt sämre än vad jag sitter framför i detta nu.
Samtidigt härjar det runt två monstruösa (jag börjar snart få slut på synonymer till ”väldigt stora”) ormar på ön som tycks ha specialiserat sig på att tugga i sig turister och forskare på ett sätt som skapar måleriska små blodmoln. Ungefär som när man stampar på en väl utvecklad röksvamp.
Vid en första anblick kan den klassiske fakiren synas ägna sig åt självplågeri – nålar i kinderna, spikmattor och svält – men egentligen handlar det om en rigorös religiös regim som syftar att föra utövaren närmare Gud. Möjligen är det så man bör närma sig produktionsbolaget The Asylums filmer, för när det gäller utövande av filmsjälvplågeri finns det egentligen ingen vettig anledning (jag säger vettig anledning).
alt. titel: Anaconda 3, Anaconda III
Ungefär halvvägs in i Anaconda 3 utspelar sig följade replikskifte:
Jag: Jag kan inte ta den här filmen på allvar när David Hasselhoff dyker upp.
Min älskade make (som gav upp efter cirkus 5 minuter): Så du kunde ta den på allvar innan då?
Ni, kära bloggläsare, förtjänar ärlighet och sanning framförallt, så jag ska avslöja något. Ni kanske blir förfärade, upprörda, ja, chockade in i märgen men när allt kommer omkring tror jag att både jag och ni mår bäst av brutal uppriktighet. Är ni beredda?
Ett läkemedelsföretag får dollartecken istället för pupiller när Jack Byron och Gordon Mitchell föreslår en expedition till av avlägsen Borneodal där det ska finnas en ovanlig orkidé. Inte för att de alla är ivriga amatörbotanister, utan för att växten innehåller ämnen som skulle kunna förlänga livet.
Sagt och gjort, en brokig skara forskare, doktorander, bortskämda företagsrepresentanter samt ett styck hårdför flodpråmskapten ger sig iväg på den på grund av regnperioden givetvis livsfarliga vattenvägen. Jack bekänner snart färg genom att dessutom muta kaptenen Bill till att ta en ännu farligare, men potentiellt snabbare, väg.
Fortsätt läsa ”Anacondas: The Hunt For the Blood Orchid (2004)”
Det gäller minsann att huvudet på skaft när man tittar på Boa vs. Python. Den ouppmärksamme skulle nämligen kunna luras tro att detta skulle vara en wrestlingfilm, då den inleds med en match mellan två maskbeklädda herrar vid namn Boa och Python. Men här har vi att göra med de klurigaste av manusförfattare (Chase Parker och Sam Wells), för samtidigt som wrestlingmatchen pågår i Atlantic City får vi följa en lastbil på färd genom USA. Helt plötsligt börjar en massa alarm blinka, man stannar lastbilen för att återigen söva vad det än är som finns i lastbilen (vi förstår dock att det är väldigt stort) men till ingen nytta.
Jag minns att jag första gången åsåg Anaconda (
på bio, icke desto mindre!) med en viss förundran. Här hade man med hjälp av hyfsat kända skådisar (men en relativt okänd regissör) försökt blåsa liv i den klassiska monstergenren. Med dagens relativa överflöd av nyproducerade filmer av den här typen ska man komma ihåg att detta var ett par år innan The Asylum skulle komma igång ordentligt och fyra år innan Sci Fi Pictures körde på med sin verksamhet.
Vad vi har framför oss är alltså Jennifer Lopez och Ice Cube som inte bara måste försvara sig mot kolossala anacondor (minst 20 meter långa), utan också den illistige Jon Voight. I mindre roller ser vi dessutom både Danny Trejo och Owen Wilson.
Surfaren Sean ska vittna i mot gangstern Eddie Kim. Eftersom Sean bor på Hawaii (självklart, han är ju surfare) och rättegången ska hållas i L.A. flygs han, eskorterad av två FBI-agenter, i största hemlighet till rättegångsdestinationen. Men inte hemligare än att Eddie Kim har lyckat ta reda på vilken flight det handlar om och han har sett till att planet aldrig kommer att nå LAX.
Alt titel: Anaconda 4: Trail of Blood
I de karpatiska skogarna är det full rulle. Hit kommer Alex, en student som brukar semestra hos sin (möjligen rumänska) mormor. Han stöter på Amanda, en kaxig botanist med klara Lara Croftinfluenser som åtföljs av två poliser. Hit kommer också ett gäng arkeologer som ska söka efter ett första gäng arkeologer som de har tappat kontakten med. Dessutom smyger en samling torpeder/lönnmördare omkring, vilka primärt är ute efter Amanda och henns forskarkollega Peter, men som, ska det visa sig, är ganska generösa med sina tjänster. Men Karpaterna löper ingen större risk för att bli överbefolkat eftersom det i området också rör sig en gigantisk orm (möjligen en anaconda, jag har redan glömt bort om detta nämns uttryckligen) som gladeligen tuggar i sig den ena efter den andre.
Rörliga bilder och tryckta ord 