1992 års tio bästa filmer

Året startar i stor stil med att Sovjetunionen upplöses vilket också leder till att Bush och Jeltsin formellt annonserar det kalla krigets avslut. Bush hinner dessutom med att kräkas på sin japanske kollega innan det är dags för honom att överlämna taktpinnen till Bill Clinton (mannen som skulle få oss att aldrig, aldrig glömma cigarrens fallossymbolik) i november.

Annonser

ALIMo:1992-1993

1992
Året levererar inte bara en, utan två, riktigt trevliga svenska filmer. Änglagård, där Colin Nutley bytte småstadsångest mot lantlig idyll, och Svart Lucia, något så ovanligt som en bra svensk thriller. Tyckte jag då i alla fall, jag måste erkänna att jag aldrig vågat se om den för rädsla att få den bilden krossad.

The Last Castle (2001)

General Eugene Irwin är en efterlängtad fånge vid militärfängelset (kallat The Castle av fångarna) som styrs av överste Winter. Winter är full av beundran inför den nye internen och blir gruvligt besviken när Irwin, ovetandes om att denne lyssnar, talar nedsättande om Winters stridserfarenhet (han har ingen). Irwin tycks inledningsvis vara nöjd med att endast avtjäna sitt straff och återuppta kontakten med sin dotter men fängelset lider under överste Winters styre och Irwin kan omöjligt låta bli att Inspirera och Leda mannar. Snart har Irwins vistelse urartat till en viljornas kamp mellan de bägge alfahannarna — för ”no castle can have two kings”.