Året startar i stor stil med att Sovjetunionen upplöses vilket också leder till att Bush och Jeltsin formellt annonserar det kalla krigets avslut. Bush hinner dessutom med att kräkas på sin japanske kollega innan det är dags för honom att överlämna taktpinnen till Bill Clinton (mannen som skulle få oss att aldrig, aldrig glömma cigarrens fallossymbolik) i november.
Annars är detta året då grodor hoppar en masse ur svenska politikermunnar – Birgit Friggebo försöka lätta upp en frostig stämning genom skönsång och Stig Malm hänvisar till en samling personer med kvinnliga genitalier på ett rätt fantasifullt vis.
Bingolotto börjar sändas på lotteridispens, är det nu vi ser början på slutet för svensk kvalitetstelevision?
I april leder frikännandet av poliserna i Rodney King-målet till vilda upplopp i Los Angeles och en slutnota på 53 dödsfall. Efter ungefär ett halvt år av terror grips Lasermannen, John Ausonius, i samband med ett bankrån.
Det är dock inte något av detta som får Elizabeth II att utnämna 1992 till ett annus horribilis (det andra n:et är mycket viktigt i sammanhanget!) utan det faktum att det varit så många skandaler runt kungahuset. Och fler ska det bli, i december deklarerar Charles och Diana officiellt sin separation.
De som lämnar filmvärlden är bland andra Carl-Gustaf Lindstedt, Isaac Asimov, Benny Hill, Denholm Elliott, Alex Haley, John Sturges, Hal Roach och Dana Andrews.
Till skillnad från 1994 års lista inte alls lika många komedier, men fortfarande jäkligt bra filmer förstås.
10. Sneakers
En film som är på gränsen till ett guilty pleasure. Av någon anledning har jag njutit av den stjärntyngda casten ett flertal gånger och tycker alltid att det är lika kul att se Ben Kinglsleys lilla hästsvans.
“Wait. A computer matched *her* with *him*? I don’t think so.”
9. Passion Fish
John Sayles är en egensinnig filmskapare som inledningsvis bekostade sina egna filmprojekt genom manusbearbetning av betydligt mer lättsamma produktioner (Pirahna, The Howling). Med en Mary McDonnell (som också var med i #10, vart har hon tagit vägen egentligen?!) i rullstol presterar han sin bästa film förutom den senare Lone Star (händelsevis också en av 1996 års bästa filmer).
“I am not ready for this. When I get stronger I will quit drinking.”
8. Reservoir Dogs
Nu har jag faktiskt inte sett Tarantinos långfilmsdebut på ett bra tag men det måste ändå erkännas att filmen var något av en uppenbarelse när jag såg den första gången. Tajt och mångordigt var bara förnamnet. Är det någon som ens minns en fullkomligt meningslös remake från 2006? (Edit: Inte så konstigt att man kanske inte minns en remake, eftersom det jag refererar till är ett spel och inte alls någon film)
“I don’t give a good fuck what you know, or don’t know, but I’m gonna torture you anyway, regardless.”
7. Unforgiven
En relativt ny favorit på listan men Clintans uppgörelse med sin egen Western-persona är både spännande och känslosamt.
“It’s a hell of a thing, killing a man. Take away all he’s got and all he’s ever gonna have.”
6. Candyman
Trots stundtals närmast fjantigt överspel är det något djupt oroväckande med den här filmatiseringen av Clive Barkers novell. Ett snilledrag att förlägga historien till Chicago-området Cabrini Green.
“The pain, I can assure you, will be exquisite.”
5. Thunderheart
En av filmerna som fick mig att älska Val Kilmer, nästan oavsett vad han ställt upp i dessefter. Ohyggligt spännande och med en svårslagen stämning. Påminner i det nästan lite om ovan nämnda Candyman.
“Well, well, well, the Washington Redskin.”
4. Peter’s Friends
Brittisk komikerelit i ett slags kammarspel som är både roligt och bitterljuvt. En bättre The Big Chill.
“Yes! But you make Mother Teresa look like a hooker.”
3. Strictly Ballroom
Var 90-talet när aussie-filmerna slog igenom med besked? Här en underbart kitchig askungehistoria om den själfulla dansen paso doble. Allt blir bättre i guldbroderade midjekorta kavajer och takdans.
“Where do you think we’d be if everyone went around making up their own steps?”
2. Chaplin
En klassisk biopic i min bok. Inte lika uppfinningsrik i sitt berättande som exempelvis Bronson och inte särskilt kritisk mot sin huvudperson men välspelat från hela casten. Robert Downey Jr själv är som klippt och skuren för den här rollen.
“You see, when everyone thought we were having an affair, we were married. Now that everyone realizes we’re married, we’re getting divorced.”
1. A Few Good Men
I likhet med #10, #4 och #2 en stjärnspäckad cast som levererar på topp. Och så Aaron Sorkins första långfilmsmanus på det. What’s not to like?!
“What I do want is for you to stand there in that faggoty white uniform and with your Harvard mouth extend me some fucking courtesy. You gotta ask me nicely.”
