Piranhaconda (2012)

Efter avslutat tema tror jag att jag ska hålla mig ifrån Syfy-produktioner på ett tag. Jag vet ärligt talat inte hur mycket mer jag orkar med just nu.

Idiotiskt manus 1A för dagen involverar ett B-filmsteam som är på Hawaii för att spela in mästerverket Head Chopper 2. Jag gissar att en av producenterna är Roger Corman? Nåväl, det potentiella slutresultat ser ut att bli marginellt sämre än vad jag sitter framför i detta nu.

Samtidigt härjar det runt två monstruösa (jag börjar snart få slut på synonymer till ”väldigt stora”) ormar på ön som tycks ha specialiserat sig på att tugga i sig turister och forskare på ett sätt som skapar måleriska små blodmoln. Ungefär som när man stampar på en väl utvecklad röksvamp.

Anaconda 3: Offspring (2008)

alt. titel: Anaconda 3, Anaconda III

Ungefär halvvägs in i Anaconda 3 utspelar sig följade replikskifte:

Jag: Jag kan inte ta den här filmen på allvar när David Hasselhoff dyker upp.
Min älskade make (som gav upp efter cirkus 5 minuter): Så du kunde ta den på allvar innan då?

Ni, kära bloggläsare, förtjänar ärlighet och sanning framförallt, så jag ska avslöja något. Ni kanske blir förfärade, upprörda, ja, chockade in i märgen men när allt kommer omkring tror jag att både jag och ni mår bäst av brutal uppriktighet. Är ni beredda?