Rambo (2008)

alt. titel: Rambo IV, John Rambo

Med tanke på alla Slyfans som skockas (ja, jag menar åtminstone dig och dig och dig) publicerar jag nu med fara för liv och lem följande recension… 🙂

John Rambo söker en fristad från sina minnen i Thailand, där han försörjer sig på att fånga ormar till en turistisk ormfarm och skjutsa omkring folk i sin båt. En dag blir han uppsökt av ett kyrkligt gäng från USA som vill att han ska ta dem in i Burma (eller Myanmar som man väl ska säga nu för tiden) där de ska hjälpa de kristna karenerna, som blir förföljda på grund av sin religion, med mat, medicin och Guds ord. John vägrar först, med argumentet att man aldrig kan förändra någonting, men blir så småningom övertalad. Han släpper av dem på andra sidan gränsen och återvänder till Thailand. Givetvis går det inte så bra för välgörarna och givetvis måste Rambo än en gång tuffa mot landet-som-inte-längre-heter-Burma, den här gången med ett gäng legosoldater i lasten.

Jag blir inte klok på Rambo. Filmens anslag, där man får veta att de kristna karenerna (majoriteten av detta folk är dock buddist-animister) blir grymt förföljda av burmesisk militär, gör intryck av att detta kommer att bli en Angelägen film. En sådan där som gör att man direkt lyfter på luren till Röda korset eller annan lämplig hjälporganisation så snart man har sett klart. Denna stämning understryks vidare av att våldsskildringarna är extremt naturalistiska — det känns som det är meningen att man ska bli äcklad av kroppsdelar, blod och hjärnsubstans som flyger i alla riktningar. Och tro mig när jag säger att det är mycket av den varan. Vi snackar här alltså inte om något visuellt snyggt våld där man nästan glömmer bort att någon dör när blodet står som en fontän i slo-mo.

Själva handlingen motsäger däremot den stämningen. Efter några pliktskyldiga flashbacks från tidigare filmer och ett visst våldsmotstånd från John Rambos sida är det fullt ös med pilbågen (och givetvis mer moderna eldvapen också) som vanligt. Man hade åtminstone väntat sig att han under en period skulle konka runt på ett litet karenskt barn eller något liknande men de enda som i realiteten tycks vinna på hans burmesiska slaktorgie är västerländska missionärer och legosoldater.

Den förhållandevis stora del av filmen som ägnas åt att betona hur enormt grymma och genomonda, inte bara den cigarettrökande och på-gränsen-till-pedofilhomosexuelle högste officeren, utan i princip hela den burmesiska armén är gör också att framställningen känns obalanserad. Det är nästan så man undrar om Sly, som förutom att inneha huvudrollen också har regisserat och varit med om att skriva manus, någon gång har fått en öl i knäet på en burmesisk restaurang.

Obalansen följer även med i klippningen. Möjligen är det meningen, men ibland är händelseförloppet så hackigt att man knappt hänger med på vad som händer. Tidvis får man sitta minutrarna efter något har exploderat och försöka lista ut vem det var som sprängde vad och vilken konsekvens det var tänkt att få.

Nej, denna nyversion kan definitivt hoppas över till förmån för det mer än 25 år äldre originalet.

20 reaktioner till “Rambo (2008)”

  1. Har sett 1+2+ ovanstående film. 1:an är bra, ovanstående är en enl. mig en ok actionfilm vare sig mer eller mindre, bara man inte tänker till för mkt.
    Men visst är det roligt när amerikaner misslyckas att tolka omvärlden, alltid bättre med påhittade länder.
    Med rädsla för liv o lem får jag erkänna att jag har två Rocky recensioner gömda djupt i min blogg. Varsågoda Fiifi o Pladd 😉

    http://filmitch.wordpress.com/2010/01/04/rocky-1976-usa/

    http://filmitch.wordpress.com/2010/01/09/rocky-2-1979-usa/

  2. First Blood är lysande men Rambo var inte fullt lika bra. Mitt största problem med just den filmen var att den inte kunde bestämma sig för om den skulle vara en samvetsfilm om krigsövergrepp eller en orgie i 80-tals action.

  3. Visst har det blivit en hel del recensioner med Sly den senaste tiden men det är bara slumpen. Han är långt från min favorit. Känns som du analyserar en action film för långt ner. Du tar den på för stort allvar men du har en del poänger också. Hur som helst kan man bara underhållas av action om man nu föredrar det annars är genren totalt värdelös..

  4. Movieshine: Visst kan jag hålla med om att action är en svår genre att analysera det är få filmer i den genren som klarar en djupare analys.
    Men samtidigt måste man komma ihåg att all film förmedlar en känsla och en bild av verkligheten där det är viktigt att man reflekterar oavsett om det är Bergaman eller Bay som gjort filmen. Samtidigt är det viktigt att inte analysera för mkt då mister man magin i filmtittandet och det blir ett hantverk, en svår balansgång…..

  5. @Dogday: Tänka sig, då tycker vi lika då 😉

    @Peter: Jag har absolut inget emot action men då ska man antingen klara av att ta upp mer seriösa frågor eller också köra fullt ös, medvetslös. Problemet med denna Rambo är att Sly försöker både ha kakan kvar och skjuta den i småbitar.

    @filmitch: Visst finns det vissa genrer som håller sig bättre i analyser än andra och visst är det alltid en avvägning, å andra sidan är ju hela poängen med en recension att försöka förmedla varför man tyckte att en film var bra eller dålig. Apropås dina Rocky-recensioner, du är inte rädd av dig, du 😉

  6. ”Problemet med denna Rambo är att Sly försöker både ha kakan kvar och skjuta den i småbitar.”

    Klart roligaste citatet på riktigt länge.

    First Blood är ENORMT underskattad. Utan tvekan en av världens bästa filmer någonsin och utan tvekan top 10 bland actionfilmer genom tiderna.
    2:an är lite charmig och jag gillar Rambo har ALLA mot sig. 3:an känns bara konstig.

    Rambo eller nr 4 är som vissa sagt här en slags pretto råaction film. Jag gillar den uppgivna tonen där Stallone kör John Rambo i en slags hjältes montona tomgång han bara matar på utan att tänka efter för mycket. Gillar slutscenen väldigt mycket och hoppas att han klämmer ur sig en femte del som tar vid där.

  7. Nu har jag återfått andan lite. Inte tillräckligt för att verkligen kunna förmedla ner min Rambo-kärlek i ord, så därför väljer jag att stillsamt hålla med Joels kommentar. Fast upphöjt i två ungefär.

    ”Rambo eller nr 4 är som vissa sagt här en slags pretto råaction film. Jag gillar den uppgivna tonen där Stallone kör John Rambo i en slags hjältes montona tomgång han bara matar på utan att tänka efter för mycket. Gillar slutscenen väldigt mycket och hoppas att han klämmer ur sig en femte del som tar vid där.”

    Byt ut gillar mot älskar and you have me!

    Får passa på att gratulera, dock lite sent. Efter stängningsdags kan man säga. Hoppas den kommer in ändå.. 🙂

  8. @Pladd: Ja, det var väl liksom rätt givet att vi inte skulle vara överens i den här frågan 🙂 Det blir aldrig stängingsdags för grattisar — tack!

    @RJ: Tack så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: