You are currently browsing the tag archive for the ‘Datorer’ tag.

Har Michael Mann gett sig in i storpolitiken? Jag uppfattar honom som en regissör vilken annars hållit sig inom mer nationella sfärer men Blackhat verkar vara ett försök att balansera på en diplomatisk knivsegg.

För vilka länder är det som cirkulerar i media som de mest hackerbenägna? Mitt lekmannajag sätter ett par bytes på Ryssland och Kina. En hackerthriller som Blackhat skulle därmed kunna handla om hur ett helt land på olika sätt försöker infiltrera ett annat medelst digitala hjälpmedel.

Istället börjar Blackhat med ett infamt anfall på ett kinesiskt kärnkraftverk som resulterar i många skadade och nyhetsbilder som kablas ut över hela världen. Militärofficeren (inte polisen, märk väl) Chen Dawai får i uppdrag att lösa fallet och eftersom det dessutom förekommit en liknande attack (på det digitala planet, alltså) på den amerikanska börsen vänder han sig till FBI.

De amerikanska myndigheterna går motvilligt med på att dela information med Chen (killen har ju ändå läst på MIT, he’s practically one of us!) men han behöver mer hjälp. Det visar sig att hans gamle rumskompis från college, Nicholas Hathaway, är ett ännu större datorgeni än Chen själv. Kruxet är bara att man i så fall måste släppa ut honom från finkan där han avtjänar ett långt straff för ett par digitala bankrån.

Så en slags Red Heat skulle man kanske kunna säga, där Schwarzenegger och Sovjet ersatts cyberbrott och Kina? En större skillnad jämfört med 80-talsfilmen är sannolikt att filmen relativt snart förflyttar sin handling till Kina där vi under en ganska lång period får se ett fint och friktionsfritt samarbete, både mellan den kinesiska militären och polisen samt mellan de kinesiska lagmännen och de besökande amerikanerna. I slutänden visar det sig föga förvånande att skurkarna vare sig är kineser eller utför sina brott för något annat än snöd vinnings skull.

Men vem vet, Michael Mann kanske bara tog chansen att göra en helt ok cyberthriller? En genre som i och för sig är lurig eftersom filmerna kan åldras ruggigt snabbt. Och det ska väl erkännas, Manns försök att illustrera datatrafik genom att låta kameran dyka ned i kabelhärvor kändes väl kanske vare sig särskilt nyskapande eller spännande.

Samtidigt känner jag igen regissörens faiblesse för alfahannepissande i mano a mano-relationen mellan Chris Hemsworths Hathaway och cyberskurken. Klart att de måste utbyta några förolämpningar över nätet när den snälle hackern Hathaway (han rånar ju bara banker, it’s victimless crime!) fattar att den taskige hackern tittat på honom genom en webkamera. Now it’s personal! Och än personligare ska det komma att bli…

Och för sitt eget bästa kan jag tycka att Mann borde ta och sluta upp med att försöka lägga in romantiska relationer mellan män och kvinnor i sina filmer. Chen (spelad av Leehom Wang, enligt Wikipedia “the only person in the Mandarin pop circle” som varit olympisk fackelbärare två gånger. Det känns inte som om den populationen är direkt gigantisk…) måste prompt släpa med sig sin datorkunniga syster Chen Lien (spelad av Tang Wei) till staterna och gissa vem hon blir kär i? Tyvärr är det en relation som i Manns film har endast en funktion och det är att Hathaway i förtroliga samtal ska kunna visa vilken schysst kille han egentligen är. Vem Chen Lien är, är tydligen helt ointressant eftersom vi inte får veta ett skvatt om henne. Hennes främsta jobb i filmens historia är att (1) ställa inkännande frågor, (2) hålla ett rätt obegripligt peptalk som inte tycks leda någon vart och (3) tårögt se på medan hennes manly man gör sig klar för slutfajten (ni vet, mano a mano och allt det där…).

