Året startar i stor stil med att Sovjetunionen upplöses vilket också leder till att Bush och Jeltsin formellt annonserar det kalla krigets avslut. Bush hinner dessutom med att kräkas på sin japanske kollega innan det är dags för honom att överlämna taktpinnen till Bill Clinton (mannen som skulle få oss att aldrig, aldrig glömma cigarrens fallossymbolik) i november.

Annars är detta året då grodor hoppar en masse ur svenska politikermunnar – Birgit Friggebo försöka lätta upp en frostig stämning genom skönsång och Stig Malm hänvisar till en samling personer med kvinnliga genitalier på ett rätt fantasifullt vis.

Bingolotto börjar sändas på lotteridispens, är det nu vi ser början på slutet för svensk kvalitetstelevision?

I april leder frikännandet av poliserna i Rodney King-målet till vilda upplopp i Los Angeles och en slutnota på 53 dödsfall. Efter ungefär ett halvt år av terror grips Lasermannen, John Ausonius, i samband med ett bankrån.

Det är dock inte något av detta som får Elizabeth II att utnämna 1992 till ett annus horribilis (det andra n:et är mycket viktigt i sammanhanget!) utan det faktum att det varit så många skandaler runt kungahuset. Och fler ska det bli, i december deklarerar Charles och Diana officiellt sin separation.

De som lämnar filmvärlden är bland andra Carl-Gustaf Lindstedt, Isaac Asimov, Benny Hill, Denholm Elliott, Alex Haley, John Sturges, Hal Roach och Dana Andrews.

Till skillnad från 1994 års lista inte alls lika många komedier, men fortfarande jäkligt bra filmer förstås.

10. Sneakers
En film som är på gränsen till ett guilty pleasure. Av någon anledning har jag njutit av den stjärntyngda casten ett flertal gånger och tycker alltid att det är lika kul att se Ben Kinglsleys lilla hästsvans.

“Wait. A computer matched *her* with *him*? I don’t think so.”

Sneakers pic

9. Passion Fish
John Sayles är en egensinnig filmskapare som inledningsvis bekostade sina egna filmprojekt genom manusbearbetning av betydligt mer lättsamma produktioner (Pirahna, The Howling). Med en Mary McDonnell (som också var med i #10, vart har hon tagit vägen egentligen?!) i rullstol presterar han sin bästa film förutom den senare Lone Star (händelsevis också en av 1996 års bästa filmer).

“I am not ready for this. When I get stronger I will quit drinking.”

Passion Fish pic

8. Reservoir Dogs
Nu har jag faktiskt inte sett Tarantinos långfilmsdebut på ett bra tag men det måste ändå erkännas att filmen var något av en uppenbarelse när jag såg den första gången. Tajt och mångordigt var bara förnamnet. Är det någon som ens minns en fullkomligt meningslös remake från 2006? (Edit: Inte så konstigt att man kanske inte minns en remake, eftersom det jag refererar till är ett spel och inte alls någon film)

“I don’t give a good fuck what you know, or don’t know, but I’m gonna torture you anyway, regardless.”

Reservoir Dogs pic

7. Unforgiven
En relativt ny favorit på listan men Clintans uppgörelse med sin egen Western-persona är både spännande och känslosamt.

“It’s a hell of a thing, killing a man. Take away all he’s got and all he’s ever gonna have.”

Unforgiven pic 2

6. Candyman
Trots stundtals närmast fjantigt överspel är det något djupt oroväckande med den här filmatiseringen av Clive Barkers novell. Ett snilledrag att förlägga historien till Chicago-området Cabrini Green.

“The pain, I can assure you, will be exquisite.”

Candyman pic

5. Thunderheart
En av filmerna som fick mig att älska Val Kilmer, nästan oavsett vad han ställt upp i dessefter. Ohyggligt spännande och med en svårslagen stämning. Påminner i det nästan lite om ovan nämnda Candyman.

“Well, well, well, the Washington Redskin.”

Thunder Heart pic

4. Peter’s Friends
Brittisk komikerelit i ett slags kammarspel som är både roligt och bitterljuvt. En bättre The Big Chill.

“Yes! But you make Mother Teresa look like a hooker.”

Peters Friends pic

3. Strictly Ballroom
Var 90-talet när aussie-filmerna slog igenom med besked? Här en underbart kitchig askungehistoria om den själfulla dansen paso doble. Allt blir bättre i guldbroderade midjekorta kavajer och takdans.

“Where do you think we’d be if everyone went around making up their own steps?”

Strictly Ballroom

2. Chaplin
En klassisk biopic i min bok. Inte lika uppfinningsrik i sitt berättande som exempelvis Bronson och inte särskilt kritisk mot sin huvudperson men välspelat från hela casten. Robert Downey Jr själv är som klippt och skuren för den här rollen.

“You see, when everyone thought we were having an affair, we were married. Now that everyone realizes we’re married, we’re getting divorced.”

Chaplin

1. A Few Good Men
I likhet med #10, #4 och #2 en stjärnspäckad cast som levererar på topp. Och så Aaron Sorkins första långfilmsmanus på det. What’s not to like?!

“What I do want is for you to stand there in that faggoty white uniform and with your Harvard mouth extend me some fucking courtesy. You gotta ask me nicely.”

A Few Good Men pic

Bubblare: Änglagård, Raising Cain, The Crying Game, The Muppet Christmas Carol, A River Runs Through It, Bob Roberts, Howard’s End, Dracula, Singles, Braindead.

Förra gången glömde jag att försöka titta i kristallkulan men det är bara att gå på’t igen. Jag gissar att Fripps filmrevyer gillar Singles (det känns så säkert att det knappt är en gissning), Fiffis filmtajm bör väl åtminstone på något sätt uppmärksamma årets Sly-film, Stop! Or My Mom Will Shoot, Jojjenito, som brukar fastna för det asiatiska, plockar Berättelsen om Qui Ju, Flmr fascineras av en blind Al Pacino i Scent of a Woman och Except Fear plockar Dracula. Klicka på blogg-länkarna för att se hur fel jag hade den här gången. Movies-Noir får inte vara med på gissningen eftersom han är en förtänksam man som publicerat en lista för länge sedan till skillnad från Filmitch som var så pass sent ute att gissningarna var slut.

Annonser