Efter att ha tagit sig igenom 272 sidor enbart ägnade åt Tremors (filmer och TV-serie) kan jag lugnt konstatera att jag nu vet avsevärt mer om serien än när jag gjorde för ett halvår sedan. Det kan till och med vara så att jag vet mer än jag egentligen ville veta…
Fortsätt läsa ”Seeking Perfection: The Unofficial Guide to Tremors (2015)”
Gänget ombord på forskningsstationen Mana One gör vad varje vetenskapsman (och -kvinna) med självaktning bör göra: de tar sig till ställen där människan inte har någon egentlig plats.
alt. titel: H.P. Lovecraft’s Witches
I sitt anletes svett och en fruktansvärt ful peruk föder den vitsminkade (ska man vara albino får man lida pin) Lavinia Whatley tvillingar. Fader: okänd? You wish…
Vampyrer får ibland kämpa lite för brödfödan. Klättra på väggar, stångas mot vitlök och försöka övertala allmänt motsträviga jungfrur. Manliga vampyrer, vill säga. Den kvinnliga vampyrvarianten som allmänt går under namnet succuba (succubus på engelska) torde å andra sidan ha världens lättaste jobb. En kurvigt snygg kvinna som förföriskt suger i sig cigaretter, drinkar och cocktailbär med samma vällustiga småleende lockar till sig män av alla de sorter.
Jag önskar att jag hade kunna bjuda på något mer högkvalitativt så här i årets första inlägg, but the blog wants what the blog wants… Ett försök till fredagssågning blev det istället.
***
Mulberry St (2006)
Det är ovanligt varmt i New York och runtomkring i staden börjar folk insjukna efter bett från aggressiva råttor. Katastrofrapporterna på TV och radio pratar om kräkningar och yrsel men tycks glömma bort att nämna den lilla detaljen att offren dessutom blir väldigt sugna på människokött (plus att de riskerar att börja likna greve Orlock). Fortsätt läsa ”X2: Räliga rådisar i korthet”
Huka er gott folk och håll i hatten! Den mest oheliga av allianser har skapats och dess länders frukt är Sharknado. Varken kabelkanalen SyFy eller produktionsbolaget The Asylum är direkt välkända för några kvalitetsprodukter, så deras kombinerade efforter riskerar att skapa ett svart slukhål av filmisk bedövlighet.
Fin Shepard lever ett förhållande sorglöst liv i Santa Monica där han sköter sin lätt nedgångna bar och surfar med aussiekompisen Baz. Men när en storm närmar sig den Californiska kusten är det dags att se om sitt hus, eller i alla fall sin familj, och det visar sig att Fin är utrustad med både ex-fru och nu-barn. Vilket är särskilt frustrerande för servitrisen och bartendern Nova som är mer än halvintresserad av sin tidigare så sorglöse arbetsgivare.
En ensam liten flygödla som inte fick plats i det senaste Halloween-temat.
***
Paleontologiprofessorn Michael Lovecraft upplever det akademiska mottot ”publish or perish” alltför bokstavligt. Han har en sista chans att bevisa att han är en duktig forskare innan han med huvudet före kommer att förvisas till en exil som inbegriper populärvetenskapliga youtube-föreläsningar och sakkunnig till mediokra dinosauriefilmer.
Och därmed är årets Halloween tillräckligt infirad för min del. Det här temat, Fjälliga fasor, har knappast inneburit några höjdpunkter på filmfirmamentet men det är ju heller inget man riktigt förväntar sig av djurskräckisar. Vid genomläsning av alla inlägg upptäcker jag att orden ”inte bra” förekommer i överflöd.
Efter avslutat tema tror jag att jag ska hålla mig ifrån Syfy-produktioner på ett tag. Jag vet ärligt talat inte hur mycket mer jag orkar med just nu.
Idiotiskt manus 1A för dagen involverar ett B-filmsteam som är på Hawaii för att spela in mästerverket Head Chopper 2. Jag gissar att en av producenterna är Roger Corman? Nåväl, det potentiella slutresultat ser ut att bli marginellt sämre än vad jag sitter framför i detta nu.
Samtidigt härjar det runt två monstruösa (jag börjar snart få slut på synonymer till ”väldigt stora”) ormar på ön som tycks ha specialiserat sig på att tugga i sig turister och forskare på ett sätt som skapar måleriska små blodmoln. Ungefär som när man stampar på en väl utvecklad röksvamp.
När nyheten om fiskinvasionen i den lilla dammen nära postkontoret i Crofton, Maryland, slogs upp i amerikansk media 2002 måste det ha varit många inom underhållningsbranschen som allra minst fick en hjärnblödning av ren förtjusning. Men naturligtvis inte tack vare invasionen i sig (det är sällan tillräckligt med pengar i miljöskyddsfrågor för att underhållningsbranschen ska bry sig), utan beroende på vilka som stod för den.
Rörliga bilder och tryckta ord 