Bubblare: Änglagård, Raising Cain, The Crying Game, The Muppet Christmas Carol, A River Runs Through It, Bob Roberts, Howard’s End, Dracula, Singles, Braindead.
Förra gången glömde jag att försöka titta i kristallkulan men det är bara att gå på’t igen. Jag gissar att Fripps filmrevyer gillar Singles (det känns så säkert att det knappt är en gissning), Fiffis filmtajm bör väl åtminstone på något sätt uppmärksamma årets Sly-film, Stop! Or My Mom Will Shoot, Jojjenito, som brukar fastna för det asiatiska, plockar Berättelsen om Qui Ju, Flmr fascineras av en blind Al Pacino i Scent of a Woman och Except Fear plockar Dracula. Klicka på blogg-länkarna för att se hur fel jag hade den här gången. Movies-Noir får inte vara med på gissningen eftersom han är en förtänksam man som publicerat en lista för länge sedan till skillnad från Filmitch som var så pass sent ute att gissningarna var slut.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Tre överlapp för detta splittrade år. Damn, vad många filmer på listorna som jag inte ens hört om förut.
Och bingo! Du hade helt rätt om Singles. Den är på min lista. Såklart!
10. Sneakers – inte sett, men i alla fall hört namnet
9. Passion fish – inte sett, aldrig hört talas om
8. Reservoir dogs – yay! Fick sitt namn från Louis Malle’s Au revoir les enfants…
7. Unforgiven – yay!
6. Candyman – inte sett, aldrig hört talas om
5. Thunderheart – inte sett, men tror jag hört namnet någon gång… Val Kilmer!
4. Peter’s friends – inte sett, men känner till
3. Strictly ballroom – inte sett, hört men trodde inte den var bra
2. Chaplin – sågs under bloggens era på ett team, helt ok, RDJr är suverän i filmen.
1. A few good men – yay! Men också lite waaat? Friskt val av etta! 🙂
Ack ack ack jag var utom tävlan 😉 Nåväl nu har du facit.
10. Sneakers minns att den var underhållande
9. Passion fish minns att den var helt ok tror jag skulle uppskatta den mer idag
8. Reservoir dogs på min lista
7. Unforgiven på min lista
6. Candyman låg utanför och bubblade men kan hamna där vid omtitt av andra filmer
5. Thunderheart var den inte lite seg?
4. Peter’s friends på min lista samma plats
3. Strictly ballroom yes min etta
2. Chaplin bra biopic men jag såg den på vhs och hade råkat föräta mig så jag har inga goda minnen av filmen
1. A few good men ok film men Cruise är lite väl flåsig
Fyra överlapp
@Henke: Ettan var ju självskriven 🙂 Men lyssna på mig och Filmitch, se både Peter’s Friends och Strictly Ballroom. Tror faktiskt de skulle kunna passa dig.
@Filmitch: Strictly Ballrom etta?! Det var som fasiken… Som sagt — jag minns Thunderheart som jättebra men det var ett bra tag sedan jag såg den sist.
Given etta. Det är svårt att tro att det är Sorkin som skrivit ett så perfekt manus. Har han gjort några fler filmer med Rob Reiner? De kanske är en bra kombo.
Kommer inte ens ihåg ettan. Vet att jag sett den. Chaplin? Du borde se den klassiska dokumentärserien ”Den okände Chaplin” som den hette när den gick på TV för typ hundra år sedan. Den här filmen ger noll rättvisa över Chaplin. Varken ifråga om geni eller sadist. Uppriktigt sagt är Downey inte alls särskilt lik. Utstrålningen och energin är fundamentalt olik Chaplins. Intressant filmår. Väldigt många underhållande filmer, inte många mästerverk.
@Carl: Kul att du gillar den också. Reiner och Sorkin gjorde också The American President tillsammans men jag har svårt att tänka mig att en romcom kan slå ett rättegångsdrama 🙂
@David: Då tycker vi olika, jag har som sagt alltid tyckt att Robban funkade riktigt bra som Chaplin. Skulle Johnny Depp ha funkat bättre enligt dig, utifrån rollen han gjorde i Benny and Joon?
10. Sneakers – Inte hört talas om.
9. Passion Fish – Japp. Jag visste väl det. Hade nåt minne att vi berört denna film nån gång när vi pratade Sayles.
8. Reservoir Dogs – Yes, min nummer två. What? Remake? Hittar bara info om en Bollywood-version från 2002.
7. Unforgiven – Kanske sett nån gång i tiden men minns för lite.
6. Candyman – Haha, du hade med den också, precis som Fiffi. @Henke: Konstigt, trodde alla i alla fall hört om denna.
5. Thunderheart – Inte hört talas om.
4. Peter’s Friends – Inte hört talas om
3. Strictly Ballroom – Mjae. Baz och jag går inte ihop oftast inte ihop. Fick mest huvudvärk av Moulin Rouge.
2. Chaplin – Osugen på denna.
1. A Few Good Men – Ja, med på min lista, mest beroende på att jag råkade se stora delar på en reklamkanal för ett tag sen. Men det är bra.
