En trevlig sak med den utmärkta webbplatsen Librivox är att man kan plocka åt sig diverse äldre science fiction som inte tar allt för mycket tid i anspråk. Nedanstående utgörs av en lite längre bok och två noveller, varav en ingår i en sorts serie.
Edmond Hamilton: City at World’s End (1951)
En dag slås världen till marken. Vad vetenskapsmännen i staden med det lagomt anonyma namnet Middletown kan avgöra måste en super-atombomb ha exploderat. Effekten tycks vara att staden och dess invånare kastats in i en avlägsen framtid, där inget längre lever. Däremot hittar man snart en övergiven framtidsstad, vars teknik man försöker återuppliva för att om möjligt komma i kontakt med andra levande varelser. Och kontakt får man…
City at World’s End var både intressant ur ett sci-fi-historiskt perspektiv och stundtals extremt underhållande eftersom den, trots sitt framtidsberättande, avslöjade betydligt mer om det amerikanska femtiotalet.
När det gäller sci-fi-historien kan det noteras att författaren Edmond Hamilton under sin livstid tydligen var ytterligt populär (skrev för både Weird Tales och DC Comics), men senare bedömdes vara något av en pulp-klåpare. Jag vet inte hur allmängiltiga hans idéer som kommer till uttryck just i City… var, men jag tycker mig se flera kopplingar till det något årtionde senare existerande Star Trek. Inte minst har vi den så typiska skeppsbryggan, med sitt panoramafönster ut mot världsrymden.
Det förekommer dessutom lurviga, djurliknande, aliens, något som känns lite lustigt för mig som vuxit upp med de på senare tid så vanliga greylings, och en universell federation som givetvis tror att den vet vad som är bäst för allt och alla. Med det för ögonen kan man konstatera att City… skiljer sig från vissa av sina samtida skildringar, i det att Hamilton inte tycks ha fastnat i The Red Scare.
Bokens hjälte, John ”Ken” Kenniston, är the american dream personifierad. Handlingskraftig, rationell och förnuftig (han är ju ändå vetenskapsman), har han svårt att fördra det fega vindflöjelsbeteende som uppvisas av bland andra Middletowns folkvalde borgmästare. Synd bara att Ken inte kan hitta en lämpligare partner. Det visar sig nämligen snabbt att fästmön Carol med sin kvinnliga böjelse för hemtrevnad (”her ways were the ways of pleasant houses and fragrant kitchens, of quiet talk and laughter”) snarare än vetenskapliga spörsmål inte kan förstå implikationerna av vad det är som pågår. Hon vill mest av allt att världen ska återgå till det trygga femtiotalet. Ken kan inte annat än tycka synd om henne, vilket utan tvivel blir dödsstöten för deras förhållande.
Utifrån City… är det svårt att ta Edmond Hamilton på allt för stort allvar, men boken ger ändå lite mersmak för sci-fi från en era när en iPod Nano inte var aktuell ens i den mest fantastiska av världar.
Librivoxkvalitet: Mycket bra inläst av en och samma person, rekommenderas å det varmaste!
James Blish: The Thing in the Attic (1954)
Blish skrev både fantasy och sci-fi och jag inbillar mig i alla fall att det märks på The Thing… Berättelsen skulle nämligen länge kunna vara både det ena och det andra innan det fullt och fast avgörs vilken av genrerna som är den bärande.
Blish var biolog i botten och hans mest kända verk är novellsamlingen The Seedling Stars. Alla novellerna behandlar begreppet ”pantropi”, vilket går ut på att rymdkoloniseringen inte sker genom förändring av planeter och habitat utan genom att modifiera biologiska varelser så att de ska passa planetens egna förutsättningar.
I The Thing… är det en liten grupp som på grund av hädelse blir dömda till att spendera tusen dagar i helvetet. Det vill säga nere på marken istället för i de höga trädens trygghet. Jordytan innehåller såväl livsfarliga djur som okända företeelser i form av rinnande vatten.
Även The Thing… är en trevlig bekantskap, om än lite mer vetenskapligt fyrkantig och pekpinneartad jämfört med de andra två verken.
Librivoxkvalitet: Mycket bra inläst av en och samma person, rekommenderas!
Ben Bova: The Dueling Machine (1969)
Ben Bova är en annan av dessa klassiska sci-fi-författare med inte mindre än sex Hugo-vinster innanför bältet. The Dueling Machine är en del av Bovas Watchmen-serie och är i grund och botten en beskrivning av tidig virtual reality, åtminstone ett tiotal år före exempelvis William Gibson.
För att i möjligaste mån undvika fysiska krig har man utvecklat en maskin där två kombattanter kan koppla upp sig för att i en utvald miljö och med utvalda vapen utkämpa en i grund och botten ofarlig strid för att avgöra vem som ska få bestämma. Problemet är bara att de illistiga kerakerna har kommit på ett sätt att åsamka sina motståndare reell skada i maskinen. Nu är det upp till apparatens uppfinnare Dr. Albert Leoh att lista ut hur fasen kerakerna lyckats förstöra hans idé som var menad att undvika dödsfall.
Konceptet med duelleringsmaskinen är riktigt roligt och just det här med både verkliga och virtuella gladiator- eller envigsspel känns igen från flera olika källor. Allt från Star Trek (särskilt mäktiga aliens tycks vara väldigt förtjusta i gladiatorspel) till George R.R. Martins novell ”The Glass Flower” till The Hunger Games. Just Martins novell bygger också på detta att det är slagskämparnas sinnen som egentligen slåss mot varandra, inte deras mer eller mindre adekvata fysiska kroppar. Hur lätt är egentligen en mental brottningsmatch?
På det hela taget underhållande, men tyvärr lite överdriven i sin comic relief genom den klumpige löjtnant Hector.
Librivoxkvalitet: Mycket bra inläst av en och samma person (dessutom samma som läst in The Thing…), rekommenderas!
Rörliga bilder och tryckta ord 
Blish har jag läst några noveller av och var det inte han som skrev Fåglarnas värld?
Var ett tag sedan jag läste sf men Bovas bok gjorde mig lite nyfiken.
Blish verkar ha skrivit ngt som på svenska översatts till Fåglarnas värld, jag har dock bara testat just den här novellen. Bova hade en rätt underhållande stil så jag skulle definitivt kunna tänka mig att läsa mer av honom.