Los Angeles 1989. Det har börjat gå upp för underhållningsbranschen att det finns dåligt utnyttjade publikresurser. Därför äger produktionsbolaget RMV musikkanalen Culture, specifikt riktad mot en svart publik. Men inom vissa, strikta ramar förstås. Och de ramarna är på väg att bli ännu striktare.
Fortsätt läsa ”Bad Hair (2020)”Inget tjafs, nu ska de sista tovorna redas ut och hårnålarna komma på plats!
Under 90-talet fortsatte Disney Studios att i Hercules (1997), Mulan (1998) och Tarzan (1999) blanda datorunderstödd animation med vanlig, 2D med 3D, medan Pixar förfinade sin redan inslagna väg. Men Disney visste förstås vad som komma skulle och förberedde sig. Dinosaur från 2000 blev studions första helt datoranimerade långfilm och jämför man med Toy Story 2 som kom bara året innan upplever jag att det är en rätt stor skillnad på de två. Titta bara på lemurpälsarnas helt enorma detaljrikedom i den inledande meteoritscenen. Däremot håller man med hjälp av ganska korta pälsar rörligheten till ett minimum, även om vi precis i början kan ana en vindbris.
Välkomna tillbaka! Idag stiftar vi närmare bekantskap med hårteknikens under och då menar jag inte locktången.
Egentligen är det ganska självklart när man tänker efter. Karaktärs- och händelseutveckling är primärt beroende av mänsklig kreativitet och förmågan att levandegöra hela härligheten dramaturgiskt. Hår är däremot ett element som vinner på tekniska landvinningar som innebär möjligheter att hantera ett stort antal detaljer. Sammanfatta med ett ord? All together now: Datorer!
Idag fortsätter vi med 1940-talet så får vi väl se hur långt vi hinner. Alla på plats? Please keep your arms and legs inside the vehicle at all times.
Redan i Pinocchio (1940) har katterna Figaro och Gideon fått enstaka testar i bröstbehåring och polisonger jämfört med djuren in Snow White (1937). I Fantasia (1940) finns det mycket fina rörelser i kentaurernas svansar även om fallet och rytmen snarare påminner om tyg. I scenen med kentaurinnorna syns till och med en hel liten hellensk skönhetssalong där de unga damerna får möjlighet att göra sig riktigt piffiga i hår och svans för sina hugande friare.
En manlig man är en hårig man, det visste redan Delila. Snipp, snipp med saxen och hennes Simson var effektivt, om än symboliskt, kastrerad (han hade alltså tur jämfört med John Bobbitt). Så vad blir den naturliga reaktionen när det inte är Delilas sax, utan biologi i kombination med en allt ökande ålder som får ungdomslockarna att falla från skulten? Naturligtvis det svartaste av bedrägerier…
Under årens lopp har vi alltså sett många mer eller mindre magnifikt hårresande (heh…) överkamningsexempel både i verkligheten (Donald Trump) och på vita duken (Kingpins Ernie McCracken eller American Hustles Irving Rosenfeld). Men frågan är om inte den mesta överkamningen av dem alla är filmmediet självt. Syftet med en överkamning är ju helt enkelt att skapa en illusion (närvaro av hår där sådant saknas) och vad annat är syftet med film?
Rörliga bilder och tryckta ord 