Två överlapp och många filmer som jag inte sett eller ens hört talas om. 1992 är tydligen en blind fläck för mig. Stor skillnad jämfört med 1994 som kändes som ett klart bättre år med tydliga toppar.
*Mjae. Baz och jag går oftast inte ihop. 🙂
Sneakers! Cred till Sofia!
Och ännu mer för din etta! Bra där! Finfin rulle detta ju! Nicholson får till slut så han sätter i halsen! Gubbjäkeln! 😉
Vad roligt att se Candyman på din lista! Och Strictly Ballroom såklart! Vilken färgsprakande smällkaramell!
Han är väldigt lik Chaplin, Tony Stark 😉
The American President! Ja just det. Den håller jag nog som bättre än A few good men. Damn, den är riktigt bra. Flera ur West Wing-casten är med i filmen dessutom… 🙂
10. Sneakers – Blev ganska besviken på den, men kan nog funka bättre när man vet att det är en lättsammare film än jag trodde att jag skulle få se.
9. Passion Fish – Ej sett och inte jättelockande, men möjligt att det blir en titt så småningom.
8. Reservoir Dogs – Högre upp på min lista. En av årets bästa – den bästa.
7. Unforgiven – Precis som med RD är detta en av årets bästa, inget snack.
6. Candyman – Ja, denna hade något och jag minns att jag gillade delar av den. Men den var även ojämn och det kan ha varit skådespeleriet som du nämner som var den stora boven.
5. Thunderheart – Såg denna i ett av mina teman för ett tag sen och blev besviken. Inte vad jag hade hoppats på.
4. Peter’s Friends – Har tagit till mig tipset från fler listor nu.
3. Strictly Ballroom – Trots att den finns på flera listor lockar den inte nämnvärt.
2. Chaplin – Hmm, denna hade jag glömt bort. Inte heller sett så det kanske man borde göra en vacker dag.
1. A Few Good Men – Nicholson rules alltså? Kul etta, även om det bara är en bubblare hos mig.
@Jojjenito: Helt rätt där på Reservoir Dogs — det var ett spel, inte en remake. Måste säga att jag är mer förvånad över att du inte hört talas om Peter’s Friends än att Henke var obekant med Candyman…
@Flmr: Ännu mer imponerande när man betänker att Nicholson gjorde om samma scen ett antal gånger med samma kraft.
@Fiffi: Jamen, visst är han?! 😉
@Henke: Hmm, kanske borde försöka komma mig för att se den där romcom:en…
@Sofia: Vet inte vem som skulle kunna göra det. Depp skulle nog fjanta till det för mycket. Tror att Heath Ledger kommer mest i närheten av Chaplins utstrålning. Även utseendemässigt. Googla själv på bilder och jämför bilder på Heath och Chaplin som ung. Utan mustasche förstås. Du kommer att bli förvånad över hur lika de är. 😉
@David: Det hade varit intressant att se Ledger som Chaplin men jag vet inte om jag håller med om att de är särskilt lika rent utseendemässigt. Jag upplever inte heller att Ledger visat den typ av kroppskontroll som Chaplin hade, men det går väl iofs säkert att träna upp.
Inte?
Ungefär samma ansiktsform och ungefär samma proportioner. Ögon och haka är lika, öron likaså. Heath har grövre drag, men med rätt make up skulle de lätt kunna spela varandra.
… Kroppskontroll? Det är nog svårare. Chaplin tränade ju fysisk komik sedan mycket liten. Men jag tycker att Heath kan utstråla lugn och stabilitet.
@David: Mer likt när man fick samma trekvartsprofil. Jag tror jag fastnar på att de har rätt olika drag över munnen, men visst om vi ska snacka möjligheter att spela porträttlik skulle Ledger säkert kunna ha fungerat.
Tre stycken filmer delar plats på våra listor (fem om jag räknar in två av dina bubblare). Min topplista består dock av 15 filmer.
Jag har varit lite småsugen på den enligt min uppfattning totalt bortglömda Chaplin med Downey Jr, men när jag inför mitt listade övervägde att se den och läste på om biografiupplägget, blev jag totalt osugen. Kändes alldeles för mystrevligt puttrande för min smak så att jag nästan ville kräkad. Nej, det dröjer nog innan jag tar mig ann den filmen.
Malcolm X däremot, den maffiga biografin från samma år bör jag se som kontrast.
Efter din beskrivning av John Sayles och filmen på denna lista (och jag har också undrat var Andy McDowell tagit vägen) blir jag intresserad av den.
*Mary McDonnell förstås! Peter’s Friends verkar också intressant, då kammarspel är ett format med potential för mitt gillande.
@Absurd Cinema: Visst är Chaplin myspysig, det är nog bra om man är rätt renons på ”riktig” Chaplinhistoria innan man se den 🙂 Självklart tycker jag både Passion Fish och Peter’s Friends är riktigt bra filmer, se dem!