Minari (2020)

alt. titel: Minari – Wo wir Wurzeln schlagen, Minari. Historia de mi familia

Kal-Oska och Krestina behöver en nystart och omlokaliserar till det lantliga Arkansas. Han är själglad över att kunna sticka ned händerna i en fin jordlott, ser fram emot att odla hemlandets grönsaker i det nya landets mylla. Hon är inte riktigt lika nöjd, saknar gemenskapen och bekvämligheterna som finns i närheten av en större stad. För att inte tala om sjukhus och vård för den hjärtsjuke sonen.

The Lighthhouse (2019)

Fyrar används ofta som symboler för det goda här i livet: hopp, upplysning, vägledning, räddning, frälsning. Så då faller det väl sig naturligt att de som är fyren allra närmast, fyrvaktarna, ständigt är fyllda av all denna godhet. Det är ju ändå de som genom hårt och idogt arbete ser till att fyren kan fullfölja sitt betydelsefulla värv.

Utvandrarna (2021)

Det är högst motvilligt som Kristina Nilsson sätter sig i vagnen tillsammans med maken Karl-Oskar och barnen Lill-Märta, Johan och Harald för att påbörja resan som först ska göra dem till ut- och sedan invandrare. För Kristina är Sverige Hemma och Amerika Borta och aldrig mötas de två. Men Sverige är också ett Hem fullt av steniga åkerlappar, fattigdom, svält och döda flickebarn. Därför går Kristina med på Karl-Oskars önskan att pröva lyckan på andra sidan havet. Men även när han hittat den perfekta biten mark, vid stranden av sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota, och lyckats bygga en präktig stockstuga åt dem, har hon svårt att finna sig tillrätta.

Korparna (2017)

alt. titel: Ravens

Hade jag varit LRF-ordförande hade jag sett till att till varje pris stoppa premiären av Korparna, för maken till anti-reklam för bondeyrket var det länge sedan jag skådade.

Emigrantepos (1949-1959)

På förekommen anledning från RJ som i glödande ordalag recenserat Jan Troells Utvandrarna på sin blogg.

Jag tänker inte gå in i långdragna diskussioner om nationell kanon, litterär xenofobi och vad de svenska kursplanerna i grund- och gymnasieskola egentligen borde fokusera på men jag säger så pass mycket: Vilhelm Mobergs böcker borde vara en stapelvara för svenska skolbarn, både inom svensk-, religions- och historieämnet (och varför inte matematik — hur många bushels vete bärgar Karl-Oskar om hans skörd blir sex gånger så stor?). Att det inte tycks finnas någon nytryckt billig utgåva tillgänglig är skandal (en sökning på bokfynd.nu ger vid handen ljudböcker, som förvisso är excellent inlästa, och engelska översättningar).