His House (2020)

Flyktinghandläggaren Mark kan inte nog lovprisa Rial och Bols nya hus. Det är ett palats – ”This is all for you!” Allt som enligt Mark behövs i detta palats är en lättare ”wipe down”. Medan vi ser ett mer än nedgånget hus i ett mer än nedgånget och tröstlöst bostadsområde. Var befinner vi oss? ”High Street, mate. In London? Why not?”

Fortsätt läsa ”His House (2020)”

Lionheart (2018)

Betänk nidbilden av en film i Oscars-klassen Best International Feature Film: ett långsamt och svårmodigt svart-vitt drama, gärna östeuropeiskt, om vedermödorna som drabbar en lantbrukarfamilj eller varför inte en katolsk nunna? I det sammanhanget känns nigerianska Lionheart kanske lite apart. Men så noterar jag att filmen var landets absolut första bidrag någonsin i den klassen och det hela blir en smula mer begripligt.

Fortsätt läsa ”Lionheart (2018)”

Last Flight to Abuja (2012)

FilmspanarnaLast Flight to AbujaJag anser mig själv vara hyfsat allmänbildad, men tvingas allt som oftast inse att det finns stora vita fläckar på bildningskartan. Ett sådant terra icognita är geografi. När vi bänkades oss inför Last Flight to Abuja (visad inom ramen för filmfestivalen CinemAfrica) visste jag att Nigeria var ett land i Afrika. Typ norra Afrika. Och…det var väl liksom det. Plus att District 9 (inte helt okontroversiellt, ska väl tilläggas) utpekade landets befolkning som osedvanligt elaka gangstrar.

Överhuvudtaget kan jag inte påstå mig vara särskilt bevandrad i afrikansk film, de jag kan dra mig till minnes är lätt räknade på högra handens tumme och pekfinger (vänsterhanden är reserverad för Sydamerika, fråga mig inte varför…). Last Flight… utvidgade alltså mitt afrikanska filmkonto radikalt och bara det måste ju ses som en seger.

Fortsätt läsa ”Last Flight to Abuja (2012)”

Tears of the Sun (2003)

Ett team Navy SEAL:s får i uppdrag att ”extrahera” ett antal västerlänningar från Nigeria, vilkas mission och läkarstation hotas av rebellstyrkor. När teamet väl är på plats går det väl inte riktigt som de tänkt sig, prästen och nunnorna åker inte med överhuvudtaget, och den halsstirriga (men naturligtvis undersköna) läkaren Lena vägrar att lämna alla de människor som sökt sig till missionen. Istället för att göra det som uppdraget borde ha dikterat, ”tranq this bitch and get the hell out”, tar Bruce Willis löjtnant i det här läget det första av många dåliga beslut. Vad som skulle ha varit ett enkelt in- och utuppdrag blir istället snart till ett evigt flyende från välbeväpnade (och snabba) rebellstyrkor genom regn och lerig djungel.

Fortsätt läsa ”Tears of the Sun (2003)”