Att vara illusionist kräver stor fingerfärdighet. En sisådär trettio år efter barndomens trolleriföreställningar använder Harry Lockhart den fingerfärdigheten till att plocka åt sig saker som inte är hans. Av en ren slump hamnar han på en audition och blir raskt ivägskeppad till Hollywood som det nya, heta stjärnskottet.
Fortsätt läsa ”Kiss Kiss Bang Bang (2005)”
Efter att ha tagit del av två förvisso väldigt bra, men knappast upplyftande, filmer (Rekonstruktion Utøya och Goliat, premiär i oktober) var det nästan skönt att Malmö filmdagar kunde bjuda på en riktigt dum film.
Streamingtjänsten C More slår på stora trumman och inleder samarbete med ett antal bloggare varav jag är en. Hedrande och lite pirrigt, så klart. Under ett års tid kommer jag att med jämna mellanrum skriva om filmer (hey, vem vet, i denna galna värld kanske jag till och med slänger med en TV-serie?!) som finns tillgängliga via C More.
Trots dagens datum är denna film inget skämt. Dock en film som skämtar, men det är ju en helt annan sak.
***
(Skräck)komedin Idle Hands berättar en helt osannolik historia. Och då snackar jag absolut inte om att slackertonåringen Antons högra hand blir besatt av djävulen, vilket gör att han mördar folk till höger och vänster utan att han har något minne av det. Eller att djävulen förföljs av en druidisk prästinna som med hjälp av en helig dolk ska skicka tillbaka det mordiska otyget till helvetet. Inte ens det faktum att Antons två slackerkompisar Mick och Pnub (vi får kanske anta att det är ett smeknamn, annars undrar jag vad den grabbens föräldrar hade rökt på när han skulle döpas) blir levande döda efter att ha mördats av Anton (skulle äkta slackers går mot ljuset till tonerna av Enya-musik? “Fuck it, it was, like, really far…”).
Rörliga bilder och tryckta ord 