Men man ska inte underskatta spänningen som skapas genom korthuggna DOS-utbyten på en datorskärm. Klart mer spännande än alla personliga uppgörelser, hur spektakulära de än må vara med skjutvapen, hemmagjorda skottsäkra västar och malajiska parader.

Annonser

Dags att återbesöka en gammal favorit, oavsett om man pratar om filmen The Net eller Sandra Bullock. Nu har jag förvisso inte ett The Blind Side men har Sandra någonsin varit mer tillgänglig och ”likeable” än i The Net?! Att hon sedan är alldeles för snygg, har alldeles för bra kropp och för fräsch hy för att vara trovärdig som en eremithacker vilken lever på pizza instängd i sitt hus 23 av dygnets 24 timmar har man liksom inga problem att acceptera. Det är ju Sandra och vad visste man egentligen om hackers 1995?!

Det man får lära sig via The Net är exempelvis att det går att radera väldigt mycket på en dator bara genom att trycka på delete-knappen en enda gång. Eller att alla datorer eller operativsystem har oerhört informativa och tydliga användargränssnitt. Inget obegripligt DOS här inte, nu snackar vi blinkande rutor som upplysningsvis meddelar att det inte går att få kontakt på det här sättet men om du bara tar dig till en dator som är uppkopplad mot den mytologiska ”main frame” ska det nog gå alldeles utmärkt.

Nå, det är förstås lätt att raljera över en film som The Net, vilken antagligen inte visade upp en relevant datorvärld ens när den hade premiär. Men numera är ju en del av charmen med filmen att för varje tittning se hur den glider längre och längre tillbaka i en digital forntid.

Och se på fan, trots gammaldags datormiljöer och en närmast nostalgiskt färgad bild av en värld fullkomligt styrd av Den Farliga Datorn är The Net är fortfarande en superb thriller. Både för sin tidiga beskrivning av vad som idag är känt som identitetskapning och för Sandra Bullocks hjältinna Angela Bennett. En tuff protagonist som tar tag i sin omöjliga situation och verkligen får publiken att lida med henne i den omöjliga situation hon befinner sig i.

Och vilken situation är det? Jo, Angela Bennett är en riktig hot shot på datorer men lever i skymundan av all annan mänsklig interaktion förutom sin alzheimer-sjuka mamma som inte känner igen sin egen dotter. På en sällsynt semester blir hon bestulen på både pass och pengar (never leave the safety of your home…) och när hon försöker få ut ett temporärt visum på amerikanska ambassaden säger personalen att hennes uppgifter inte alls matchar en kvinna vid namn Angela Bennett utan Ruth Marx. Väl tillbaka i staterna visar det sig att ”Ruth Marx” har ett brottsregister långt som en chattsession mellan ensamma datornördar. Vad är det Angela ovetande har upptäckt som filmens skurkar är beredda att mörda för?

Jag tror att The Net funkar eftersom den så tydligt appellerar på den icke föraktliga rädslan som fanns (och som vi nu kanske bara blivit immuna mot) för ett samhälle fullkomligt kontrollerad av datorer och datorregister (varför kolla för säkerhets skull, säger datorn att patienten har diabetes har patienten diabetes!). Samtidigt lyckas den vara så relaterbar, både genom Sandra Bullocks prestation som Angela och att rollen på något sätt i botten brottas med rädslor och farhågor som alla har.

Vem vill inte se övertydlig och uråldrig datorgrafik i kombination med en Sandra Bullock i sitt esse. Vem vill inte se The Net?

The Net kan bland annat avnjutas på streamingtjänsten C More. Utnyttja för all del C Mores gratismånad för att se denna ypperligt trevliga thriller.

The Matrix slog ned som en EMP (och vet du inte vad det är behöver du se The Matrix…) på biograferna i slutet av 90-talet. Syskonen Wachowski (då bröder, nu systrar) paketerade sin snabbkurs i filosofi i ett så vrålsnyggt steamcyberpunk-anime-Alice i Underlandet-vajerfajtingfodral att femtonåringar världen över blev golvade av konceptet att vi människor bara lever i någon annans (eller annats) medvetande. Tänkt att ingen hade kommit på det förut, så jävla coolt?!

