alt. titel: Saknad i strid
Snacket gick i Hollywood. Sly Stallone som gjort braksuccé några år tidigare i rollen som sliten Vietnamveteran skulle tillbaka ut i djungeln igen och nu gällde det att smida medan järnet var varmt. 80-talens motsvarighet till bolaget The Asylum (ok, den jämförelsen är kanske lite orättvis), Golan Globus, såg till att klämma in en inspelning av inte bara en, utan två djungelfilmer (guldstjärna i kanten för effektivt utnyttjande av resurser!).
Att försöka orientera sig i en vilt främmande stad i ett land där man inte talar språket kan vara förvirrande, fråga bara Jack Dwyer. När det fina hotellet inte kan ställa upp med vare sig amerikanska nyhetssändningar eller amerikanska tidningar ger han sig ut i den sydostasiatiskt fuktiga hettan för att hitta någotdera.
Rhinestone, eller ”strass” som det ju heter i gamla svedala, är något som är fejk. En bergskristall som låtsas att den är en diamant. Men det är inget fejk med Nick Martinelli. Först är han en äkta New York-taxichaffis, komplett med en total oförmåga att ratta en bil i storstadstrafiken, italiensk NY-accent och ett hett temperament.
Ok, lite fuskigt är det eftersom jag redan har publicerat den här texten en gång och dessutom inte heller sett om filmen. Men i kompletthetens namn är det petitess. Med tanke på hur snäll jag var mot Rambo III skulle jag kunna tänka mig att jag kanske skulle ha gett denna fjärde Rambo-film lite högre betyg om jag sett den tillsammans med de andra filmerna. Å andra sidan är Johnny-boy tillbaka och nosar lite på ideologin och det är aldrig nyttigt…
***
alt. titel: Rambo IV, John Rambo
John Rambo söker en fristad från sina minnen i Thailand, där han försörjer sig på att fånga ormar till en turistisk ormfarm och skjutsa omkring folk i sin båt. En dag blir han uppsökt av ett kyrkligt gäng från USA som vill att han ska ta dem in i Burma (eller Myanmar som man väl ska säga nu för tiden) där de ska hjälpa de kristna karenerna, som blir förföljda på grund av sin religion, med mat, medicin och Guds ord. John vägrar först, med argumentet att man aldrig kan förändra någonting, men blir så småningom övertalad. Han släpper av dem på andra sidan gränsen och återvänder till Thailand. Givetvis går det inte så bra för välgörarna och givetvis måste Rambo än en gång tuffa mot landet-som-inte-längre-heter-Burma, den här gången med ett gäng legosoldater i lasten.
alt. titel: Rambo IV, John Rambo
Med tanke på alla Slyfans som skockas (ja, jag menar åtminstone dig och dig och dig) publicerar jag nu med fara för liv och lem följande recension… 🙂
John Rambo söker en fristad från sina minnen i Thailand, där han försörjer sig på att fånga ormar till en turistisk ormfarm och skjutsa omkring folk i sin båt. En dag blir han uppsökt av ett kyrkligt gäng från USA som vill att han ska ta dem in i Burma (eller Myanmar som man väl ska säga nu för tiden) där de ska hjälpa de kristna karenerna, som blir förföljda på grund av sin religion, med mat, medicin och Guds ord. John vägrar först, med argumentet att man aldrig kan förändra någonting, men blir så småningom övertalad. Han släpper av dem på andra sidan gränsen och återvänder till Thailand. Givetvis går det inte så bra för välgörarna och givetvis måste Rambo än en gång tuffa mot landet-som-inte-längre-heter-Burma, den här gången med ett gäng legosoldater i lasten.
Rörliga bilder och tryckta ord 