Pacific Rim (2013)

Det nya hotet mot jorden, eller snarare mänskligheten, kommer inte utifrån. Istället öppnas en dimensionell portal på Stilla havets botten, vilken med jämna mellanrum kräks ur sig gigantiska monster. Till en början står man handfallen och kan bara åse förstörelsen som varelserna åsamkar kuststäderna.

Men efter ett tag är det dags att slå tillbaka och vad är väl en mer naturlig havsmonsterbekämpare än en enorm, tvåbent robot? Vad är väl mer mänskligt än att kontra överjordiska bestar med en rejäl nävfajt, robotvisir mot monsteransikte? Det smidigaste hade förstås varit om dessa robotar kunnat fjärrstyras, men vem har sagt att saker och ting ska vara enkelt? Självklart måste de bemannas av inte bara en, utan två, mentalt sammanlänkade, piloter, vilka befinner sig i robothuvudet.

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

Dan före dopparedan bjöd detta år inte bara på skinkgriljering och julpyntande, utan också på ett biobesök. Oavsett vad jag läst, hört och själv förväntade mig av The Hobbit sög det i biotarmen och det kändes som om detta var en film som helst skulle avnjutas på bio.

Och precis som i fallet med Rise of the Guardians är jag glad att The Hobbit blev en biofilm (men i vanlig, hederlig 2D). Med lite tjuvläsning i bagaget var jag dessutom hyfsat förberedd på vad som väntade. Nej, The Hobbit skulle inte bli en ny LOTR. I det hade jag förstås också hjälp av en tillräckligt god hågkomst av boken, vilken jag upplever som inte riktigt lika nyanserad som trilogin. Det är mer av en barnbok, mer åt Narnia-hållet, helt enkelt.

The Dark Knight Rises (2012)

Narkissus var en ung krigare i det antika Grekland. Han var sanslöst vacker och därmed, i likhet med många andra vackra människor, uppfylld av sin egen skönhet. Ingen var värd hans kärlek utom han själv. Denna devis genomförde han så konsekvent att han tynade bort, eftersom han inte kunde slita sig från sin egen spegelbild.