Allie, flickan av börd, och Noah, mannen av folket, spenderar en berusande sommar tillsammans 1940. Allt är sådär perfekt som bara en sommarförälskelse i ett smältande, gyllene och kustnära South Carolina kan vara. Men verkligheten bankar på porten – Allie ska gå på college och för Noah rycker värvningen till andra världskriget allt närmare. Lätt att tappa kontakten under sådana omständigheter. Ska de någonsin hitta tillbaka till varandra?
Detta är historien som Duke berättar för den demenssjuka Allie på ålderdomshemmet. Att nutidens Allie är densamma som i den romantiska 40-tals-historien görs snart klart, men vem är egentligen Duke?
Nå, som filmtittare skulle jag vilja påstå att man aldrig behöver undra över det särskilt länge heller. Och med tanke på att The Notebook bygger på en ofantligt populär roman med samma namn från 1996 gissar jag att filmmakarna inte såg det mödan värt att försöka vara överdrivet hemlighetsfulla på den punkten.
Filmmakarna i det här fallet är bland andra regissör Nick Cassavetes och manusförfattare Jeremy Leven. Cassavetes har petat in mamma Gena Rowlands i rollen som den äldre Allie medan hennes yngre jag spelas av Rachel McAdams (som hade ett bra 2004 karriärmässigt med The Notebook och Mean Girls). Gena Rowlands får matchas av James Garner, vars yngre version spelas av en vid tidpunkten relativt okänd Ryan Gosling. Numera känns det förstås givet att ha Gosling i rollen som huvudsaklig lover boy men om man betänker att tidigare kandidater till rollen som den unge Noah var Tom Cruise och George Clooney sätts det hela i ett lite annat perspektiv. Att påstå att Cassavetes gillade Gosling i rollen för att han ville ha en kille som var ”not handsome” är dock bara skrattretande.
The Notebook bjuder inte på något som helst nytt med sin kärlekshistoria och därmed kommer en stor del av ansvaret för filmens duglighet att ligga på dessa fyra skådisar. På det hela taget gör ingen av dem bort sig och bägge paren har en ganska hyfsad kemi sinsemellan. Egentligen tror jag att Garner och Rowlands visar att gammal är äldst, men eftersom deras historia är lite tunnare jämfört med den som ska utspelas 1940 blir det svårt att vara rättvis. Det McAdams och Gosling möjligtvis inte fixar är att framstå som trovärdiga deltagare i ett 1940, men det beror ju inte så mycket på deras prestationer som deras filmiska inramning vad gäller kostym, miljöer och stämning.
Det är bitterljuvt, det ros omkring i vackra naturområden, den spöregnas på kärlekspar och det förekommer till och med ogina föräldrar som inte vill att deras lilla prinsessa ska kasta bort sitt liv på en enkel brädgårdsarbetare. Inget nytt under solen med andra ord, vilket signaleras redan från sekund ett i filmen med lätt melankolisk pianomusik (komponerad av Aaron Zigman) och en drömsk färd i roddbåt i solnedgången.
The Notebook är inte dålig, men jag kan heller inte påstå att detta var en film som vann antingen själ eller hjärta. Att jag sannolikt inte tillhör dess målgrupp får man emellertid en aning om ifall man tittar på resultaten från 2005 års Teen Choice Awards. En prisgala som instiftats av Fox och där antal röstande som mest uppgått till dryga 80 miljoner. År 2005 tog The Notebook hem storslam i kategorier som ”Choice Date Movie”, ”Choice Movie: Chemistry”, ”Choice Movie: Liplock” och ”Choice Movie: Love Scene”. Gosling vann både ”Choice Movie: Male Breakout Star” och ”Choice Movie Actor: Drama”.
Sorry röstande teens, men ska jag ha en ”Date Movie” skulle jag tusen gånger hellre sitta igenom någon av kandidaterna till ”Choice Movie: Action”. Just det här året kunde man exempelvis välja mellan The Bourne Supremacy, National Treasure eller Sin City.
alt.titel: 
Innan du ser 
Efter att ha tagit del av två förvisso väldigt bra, men knappast upplyftande, filmer (Rekonstruktion Utøya och Goliat, premiär i oktober) var det nästan skönt att Malmö filmdagar kunde bjuda på en riktigt dum film.
Man kanske inte tror det, men det finns branscher som är ännu smutsigare än porr. I 70-talets L.A. ligger smogen tät och fåglarna faller ned likt stekta sparvar från skyn. Det är i alla fall vad demonstranterna som ligger utanför rådhuset vill hävda. Om de hade kunnat prata, vill säga, vilket de inte kan eftersom de ska föreställa döda. Trots det har Holland March och Jackson Healy efter löften om ekonomisk ersättning knappast några större problem att få svar på sina frågor om den försvunna Amelia.
(Skräck)komedin 
Välkommen till Los Angeles! Staden där allas drömmar går i uppfyllelse i sprakande technicolor. Nähä, inte det…? Mja, L.A. kan säkert framstå som det förlovade landet, vilket dryper av mjölk och honung, men det är inte alla förunnat att ta för sig av godsakerna. Fråga bara Mia Dolan. Hon flyttade från Boulder City för att bli skådis men har egentligen inte kommit närmare sin dröm än att hon jobbar i caféet på Warner Brothers-området. Plus sprungit på ett oräkneligt antal auditions där hon inte sällan blir avpolleterad efter att ha fått ur sig någon enstaka replik.
Rörliga bilder och tryckta ord 