Läs hela inlägget här »

Ett kortare avbrott i 1800-talskavalkaden som är Brontë-bonanzan för en rykande aktuell bio- och Oscarsfilm.

***

hidden-figuresalt. titel: Dolda tillgångar

Ska man vara petig finns det väl egentligen inga dolda tillgångar, det handlar bara om att veta var man ska titta någonstans… Dit väldigt få ögon letar sig är beräkningsenheten vid rymdorganisationen NASA på 60-talet. En separat och segregerad enhet där det enbart finns svarta kvinnor anställda för att i allt väsentligt agera som mänskliga räknemaskiner (det fanns alltså en tid när ”colored computer” inte hänvisade till en blå iMac).

Läs hela inlägget här »

Paranormal Activity 4Återigen blir påminns vi om vad som hände i del 1 och 2 – Micah, Dan och Kristi är döda medan Katie och lille Hunter är spårlöst försvunna. Istället för 1988 transporteras vi den här gången till ett hyfsat nutida Nevada där vi får träffa familjen Nelson som i vanlig ordning rumsterar i ett big ass hus. Turligt nog är det också rikligt utrustat med laptops, Kinect och smartphones, för den här gången är det ultradigital teknik som gäller.

Läs hela inlägget här »

The Atrocity ArchivesThe Atrocity Archives (2004)

Bob Howard håller på att förgås i det byråkratiska helvete som är The Laundry, den engelska underrättelsetjänsten som sysselsätter sig med det ockulta. I ett försök att bryta tristessen från skrivbordsjobbet anmäler han sig till fälttjänstgöring, vilket dock ska visa sig vara lite väl intressant för IT-teknikern.

Läs hela inlägget här »

Välkomna tillbaka! Idag stiftar vi närmare bekantskap med hårteknikens under och då menar jag inte locktången.

Egentligen är det ganska självklart när man tänker efter. Karaktärs- och händelseutveckling är primärt beroende av mänsklig kreativitet och förmågan att levandegöra hela härligheten dramaturgiskt. Hår är däremot ett element som vinner på tekniska landvinningar som innebär möjligheter att hantera ett stort antal detaljer. Sammanfatta med ett ord? All together now: Datorer!

Mac Classic pic Läs hela inlägget här »

The Social NetworkUtan incitamentet från kvinnlig fägring stannar mänskligheten. Eller i alla fall manligheten. Det är kanske sensmoralen man ska ta med sig från The Social Network. Eller handlar det om att man ska vara schysst mot sina vänner? Men vem behöver vänner när man har miljoner på banken och en hel (dator)världs beundran? Eller ser vi bara en asocial loser som ges (och tar) chansen att en gång för alla kunna stick it to the man? Som vill visa att han är minst lika bra (och kanske till och med lite bättre) som alla de där mer lyckligt lottade killarna, vilka torde vara onormalt bredkäftade med tanke på alla silverskedar som ska få plats

Läs hela inlägget här »

MoonSam Bell har börjat räkna dagarna till dess att han kommer att kunna avsluta sitt treåriga uppdrag på mångruvbasen Sarang. Ärligt talat börjar han bli lite snurrig av all månensamhet, inte nog med att han ständigt talar med sig själv (men vem ska han annars tala med?) han har dessutom börjat se syner och drömmer konstiga drömmar. En av de där sista skälvande dagarna är han så virrig att han kraschar sin månbil.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Simone

Regissören Viktor Taransky är trött på diviga skådespelare som har orimliga krav på bekvämligheter och fjäsk. Han längtar tillbaka till eran då filmbolagen i praktiken ägde sina stjärnor och kunde ge dem filmer, hyra ut dem och får dem att byta namn, allt efter eget gottfinnande. Tack vare programmeraren Hank Aleno får Viktor möjlighet att skapa den perfekta skådespelarskan, digitala Simone (sammandragning av Simulation One, get it?).

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg